Pappa katt

Katten börjar vänja sig men det har tagit lite tid. Jag har till och med tyckt mig ana hat i hans blick Jag försökte vid ett tillfälle få katten att lukta på bebisens huvud (bebisar luktar ju så himla gott just på huvudet) men oj va katten fräste, han såg ut som en orm som gör sig redo att svälja en kanin.
För att skapa en bättre stämning införde jag delad säng-tid. Det innebär att bebisen får sova första delen av natten i sin säng. Då passar katten på att sova sked med mig. Efter några timmar är det dags med amning och då flyr katten fältet och lägger sig i badrummet.
Den senaste veckan har vi dock gjort stora framsteg då katten har valt att stanna i sängen trots att bebisen är där. I förgår sov vi alla tre på rad. Bebisen mot min rygg och katten mot min mage. I morse vaknade jag som ett S med en älskling mot bröstet och en i knävecken (för de oroliga kan jag säga att det var katten som låg i knävecken).
Piken på kattens gillande infinner sig när D-vitamindropparna ska portioneras ut. Ivrig att få sin del står han med tassarna på bebins mage och följer skeden. Är man inte tillräckligt snabb har han med tassen slagit till skeden och roffat åt sig vitaminerna. Det blev stor besvikelse häromdagen när jag skulle testa om magont kunde dämpas med minifom droppar. Katten såg en burk och en sked kom rusande och ställde sig på bebisen. Tydligen var de dropparna inte lika kul och sur svassade han in i badrummet.
Bebisen tar ingen större notis om katten, katten ställer sig på henne när jag ammar, buffar på henne när vi kommer hem och har till och med sprungit rakt över hennes huvud när hon sover men hon verkar inte bry sig ett dyft. Hon ler dock förtjust när katten och jag gosar, kanske tror hon att han är hennes pappa

Det allra finaste håret

Jag har aldrig tidigare varit så fin i håret som jag är nu. Man hade ju hört att håret skulle bli så fult efter graviditeten speciellt om man ammar. Dessutom så klagar ju alla på att man inte ens hinner duscha när man har barn. Nu var det här inget större problem eftersom jag alltid är ganska risig i håret.
Sen blev jag tvungen att skaffa en hårtork. Inte för att blåsa håret utan för att torka saker. Det kan till exempel röra sig om kräk, bröstmjölk eller en liten strumpbyxa som inte hunnit torka efter en handtvätt. Främst var det mjölken. Jag läcker som ett såll och ska jag ha en chans att vara torr så behöver jag föna mina tuttar (vilket också är varmt och skönt).
När jag en morgon hade tvättat håret kom jag på att jag inte behövde gå ut blöt i håret som jag brukar. Så fantastiskt fint håret blev. Eftersom jag ändå torkade det så borstade jag också håret vilket inte heller är så vanligt. Jag har två hårborstar en som jag köpte till mig själv men sen började använda på katten och en som jag fick av en kompis någon gång efter att jag fått tovor i håret som jag var tvungen att klippa bort.
Nu är jag praktiskt taget besatt av mitt eget hår men jag ursäktar det med att jag har hår för två då bebisen fortfarande saknar hår.

Leva med barn

När man börjar gå på BVC får man massa böcker och broschyrer. Bland annat får man en bok som heter ”Leva med barn”. Titeln får en att tänka på självbiografiska böcker om folk som lever med missbrukare eller en självhjälpsguide för någon med en kronisk sjukdom.
I min värld känns det som att man har problematiserat situationen redan i förväg. Den här tanken är inte ny för mig. Jag har en tendens att föreställa mig hur jävligt allt kan bli. När jag var gravid var det här värre än vanligt. Jag hade en bild av att allt med ett barn är extremt jobbigt ja ungefär som att få en binnikemask. Nu ska inte jag påstå att allt är en dans på rosor men det är inte alls så jobbigt som jag trodde att det skulle vara.
Helt plötsligt har det gått upp för mig vad min barnmorska höll på med när hon envisades med att visa bilder på bebisar. Vid nästan varje besök hos barnmorskan var jag upprörd över något, ofta grät jag, var irriterad eller bara allmänt instabil. Barnmorskan plockade fram bilder på bebisar och pratade om va söta de var eller bara praktiska saker om hur de såg ut när de kom ut. Vid ett tillfälle kontrade jag med att börja visa bilder på min katt.
Nu i efterhand förstår jag ju att hon ville få mig på andra tankar. Positiva tankar om hur fantastiskt det är att få ett barn.
För även om likheterna med ett barn och en alkoholist skulle kunna vara att de skriker och kräks så är det bra mycket mysigare att sova med en vaniljdoftande bebis än en spritdoftande karl.

