En förlossning à la Pripps Blå

Jag hann precis få det nya kylskåpet och sen var det dags att få bebisen. (Till de eventuellt upprörda och sexuellt frustrerade hantverkare som läser kan jag bara meddela att de som hämtade kylen kallade cylinda-hantverkaren för en riktig idiot, så jag bjöd dem på kakor.)

Det var full rulle hela onsdagen. Jag hängde om dörren på kylskåpet, tvättade, handlade tre kilo rotfrukter, åkte till en kompis och tog en rask promenad hem.
När jag kom hem vid 22 så drog det igång.
Mitt ex (som alltså inte är pappa till barnet) ringde tjugo över tio och frågade om bebisen var på gång. Intuition sa han. Han och hans nya flickvän kom över och skötte samtal med sjukhuset och antecknade värkarna samtidigt som katten låg 10 centimeter från mitt ansikte och stirrade på mig. När jag kom till sjukhuset halv två ringde vi till min väninna som var den som skulle vara med. Då ville inte jag att någon skulle gå så alla blev kvar. Strax innan jag fick börja krysta stack barnmorskan hål på hinnan så att vattnet gick, då hade hon suttit vid fotändan och grimaserat ett tag lite orolig för att vattnet skulle gå när som helst så när hon väl stack hål sa hon att det var lika bra för annars skulle hela rummet få målas om. Jag hade totalt missat att det faktiskt var lite blodigt och slemmigt så när jag fick känna på barnets huvud och sen drog tillbaka handen och upptäckte att den var blodigt torkade jag i panik hastigt av mig på min väninna. Vid halv fem kom bebisen. Tydligen uttryckte jag ingen glädje utan klagade bara på att hon var grå (till mitt försvar vill jag säga att nu när jag har sett bilder så var hon faktiskt grå men jag ser ändå glad ut).
Va gnällig man kan bli när man tycker att man är klar. Under värkarbetet och själva förlossningen hade jag inte gnällt alls men nu gjorde allt ont; när barnmorskan tryckte på magen, när man skulle få bedövning, ja t om den där nålen som satt på handen blev ett objekt för klagan.
Undersköterskan kom sen och klappade om mig och sa att jag hade varit duktig. Sen la hon till att stämningen i förlossningsrummet hade varit så fantastisk ja som en Pripps Blå reklam!

På BB frågade barnmorskan efter pappan. Min storebror var där så i första hand vände hon sig till honom. När jag sa att han inte var pappan frågade hon istället vem som hade varit med på förlossningen, när jag då sa min kompis, mitt ex och hans nya flickvän blev barnmorskan lite konfunderad och undrade om det var ex-pojkvännen som var pappan. När svaret blev nej valde hon att lämna ämnet.

Så långt var allt strålande men sen följdes Pripps Blå förlossningen av barnsängsfeber så jag hann bara komma hem innan jag hamnade på sjukhus igen.
Den lilla damen är dock helt obekymrad och har ägnat tiden åt att gå upp ett halvt kilo.

Ligg inte med hantverkaren

Jag hatar verkligen hantverkare och allt som har med hantverkare att göra. Deras fula arbetsbyxor med vadderade knän och töntiga fickor. Deras trista attityd och sexistiska skämt. Deras skåpbilar som står dubbelparkerade på gatan. Att de aldrig kommer i tid, att de alltid är skitiga, ja det här är bara ett axplock av min aversion gentemot hantverkare.

Ska det verkligen vara så att de kan ringa sju på morgonen och sen vara sura på att man inte kan vara hemma klockan tolv på dagen för att sen förklara att man i princip har förverkat sin rätt att få service på nyinköpta kylskåpet som låter som ett stormigt hav. När man sen surt ifrågasätter om det inte är så att det är ganska vanligt att man jobbar på dagen men ändå erbjuder sig att vara hemma på en halvtimme så hjälper inte det. Förslaget att de ska ringa en dag i förväg fungerar inte, han ska väl ha tid att dubbelparkera och glida runt i sina knävadderadebyxor och fika för 800 spänn i timmen. Dessutom undrar jag om de verkligen får bli förbannade på en för att man har en annan adress på Eniro än man har uppgett. Det är väl knappast mitt fel att Eniro inte uppdaterar sina adresser?

När Cylinda-hantverkaren väl dök upp gjorde han det oannonserat tjugo över sju i fredags. Jag hade visserligen inte hunnit gå till jobbet men jag hade inte hunnit klä på mig heller.
Han var sur, jag var surare och så försöker han lätta upp stämningen… Han sneglar på min katt som likt en liten slampa stryker sig kring hans ben för att få uppmärksamhet sen utbrister hantverkaren, ”Ja ungefär en sån där katt smet in bakom diskmaskin innan jag hade hunnit slå av strömmen”. Samtalet fortsatte gå trögt medan vi väntade på att termostaten på kylen skulle gå på men jag gjorde mitt bästa för att vara trevlig, pratade om hur jobbigt det var att behöva dubbelparkera på gatan samtidigt som jag försökte dra på mig mina stödstrumpor. Då passar hantverkaren på att ge sig in på nästa konversation, vågar jag verkligen laga mat vid induktionshällen med magen. Är jag inte orolig för att skada barnet?
Sen konstaterar han att kylen låter som den ska. Innan han går passar han på att släppa ut katten i trapphuset så att jag måste upp till fjärde våningen och hämta honom.

Mest av allt är jag irriterad på att hantverkare är vad som blev av de där killarna i skolan som hade fula kepsar, var finniga äckliga och tog för mycket plats och som var för korkade för att gå ut grundskolan. De killarna har helt plötsligt möjlighet att påverka mitt liv.
Min enda glädje är att de då liksom nu snackar mer fitta än de får.