En faiblesse för svanar

Sedan skolstarten har jag drygat ut mina inkomster genom att vikariera som lärare. Jag har dels hoppat in lite här och var och så på onsdagar har jag haft ett fast vikariat som lärare i franska.
För ett par veckor sen kom jag som vanligt lite i förväg för att hinna ta plats vid kopiatorn där jag kopierade mina handskrivna förhör, olika spännande övningar med verb, direkta objekt och annat som är så kul. Det dök upp en annan vikarie som var lite förvirrad. Han kunde både spanska och franska så jag skickade honom till spanskgruppen när jag började min lektion.
Efter en kvart dök den ordinarie spanskläraren upp. Det blev lite förvirrat och rektorn hämtades.
Jag satt förvirrad vid katedern och funderade på om jag kanske hade blivit ombedd att inte komma. Jag kanske hade drabbats av en gravidpsykos och dök upp på ställen där jag inte skulle vara… Dessutom laddad till tänderna med grammatiska övningar och ett lite för glatt humör.
Jag blev utskickad i korridoren för ett samtal med rektorn (jag klarade ju hela skolgången utan att bli skickad till rektorn så någon gång ska väl vara den första).
Tydligen var det jag som inte skulle vara där. Felet var i alla fall inte mitt, man hade bara glömt att informera mig om att det hade ordnats en ny lärare eftersom jag snart skulle ha barn. Rektorn tyckte att jag skulle ta det lite lugnt och påpekade att jag kanske inte hade förstått att jag skulle ha barn om några veckor.
Jag fick i alla fall ha klassen resten av lektionen Allt blev lite förvirrat och eleverna var väldigt uppspelta så för att få dem att skriva klart sina förhör lockade jag med att man fick klappa fröken på magen så fort man var klar. Det här var väldigt effektivt, alla ville lägga en hand på magen och jag var mest förvånad över att det fick plats femton händer på magen.

Trots att jag inte fick behålla min fasta plats har jag hoppat in lite varstans. Eleverna är så följsamma när man är gravid. Man kan alltid hota med att man kanske föder förtidigt om de inte är lugna.
Idag var vi på Operan och såg ett genrep av Svansjön. Barnen tyckte om det, mitt barn dansade glatt i magen och jag funderade på att det är lite äckligt att Prinsen blir så upp över öronen förtjust i en svan. När det var tre minuter kvar reste sig hela orkestern upp och gick… En bandspelare sattes på och baletten avslutades utan orkester. Tydligen har musikerna ett väldigt starkt fack, de jobbar inte övertid utan bara går när klockan har slagit nu är det slut.
Tack och lov för att vårdpersonalen inte har samma fack. Det skulle kännas lite snöpligt om barnmorskan gick precis när man är på väg att föda.

Tjockismisär i kaffefabriken

Har inte tidigare varit medveten om att man kan tröttna på ljudet av sina egna andetag. Jag satt länge i soffan och störde mig på att datorn lät sen slutade jag andas och insåg att det var jag som lät, inte datorn. Jag tror Martin Stenmarck har gjort en låt där han frågar sig hur man kan tappa lusten att andas. Har han också varit förkyld och höggravid?
För det var en förkylning som drabbade mig och inte en blodpropp i lungan som jag först trodde när jag igår satt och flämtade i soffan med bröstsmärtor. Tog mig samman och ringde min kära väninna som är läkarstuderande, hon lät sådär lagom orolig och tog istället tillfället i akt att skrämma upp mig inför förlossningen. Så inte nog med att jag försökte sova trots att båda armarna var avdomnade och det kändes som att någon hade slagit mig hårt i bröstkorgen. Dessutom var huvudet fullt med tankar kring den fruktansvärda förlossningen som väntar.
Har förövrigt oroat mig mycket över att jag inte går upp i vikt. Det kanske låter konstigt men man behöver ju lite underhudsfett om man ska kunna amma. Jag har lyckats med bedriften att bara bli mage och bröst eftersom jag har haft lite svårt att äta. I förra veckan vände det dock och helt plötsligt bara slank maten ner. Idag skulle jag och pappa köpa kaffe och jag passade på att väga mig på kaffevågen. Här måste jag kanske tillägga att vi köpte kaffe från en fabrik, så det var en stor våg, eller jag rättare sagt jag skulle väga mig på den ena vågen och blev hänvisad till en större efter att ha blivit granskad av kaffekvinnan och hennes två hundar. Helt plötsligt vägde jag fem kilo mer än för tre dagar sen. I panik försökte jag skylla på att handväskan var tung och blev utskrattad.
Kom hem och tröstade mig med en halv påse chips och en stor skål chokladmjölk och är tacksam för Biggest loser som får mig att känna mig smal mitt i min tjockismisär.

Slamporna får också rösta

Så var det val igen. Jag hade helt glömt till vilken grad min beslutsångest sträcker sig.
Egentligen spelar det väl ingen större roll vad jag röstar på, har större bekymmer än så såhär 4 veckor innan min förlossning.
Samtidigt så tycker man ju att det är viktigt. Frågan är då om man ska rösta ideologiskt eller spetsa in sig på en sakfråga man tycker är viktig. Kanske bygger hela mitt dilemma på att jag tar mig själv på för stort allvar.
I ångest försökte jag ringa min expojkvän halv tolv igår kväll för att få råd. Han svarade inte. Det gjorde att jag var tvungen att skicka ett sms. Folk blir så hysteriska nu om man har ringt och sen inte kan svarar när de ringer upp. Det uppfattas tydligen som att jag är på väg att föda barn. Så för att inte oroa mitt ex var jag tvungen att skicka ett sms; ”Hej! Jag har sån ångest, jag vet inte vad jag ska rösta på…” Han har inte ringt upp.