Katten är tillbaka

Katten är hemma igen. Han fick såhär i den inledande fasen av mitt föräldraskap bo hos min mamma och pappa. Mamma har dessutom haft lite svårt att slita sig. Han har självklart träffat bebisen. Livrädd har han luktat på henne och sen sprungit därifrån med öppen mun.
Nu väl hemma började han med att sitta vid ytterdörren. Sen fick han syn på något som rörde sig mellan spjälorna, han fick den där rovdjursblicken som säger Jag ska döda något nu på en gång. Lappade till bebisen (han brukar slå mamma och pappas boxer och har hittills inte använt klor) insåg dock sitt misstag och sprang livrädd in under sängen.
Sen skrek bebisen i tre timmar (lite oklart varför). Katten tog då sin tillflykt till badrummet. Jag försökte intala mig själv att han inte kände sig bortbytt utan bara låg där pg a golvvärmen. När bebisen sen somnade kom han fram och mös ner sig med mig i soffan.
Sen var det dags för D-vitamindroppar. Katten ville också ha, han kastade sig på teskeden jag hade förberett och slickade girigt i sig.
Jag är lite orolig för natten. Förut sov jag sked med katten numera sover bebisen på min mage medan spjälsängen gapar tom.
Kommer det hela sluta med att katten och barnet tar sängen och jag får sova på soffan?

Äpplen till alla cyklister

När jag var gravid i åttonde månaden blev jag påkörd av en cykel. På en gågata och cyklisten drog utan att säga ett ord. Igår när jag gladeligen går över gatan vid grön gubbe med min prickiga barnvagn hinner jag precis rycka undan vagnen från en galen cyklist.
Det värsta är att man står där handfallen och inte kan göra något. Min instinkt säger åt mig att springa ikapp cyklisten och sparka omkull honom och kanske spotta honom ansiktet, punktera däcken och sno sadeln (vet inte riktigt hur jag skulle kunna sno den lite hastigt). I första fallet var det fysiskt omöjligt, det går inte att springa fort när man är en köttbulle och vid det andra fallet har man ju barnet med sig och det är lite olämpligt att springa ifrån vagnen.
När jag hade blivit påkörd ropade jag istället elakheter efter cykeln vilket bara resulterade i att jag såg ut som en galen gravid kvinna. När vagnen nästan blev påkörd lyckades jag inte ens haspla ur mig elakheter utan stod bara där som ett fån.
Efter att ha hört att ensamstående med barn tillsammans med män mellan 18-24 toppar brottsofferstatistiken funderar jag på att kanske beväpna mig. Inte med något för farligt men man skulle ju kunna ha med sig en påse äpplen. Hur kul är det att få ett äpple i huvudet? Dessutom har man alltid med sig något att äta om man blir hungrig, vilket man allt som oftast blir när man ammar.
Innan jag fick barn hade jag väldigt mycket äpplen hemma. De hade kunnat komma väl till pass nu. Tyvärr gick jag in i en kok och bakfas i vecka 38 och alla äpplen blev äppelmos.

Bebis i kris

I förgår hade bebisen sin första kris. Jag har läst att under det första levnadsåret så genomgår barnet sju utvecklingsstadier. Inför varje utveckling drabbas barnet av en kris. Det vill säga är jävligt besvärlig. Samtidigt som hon skrek försökte jag skruva ihop hennes spjälsäng och titta på frågesport. Frågan Vad är subjekt i meningen Bebisen skriker högt gjorde att jag stängde av ljudet på teven. Sen lyckades jag lura bebisen att jag var en kudde och fick tyst på henne så pass länge att jag kunde få ihop sängen.
Eftersom det är en del av utvecklingen så måste man bara acceptera det här jobbiga beteendet för sen ska man tydligen märka att de har gjort stora intellektuella framsteg. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men jag hade en förhoppning om att jag skulle se en enorm förändring eller kanske att hon åtminstone skulle kunna fästa blicken. Men icke. Hon bara sov.
Nu börjar jag fundera på om det verkligen var en kris kanske var hon kinkig och gnällig bara för att.
Det var dessutom helt bortkastat att få ihop sängen när hon var gnällig för då hade hon absolut ingen lust att sova i den utan fick i vanlig ordning sova på mig.
Men det var ju underbart att få ytterligare en möbel i lägenheten. Bebisen är 55 cm lång och sängen tar upp två kvadratmeter. Yta är ju verkligen något jag har gott om.

En liten mjölkdrink kanske…

Tänk att kunna kräkas så obekymrat. Ligga, vara på väg att somna och sen hux flux kräkas ur både näsa och mun utan att vara det minsta besvärad.
Jag har funderat på om det här kanske beror på att en bebis bara äter mjölk. Det kanske helt enkelt inte är lika jobbigt att kräkas upp mjölk. Frågan är då varför man inte har druckit fler White russian? Jag har ju försökt motverka kräk med blåbärssoppa vilket oftast lyckas men misslyckas man så är kräket väldigt äckligt. Vilken faslig tur att bebisar inte äter blåbär.
Ett tips är att inte pussa nymatade bebisar på munnen, med lite otur får man kräk i munnen.
Men varför kräks de så mycket? Finns det ingen hejd på ätandet? När en vuxen äter och måste kräkas efter varje måltid så är det en sjukdom men hos bebisar är det helt normalt. Visserligen dricker en del tills de kräks och då är det inte en sjukdom eller jo det är det faktiskt.
Så får förmoda att stumpan lider av bebis-bulimi eller mjölk-alkolism.

En förlossning à la Pripps Blå

Jag hann precis få det nya kylskåpet och sen var det dags att få bebisen. (Till de eventuellt upprörda och sexuellt frustrerade hantverkare som läser kan jag bara meddela att de som hämtade kylen kallade cylinda-hantverkaren för en riktig idiot, så jag bjöd dem på kakor.)

Det var full rulle hela onsdagen. Jag hängde om dörren på kylskåpet, tvättade, handlade tre kilo rotfrukter, åkte till en kompis och tog en rask promenad hem.
När jag kom hem vid 22 så drog det igång.
Mitt ex (som alltså inte är pappa till barnet) ringde tjugo över tio och frågade om bebisen var på gång. Intuition sa han. Han och hans nya flickvän kom över och skötte samtal med sjukhuset och antecknade värkarna samtidigt som katten låg 10 centimeter från mitt ansikte och stirrade på mig. När jag kom till sjukhuset halv två ringde vi till min väninna som var den som skulle vara med. Då ville inte jag att någon skulle gå så alla blev kvar. Strax innan jag fick börja krysta stack barnmorskan hål på hinnan så att vattnet gick, då hade hon suttit vid fotändan och grimaserat ett tag lite orolig för att vattnet skulle gå när som helst så när hon väl stack hål sa hon att det var lika bra för annars skulle hela rummet få målas om. Jag hade totalt missat att det faktiskt var lite blodigt och slemmigt så när jag fick känna på barnets huvud och sen drog tillbaka handen och upptäckte att den var blodigt torkade jag i panik hastigt av mig på min väninna. Vid halv fem kom bebisen. Tydligen uttryckte jag ingen glädje utan klagade bara på att hon var grå (till mitt försvar vill jag säga att nu när jag har sett bilder så var hon faktiskt grå men jag ser ändå glad ut).
Va gnällig man kan bli när man tycker att man är klar. Under värkarbetet och själva förlossningen hade jag inte gnällt alls men nu gjorde allt ont; när barnmorskan tryckte på magen, när man skulle få bedövning, ja t om den där nålen som satt på handen blev ett objekt för klagan.
Undersköterskan kom sen och klappade om mig och sa att jag hade varit duktig. Sen la hon till att stämningen i förlossningsrummet hade varit så fantastisk ja som en Pripps Blå reklam!

På BB frågade barnmorskan efter pappan. Min storebror var där så i första hand vände hon sig till honom. När jag sa att han inte var pappan frågade hon istället vem som hade varit med på förlossningen, när jag då sa min kompis, mitt ex och hans nya flickvän blev barnmorskan lite konfunderad och undrade om det var ex-pojkvännen som var pappan. När svaret blev nej valde hon att lämna ämnet.

Så långt var allt strålande men sen följdes Pripps Blå förlossningen av barnsängsfeber så jag hann bara komma hem innan jag hamnade på sjukhus igen.
Den lilla damen är dock helt obekymrad och har ägnat tiden åt att gå upp ett halvt kilo.

Ligg inte med hantverkaren

Jag hatar verkligen hantverkare och allt som har med hantverkare att göra. Deras fula arbetsbyxor med vadderade knän och töntiga fickor. Deras trista attityd och sexistiska skämt. Deras skåpbilar som står dubbelparkerade på gatan. Att de aldrig kommer i tid, att de alltid är skitiga, ja det här är bara ett axplock av min aversion gentemot hantverkare.

Ska det verkligen vara så att de kan ringa sju på morgonen och sen vara sura på att man inte kan vara hemma klockan tolv på dagen för att sen förklara att man i princip har förverkat sin rätt att få service på nyinköpta kylskåpet som låter som ett stormigt hav. När man sen surt ifrågasätter om det inte är så att det är ganska vanligt att man jobbar på dagen men ändå erbjuder sig att vara hemma på en halvtimme så hjälper inte det. Förslaget att de ska ringa en dag i förväg fungerar inte, han ska väl ha tid att dubbelparkera och glida runt i sina knävadderadebyxor och fika för 800 spänn i timmen. Dessutom undrar jag om de verkligen får bli förbannade på en för att man har en annan adress på Eniro än man har uppgett. Det är väl knappast mitt fel att Eniro inte uppdaterar sina adresser?

När Cylinda-hantverkaren väl dök upp gjorde han det oannonserat tjugo över sju i fredags. Jag hade visserligen inte hunnit gå till jobbet men jag hade inte hunnit klä på mig heller.
Han var sur, jag var surare och så försöker han lätta upp stämningen… Han sneglar på min katt som likt en liten slampa stryker sig kring hans ben för att få uppmärksamhet sen utbrister hantverkaren, ”Ja ungefär en sån där katt smet in bakom diskmaskin innan jag hade hunnit slå av strömmen”. Samtalet fortsatte gå trögt medan vi väntade på att termostaten på kylen skulle gå på men jag gjorde mitt bästa för att vara trevlig, pratade om hur jobbigt det var att behöva dubbelparkera på gatan samtidigt som jag försökte dra på mig mina stödstrumpor. Då passar hantverkaren på att ge sig in på nästa konversation, vågar jag verkligen laga mat vid induktionshällen med magen. Är jag inte orolig för att skada barnet?
Sen konstaterar han att kylen låter som den ska. Innan han går passar han på att släppa ut katten i trapphuset så att jag måste upp till fjärde våningen och hämta honom.