Samtidigt så måste man ju ha något att ha ångest över nu när köket är klart och man mer eller mindre har accepterat att man inte fick dela sin graviditet med någon som älskar en (eller åtminstone tycker att det är värt att ringa och fråga hur man mår).
Så tack demokratin för att du gav mig möjlighet att ha ångest över något annat i alla fall en kväll. Vanligtvis brukar jag tänka att jag knappast är först eller sist i världen med att vara ensam och gravid. Vilket man måste påminna sig själv om ifall man ska tro de böcker och broschyrer man får från barnmorskan, läser man dem verkar det vanligare att homosexuella män är gravida än ensamma kvinnor. Vilket är märkligt då en läkare sa till mig att Socialstyrelsen har väldigt många fall med faderskap okänt på sitt bord, speciellt på Södermalm! Ska man då dra slutsatsen att tjejerna på Söder är mer promiskuösa, slarvigare med skydd, har sämre minne eller helt enkelt bara inte vill uppge vem som är far till deras barn (lider av dåligt omdöme med andra ord)?
När jag börjar tänka på allt det här känns det ganska irrelevant vad jag röstar på.
Så efter att ha gjort valbarometern utan att bli det minsta klokare började jag googla kakel (det enda i köket som inte är klart). Snart ska jag gå och rösta, för det ska jag göra.
Vi må vara en bortglömd grupp vi promiskuösa, omdömeslösa, glömska och slarviga tjejer på Söder men vi får i alla fall rösta!

IKEA hjälper till

När jag inredde min lägenhet hade jag ett franskt horhus som förebild. För en tid sedan gav jag upp drömmen om större lägenhet i förorten för att jag inte tycker om förorten. Jag gillar inte att gå i skogen, jag gillar trottoarer och avgaser och jag avskyr att man planterar träd på Hornsgatan. Jag förstår inte poängen med träden, vill folk som bor där ha träd omkring sig så kan väl de flytta till förorten. Där finns det redan träd.

Men för att återgå till min lägenhet som inreddes som ett horhus. Numera ser det mest ut som att den prostituerade som bor där har börjat ligga med en hantverkare. Jag håller nämligen på att bygga om köket. Eller inte jag, pappa gör det åt mig även om jag har varit behjälplig med att sätta fast en sisådär åtta skruvar, två golvplankor samt varit lite hysterisk och i brist på eget boende flyttat in i hos mamma och pappa med min katt. Man gör ju så gott man kan.
När jag var 3,5 månad gravid försökte en kompis få mig att börja spela tennis till hösten. Jag hade inte sagt att jag var med barn och ville egentligen inte säga något sådär över telefonen. Hon var så envis så tillslut fick jag kläcka ur mig att jag inte kunde börja spela tennis för att jag skulle ha barn i oktober. Hennes kommentar blev ”åh börja inte bygga om hemma”.
Utan kille får man många konstiga kommentarer när man berättar att man är gravid. Exempelvis;
” Jaha, ja du får väl göra abort” (utan en tanke på att jag kanske inte vill) .
”Oj, har du ångest” (trots att man är 4,5 månad gravid och uppenbarligen har bestämt sig för att behålla barnet) .
”Lååång tystnad” (från ett gammalt ragg som missuppfattar situationen och tror att han är pappa till barnet trots att man inte har setts på ett halvår).
”Du vet förstås inte vem pappan är” (min pappas sätt att uttrycka sin glädje över att bli morfar).

Min kompis kommentar var dock inte tagen helt ut tomma intet utan har sin grund i att hon jobbar med förtidigt födda barn. Hon menade att alla som föder för tidigt håller på och bygger om hemma.
Men nu har jag alltså misslyckats med att följa hennes råd och sitter här i byggkaos 5 veckor innan min planerade förlossning och är jätteorolig att jag ska föda för tidigt. Egentligen skulle allt ha varit klart men som en bonus kom ugnen trasig så nu tar det två veckor till.
Efter bråk med IKEA har jag försökt snabba på det hela men det funkar tydligen inte med deras logistik. De behöver bara hålla sig inom rimlig tidsperiod. Rimlig tidsperiod?
Bara att få den trasiga hämtad var ett jätteprojekt. Det var tydligen väldigt svårt att få dem att förstå att jag inte kan ha en ugn stående i min 22 kvadratare för då går det inte att komma in. Nu står den i trapphuset och nyss ringde IKEA och nu ska de i alla fall hämta den och jag fick frågan om jag kunde hjälpa till att bära ut den till lastbilen… Känns det inte som toppservice att man betalar 700 spänn för hemleverans, väntar 2 veckor får en trasig vara, måste vänta 2 veckor till på en ny och dessutom ska hjälpa till att bära den trasiga varan.
Men inte ska jag klaga jag fick ju två lunchkuponger.