Mest av allt är jag irriterad på att hantverkare är vad som blev av de där killarna i skolan som hade fula kepsar, var finniga äckliga och tog för mycket plats och som var för korkade för att gå ut grundskolan. De killarna har helt plötsligt möjlighet att påverka mitt liv.
Min enda glädje är att de då liksom nu snackar mer fitta än de får.

En faiblesse för svanar

Sedan skolstarten har jag drygat ut mina inkomster genom att vikariera som lärare. Jag har dels hoppat in lite här och var och så på onsdagar har jag haft ett fast vikariat som lärare i franska.
För ett par veckor sen kom jag som vanligt lite i förväg för att hinna ta plats vid kopiatorn där jag kopierade mina handskrivna förhör, olika spännande övningar med verb, direkta objekt och annat som är så kul. Det dök upp en annan vikarie som var lite förvirrad. Han kunde både spanska och franska så jag skickade honom till spanskgruppen när jag började min lektion.
Efter en kvart dök den ordinarie spanskläraren upp. Det blev lite förvirrat och rektorn hämtades.
Jag satt förvirrad vid katedern och funderade på om jag kanske hade blivit ombedd att inte komma. Jag kanske hade drabbats av en gravidpsykos och dök upp på ställen där jag inte skulle vara… Dessutom laddad till tänderna med grammatiska övningar och ett lite för glatt humör.
Jag blev utskickad i korridoren för ett samtal med rektorn (jag klarade ju hela skolgången utan att bli skickad till rektorn så någon gång ska väl vara den första).
Tydligen var det jag som inte skulle vara där. Felet var i alla fall inte mitt, man hade bara glömt att informera mig om att det hade ordnats en ny lärare eftersom jag snart skulle ha barn. Rektorn tyckte att jag skulle ta det lite lugnt och påpekade att jag kanske inte hade förstått att jag skulle ha barn om några veckor.
Jag fick i alla fall ha klassen resten av lektionen Allt blev lite förvirrat och eleverna var väldigt uppspelta så för att få dem att skriva klart sina förhör lockade jag med att man fick klappa fröken på magen så fort man var klar. Det här var väldigt effektivt, alla ville lägga en hand på magen och jag var mest förvånad över att det fick plats femton händer på magen.

Trots att jag inte fick behålla min fasta plats har jag hoppat in lite varstans. Eleverna är så följsamma när man är gravid. Man kan alltid hota med att man kanske föder förtidigt om de inte är lugna.
Idag var vi på Operan och såg ett genrep av Svansjön. Barnen tyckte om det, mitt barn dansade glatt i magen och jag funderade på att det är lite äckligt att Prinsen blir så upp över öronen förtjust i en svan. När det var tre minuter kvar reste sig hela orkestern upp och gick… En bandspelare sattes på och baletten avslutades utan orkester. Tydligen har musikerna ett väldigt starkt fack, de jobbar inte övertid utan bara går när klockan har slagit nu är det slut.
Tack och lov för att vårdpersonalen inte har samma fack. Det skulle kännas lite snöpligt om barnmorskan gick precis när man är på väg att föda.

Tjockismisär i kaffefabriken

Har inte tidigare varit medveten om att man kan tröttna på ljudet av sina egna andetag. Jag satt länge i soffan och störde mig på att datorn lät sen slutade jag andas och insåg att det var jag som lät, inte datorn. Jag tror Martin Stenmarck har gjort en låt där han frågar sig hur man kan tappa lusten att andas. Har han också varit förkyld och höggravid?
För det var en förkylning som drabbade mig och inte en blodpropp i lungan som jag först trodde när jag igår satt och flämtade i soffan med bröstsmärtor. Tog mig samman och ringde min kära väninna som är läkarstuderande, hon lät sådär lagom orolig och tog istället tillfället i akt att skrämma upp mig inför förlossningen. Så inte nog med att jag försökte sova trots att båda armarna var avdomnade och det kändes som att någon hade slagit mig hårt i bröstkorgen. Dessutom var huvudet fullt med tankar kring den fruktansvärda förlossningen som väntar.
Har förövrigt oroat mig mycket över att jag inte går upp i vikt. Det kanske låter konstigt men man behöver ju lite underhudsfett om man ska kunna amma. Jag har lyckats med bedriften att bara bli mage och bröst eftersom jag har haft lite svårt att äta. I förra veckan vände det dock och helt plötsligt bara slank maten ner. Idag skulle jag och pappa köpa kaffe och jag passade på att väga mig på kaffevågen. Här måste jag kanske tillägga att vi köpte kaffe från en fabrik, så det var en stor våg, eller jag rättare sagt jag skulle väga mig på den ena vågen och blev hänvisad till en större efter att ha blivit granskad av kaffekvinnan och hennes två hundar. Helt plötsligt vägde jag fem kilo mer än för tre dagar sen. I panik försökte jag skylla på att handväskan var tung och blev utskrattad.
Kom hem och tröstade mig med en halv påse chips och en stor skål chokladmjölk och är tacksam för Biggest loser som får mig att känna mig smal mitt i min tjockismisär.

Slamporna får också rösta

Så var det val igen. Jag hade helt glömt till vilken grad min beslutsångest sträcker sig.
Egentligen spelar det väl ingen större roll vad jag röstar på, har större bekymmer än så såhär 4 veckor innan min förlossning.
Samtidigt så tycker man ju att det är viktigt. Frågan är då om man ska rösta ideologiskt eller spetsa in sig på en sakfråga man tycker är viktig. Kanske bygger hela mitt dilemma på att jag tar mig själv på för stort allvar.
I ångest försökte jag ringa min expojkvän halv tolv igår kväll för att få råd. Han svarade inte. Det gjorde att jag var tvungen att skicka ett sms. Folk blir så hysteriska nu om man har ringt och sen inte kan svarar när de ringer upp. Det uppfattas tydligen som att jag är på väg att föda barn. Så för att inte oroa mitt ex var jag tvungen att skicka ett sms; ”Hej! Jag har sån ångest, jag vet inte vad jag ska rösta på…” Han har inte ringt upp.

Samtidigt så måste man ju ha något att ha ångest över nu när köket är klart och man mer eller mindre har accepterat att man inte fick dela sin graviditet med någon som älskar en (eller åtminstone tycker att det är värt att ringa och fråga hur man mår).
Så tack demokratin för att du gav mig möjlighet att ha ångest över något annat i alla fall en kväll. Vanligtvis brukar jag tänka att jag knappast är först eller sist i världen med att vara ensam och gravid. Vilket man måste påminna sig själv om ifall man ska tro de böcker och broschyrer man får från barnmorskan, läser man dem verkar det vanligare att homosexuella män är gravida än ensamma kvinnor. Vilket är märkligt då en läkare sa till mig att Socialstyrelsen har väldigt många fall med faderskap okänt på sitt bord, speciellt på Södermalm! Ska man då dra slutsatsen att tjejerna på Söder är mer promiskuösa, slarvigare med skydd, har sämre minne eller helt enkelt bara inte vill uppge vem som är far till deras barn (lider av dåligt omdöme med andra ord)?
När jag börjar tänka på allt det här känns det ganska irrelevant vad jag röstar på.
Så efter att ha gjort valbarometern utan att bli det minsta klokare började jag googla kakel (det enda i köket som inte är klart). Snart ska jag gå och rösta, för det ska jag göra.
Vi må vara en bortglömd grupp vi promiskuösa, omdömeslösa, glömska och slarviga tjejer på Söder men vi får i alla fall rösta!

IKEA hjälper till

När jag inredde min lägenhet hade jag ett franskt horhus som förebild. För en tid sedan gav jag upp drömmen om större lägenhet i förorten för att jag inte tycker om förorten. Jag gillar inte att gå i skogen, jag gillar trottoarer och avgaser och jag avskyr att man planterar träd på Hornsgatan. Jag förstår inte poängen med träden, vill folk som bor där ha träd omkring sig så kan väl de flytta till förorten. Där finns det redan träd.

Men för att återgå till min lägenhet som inreddes som ett horhus. Numera ser det mest ut som att den prostituerade som bor där har börjat ligga med en hantverkare. Jag håller nämligen på att bygga om köket. Eller inte jag, pappa gör det åt mig även om jag har varit behjälplig med att sätta fast en sisådär åtta skruvar, två golvplankor samt varit lite hysterisk och i brist på eget boende flyttat in i hos mamma och pappa med min katt. Man gör ju så gott man kan.
När jag var 3,5 månad gravid försökte en kompis få mig att börja spela tennis till hösten. Jag hade inte sagt att jag var med barn och ville egentligen inte säga något sådär över telefonen. Hon var så envis så tillslut fick jag kläcka ur mig att jag inte kunde börja spela tennis för att jag skulle ha barn i oktober. Hennes kommentar blev ”åh börja inte bygga om hemma”.
Utan kille får man många konstiga kommentarer när man berättar att man är gravid. Exempelvis;
” Jaha, ja du får väl göra abort” (utan en tanke på att jag kanske inte vill) .
”Oj, har du ångest” (trots att man är 4,5 månad gravid och uppenbarligen har bestämt sig för att behålla barnet) .
”Lååång tystnad” (från ett gammalt ragg som missuppfattar situationen och tror att han är pappa till barnet trots att man inte har setts på ett halvår).
”Du vet förstås inte vem pappan är” (min pappas sätt att uttrycka sin glädje över att bli morfar).

Min kompis kommentar var dock inte tagen helt ut tomma intet utan har sin grund i att hon jobbar med förtidigt födda barn. Hon menade att alla som föder för tidigt håller på och bygger om hemma.
Men nu har jag alltså misslyckats med att följa hennes råd och sitter här i byggkaos 5 veckor innan min planerade förlossning och är jätteorolig att jag ska föda för tidigt. Egentligen skulle allt ha varit klart men som en bonus kom ugnen trasig så nu tar det två veckor till.
Efter bråk med IKEA har jag försökt snabba på det hela men det funkar tydligen inte med deras logistik. De behöver bara hålla sig inom rimlig tidsperiod. Rimlig tidsperiod?
Bara att få den trasiga hämtad var ett jätteprojekt. Det var tydligen väldigt svårt att få dem att förstå att jag inte kan ha en ugn stående i min 22 kvadratare för då går det inte att komma in. Nu står den i trapphuset och nyss ringde IKEA och nu ska de i alla fall hämta den och jag fick frågan om jag kunde hjälpa till att bära ut den till lastbilen… Känns det inte som toppservice att man betalar 700 spänn för hemleverans, väntar 2 veckor får en trasig vara, måste vänta 2 veckor till på en ny och dessutom ska hjälpa till att bära den trasiga varan.
Men inte ska jag klaga jag fick ju två lunchkuponger.

Skulle du kunna äta din katt?

Första dagen på universitetet är en riktig kaosdag. Främst för att det är enda dagen på hela terminen då faktiskt alla går dit. Annars verkar folk glatt skippa sina föreläsningar för att ägna sig åt andra saker. Vet inte exakt vad folk ägnar dagarna åt men kanske ett och annat bakisuppvaknande i Gröndal med två främmande män varav den ena heter Rudolf?

Jag hade i alla fall tagit ett tidigt tåg för att jag rör mig så långsamt men inte nog med att alla ska vara på Universitetet på premiärdagen dessutom vill alla komma i tid vilket aldrig händer annars. Så jag hamnade sist i kön till rulltrapporna efter att inte ha kunnat låta bli att dumförklara en kille som trodde att Nationalteatern var en teater.

För mig var den här första dagen extra kaosartad eftersom jag hade glömt att registrera mig på kursen och nu riskerade att förlora hela min föräldraförsäkring om jag inte fick efterregistrera mig. Alternativ två var annars att anmäla mig på någon av restplatserna och jag hade då spetsat in mig på Tjeckiska I.

Gick i alla fall på första föreläsningen trots att jag inte hade registrerat mig, hamnade längst in och när det blev paus och jag behövde kissa så kom jag inte ut. Det finns dock ett smalt utrymme invid väggen där om man är smidigt glider igenom. Jag brukar ta den vägen men nu lyckades jag istället fastna, jag fick hjärtklappning och blev alldeles svettig när jag försökte krångla loss magen som satt fast samtidigt som ett gäng kaffesugna studenter otåligt stampade bakom mig. Jag kom loss och försökte efter toabesöket uppsöka studievägledaren som var upptagen med cirka 30 kinesiska utbytesstudenter. Tack och lov för tekniken som gjorde det möjligt att istället mejla henne från mobilen.

På den andra föreläsningen satt jag längst fram i mitten vilket oftast är ett bra drag om man vill hänga med ordentligt. Det är dock inte lika praktiskt när man somnar efter 10 minuter och vaknar när det bara är 20 minuter kvar. Jag försökte förstå vad föreläsningen hade handlat om men hade svårt att koncentrera mig och gjorde mig lite populärare genom att prasslade fram en bulle i väskan för att höja mitt blodsocker.

Kan inte säga att jag lärde mig så mycket men jag tog mig i alla fall igenom dagen och hade åtminstone lyckats vara närvarande och registrera mig. Som en avslutning på dagen tänkte jag köpa lite böcker jag behövde. Här fastnade jag totalt och istället för grammatikböcker kom jag ut från bokhandeln med en sån där flerfärgad penna och en bok som hette Skulle du kunna äta din katt?
Så jag kom hem och mös ner mig i funderingen på huruvida det är moraliskt försvarbart att äta upp katten som en kärlekshandling när den är gammal. En tanke som inte har slagit mig tidigare. Däremot har jag ju funderat på att han skulle kunna bli en mycket snygg mössa.

Baby uppochner

Senast jag var hos barnmorska sa hon att bebisen låg med huvudet uppåt och att det var på plats att den vände sig. Jag skulle vila på högersida och försöka prata med den och så skulle den förhoppningsvis vända sig. Jag ville ju inte erkänna att jag totalt hade missuppfattat hur den låg. Jag hade ju känt själv och tänkt hur den låg och insåg att där jag hade petat var ju huvudet och inte rumpan som jag trodde. Hur konstigt är det att inte att man inte känner skillnad på rumpa och huvud. Det är ju tur att det inte alltid är så, oj förlåt det var inte meningen att klämma dig på rumpan jag trodde det var huvudet… Samtidigt kunde jag känna sympati med det lilla livet, jag skulle inte heller vilja ligga med huvudet uppochner i åtta veckor.
Jag började försöka prata med den lite mer än vanligt men vad skulle jag säga till den som gjorde att den vände sig om? Jag prövade några ”rulla runt” men det verkade helt bortkastat. Tänkte att jag i vilket fall som helst sover på högersida så det kanske skulle lösa sig. Sen upptäckte jag att jag enbart somnar så och istället vaknar på rygg som en groda redo att bli dissekerad.
Bebisen stökade i alla fall runt mycket i magen och verkade glad och nöjd. Härom natten vaknade jag och tänkte att den kändes så himla tung. Hade den möjligtvis lagt på sig ett kilo på bara några timmar? Nejdå, katten hade bara kommit på att det var mysigt att ligga på magen. Bebisen verkade inte lika nöjd och vred och vände på sig. Katten verkade mest gilla det hela och spann som en galning. Jag försökte avlasta genom att lägga mig på sidan. Det blev vänstersidan för jag var så trött på att ligga på högersidan och började dessutom bli orolig för att få sne ryggrad (vet inte om det ens är möjligt). Katten gav sig inte utan kröp då tätt intill magen och fortsatte spinna och bebisen stökade vidare i magen. Visst var det mysigt att de hade det mysigt men det hade ju varit skönt att få sova lite.
Tror dock att kattkuren gjorde susen för igår hos barnmorskan visade det sig att den hade vänt sig. Jag hade i förväg sagt att jag trodde den låg kvar med rumpan nedåt. Så när jag låg där på britsen sa hon ”Känn här, så här hård är inte en rumpa”. Återigen funderade jag på det där med att inte kunna känna skillnad. Har de enda rumpor jag har klämt på antingen varit väldigt beniga eller mycket muskulösa?
Jag får väl helt enkelt bara konstatera att urskiljande av olika kroppsdelar inte är min grej. Kanske kan jag skylla hela min oplanerade graviditet på mina dåliga kunskaper i anatomi.

Saker som inte rekommenderas när man är gravid

Från någon gravidsida fick jag ett mail om kost. Där stod det att det var mycket viktigt att jag inte åt saker som inte var mat. Man har visserligen hört historierna om gravida som äter murbruk men vem idag stoppar i sig sånt när alla är skeptiska till minsta ätbara grej som inte står med på Livsmedelsverkets hemsida över rekommenderad kost.
Det är klart att det händer att jag av ren nervositet tuggar i mig en och annan nagel men det kan väl inte räknas…
Jag rekommenderar däremot inte att flytta på tunga saker. Insåg att det var dags att bära upp vagnen på vinden. Det gjorde ont att behöva lyfta ur en djupt sovande katt ur vagnen men snart får jag en soffa och ska bygga om mitt kök och lägenheten är fortfarande bara 22 kvm.
Har gjort en total räd hemma för att få plats med babysaker. Vet inte exakt vad det är för saker, kläderna är ju så små och barnet likaså, men alla säger att det tar så mycket plats att ha en bebis. Skräcken över att ha för lite plats gjorde i vilket fall att jag förutom vagnen behövde lyfta upp 4 kassar med blandat innehåll. Väl på vinden insåg jag att jag var tvungen att stuva om i hela förrådet och ville dessutom passa på att plocka fram sånt som ja ändå måste hämta snart som till exempel pälsen (som måste lagas inför vintern då den sprack i ryggen när brösten blev förstora i början på graviditeten) och näbbkängorna utifall att fötterna svullnar framåt oktober.
Det blev med andra ord ett himla lyftande och kånkande och något pucko hade utanför mitt förråd ställt en spegel som det stod aktas på. Varför ställer man något ömtåligt i vindsgången?
Mitt i allt bara knöt sig hela magen i sammandragningar, jag blev genomsvettig och fick sätta mig på boklådan jag precis hade lyft. Tanken som då for genom huvudet var vad meningen med att lyfta upp vagnen på vinden om jag nu ändå skulle föda för tidigt pg a att jag hade lyft upp den och istället skulle vara tvungen att lyfta ner den igen. Efter en stund gick det över och jag kunde klämma in allt och sedan halta ner och lägga mig på sängen i väntan på att det skulle sluta kännas som att mitt bäcken skulle gå av på mitten.
Gjorde dock vissa fynd (trodde jag) som ett par gamla jeans i stl 25 jag planerade att kunna ha ganska snart. Med viss svårighet fick jag på mig dem och fick sen med tårar i ögonen ligga på golvet och försöka vrida mig ur dem, det gick men det var inte lätt.
Så kontentan av dagen är att om man råkar äta något som inte är mat är det nog bra mycket bättre än att lyfta tungt och sätta på sig för tighta kläder.

Manligt sällskap sökes

Har aldrig tidigare känt mig i så stort behov av manligt sällskap. Vet inte varifrån det kommer jag gillar ju egentligen inte killar så där överdrivet mycket.
Kan man sätta ut en kontaktannons? Gravid kvinna med katt söker man för sällskap. Har upphört med ovanor som snusning och vindrickande men har inga problem att återuppta dessa vanor om ca ett år om så skulle önskas. Du ska vara mellan 25-45 och stabil. Du får gärna vara ekonomiskt oberoende men framförallt ska du vara snäll vänlig och utan problem utdela kramar och vara behjälplig vid dagliga göromål exempelvis; bära ner tvätten till tvättstugan, bära hem mina matkassar och hjälpa mig att bära upp saker på vinden. Det uppskattas också om du tycker att jag är det absolut vackrast du någonsin sett, skulle du samtidigt tycka att jag är otroligt intelligent och intressant som människa är det ett plus. Du ska gilla katter. Du får inte ha en fetisch för gravida.

Samtidigt som jag längtar efter manlig omvårdnad har ett enormt hat gentemot män i största allmänhet växt fram. I större utsträckning än på gymnasiet när jag började skriva en bok om att män är underlägsna kvinnor.
Jag läser feministisk 1700-tals poesi för bebben och sjunger Åh tjejer blandat med Pussycat dolls I don’t need a man och försöker tappert dansa till Beyonces All the single ladies.
Känner vilken hycklare jag är när jag egentligen vill ha manligt sällskap gärna någon som alltid har en borr med sig, man vet ju aldrig…
Håller till godo med brorsan. Häromkvällen flög något in genom fönstret ”En brandbomb tänkte jag och flög upp från sängen… ” Första impuls högst oklar. Nejdå storebror hade bara bakat bullar och var nu ute och åkte rullskridskor… Nu låter kanske inte det här överdrivet manligt då vill jag bara poängtera att riktiga män är de som även bejakar sin feminina sida.

Men helt ärligt borde finnas massa barnlösa män (förutom min storebror) som vill ta sig an en gravid kvinna. Det är ju praktiskt taget som att bli pappa på riktigt.
Samtidigt så vet jag väl att jag på sikt aldrig skulle orka med den där killen och egentligen vill jag bara ha det där manliga sällskapet då och då, en man i byrålådan helt enkelt. Då är det nog bättre att hålla sig till pappa, brorsan och ex-pojkvännen. För annars är risken överhängande att man råkar ut för någon karlslok som tänder extremt mycket på gravida och på nätterna vill jag helst sova.

Födelsedag med Ernst

Förra året när jag fyllde år bestämde jag mig för att ha en fest. En kille på mitt jobb påpekade att 24 inte var något att fira. Jag svarade då att jag kanske inte skulle kunna ha någon fest när jag fyllde 25. Så sitter man här på 25 årsdagen gravid i vecka 31 och ett party är väl inte riktigt vad jag är som mest sugen på.
Igår en dag för tidigt fick jag en jättefin tv. Har inte haft någon tv innan men är nu mycket förtjust. Ordningen i lägenheten kan väl dock diskuteras. På mina 22 kvadrat står en barnvagn, en sittdel till barnvagnen, en halvuppackad spjälsäng, en 40 tums tv på golvet och lådan teven kom i.
Vilken lycka det var att titta på tv igår. Speciellt som jag hade fått order från barnmorskan om att vila på höger sida. Det berodde på att lilla räkan har klämt till sig med rumpan neråt och det skulle inte skada om den snurrade runt. Så igår låg jag på höger sida och tittade på vad torsdagskvällen hade att bjuda på; Nyheter, Vem vet mest och Sommar med Ernst.
Räkan försökte verkligen vända sig. Den petade mig hårt i sidan som för att få fart och snurra runt. Eller så petade den av missnöjet att höra Ernst Kirchsteiger myspynta det där jättehuset. Jag kände också missnöjet när jag såg mig omkring i lägenheten. Inte blir det så mycket bättre när det lilla krypet kommer ut och ska bo i röran med mig och katten. Men å andra sidan som Ernst säger ”När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra”
Frågan är bara om det gäller för djursamlare också? Eller funkar inte citatet om de sovande katterna blandas med en och annan som är död alternativt har fått mask, anemi och skabb?

Teven var i vilket fall en rolig present, har fasat för att jag bara ska få babygrejor samtidigt som jag har undrat vad sjutton man ska få i present när folk inte kan köpa sprit till en. Det känns mest taskigt att ge alkohol till någon som har lite dryga 2 månader kvar till sin förlossning. Ernst säger att ”Ju äldre jag har blivit, ju mer intresserad blir jag av själva papperet runt presenten”. Tur att man inte resonerar så med tanke på att teven var inlindad i en filt täckt med hunddregel. Nej, intresset för själva pappret är något som jag överlåter till katten.

Nu är det snart dags för frukost i det gröna och jag har klämt ner min tjocka kropp i samma klänning som jag hade förra året. Senare blir det inget party men en lugn tillställning med de närmast sörjande hos brorsan. Insåg precis att det är hög tid att ringa honom så att han börjar tina räkorna. Blir bara räkor, jag gillar bara räkor och vill helst inte äta något annat och eftersom jag fyller år så får alla andra också lov att äta räkor.

Värmland eller Wadi rum

Jag fick frågan om jag ville följa med till Värmland på festival. Jag tycker inte om festivaler och jag tycker inte om Värmland men jag är väldigt förtjust i att åka bil.
Fördelar vägdes mot nackdelar. Fördelarna var; turen från Dalarna till Värmland innebar en liten roadtrip, man får ropa tjoho i bilen så fort man kommer in i en by som känns trevlig, man får lyssna på konstig musik i bilen.
Nackdelar; Man måste åka till Värmland, man måste lyssna på konstig musik på festivalen, man måste sova i tält.

Festivalen som troligen är Sveriges minsta överträffade mina förväntningar. Jag som är mycket förtjust i djur blev glatt överraskad av att det på området sprang runt lösa getter, jag klappade en häst, såg en annan häst stimulera sig själv mot en gärdsgård och träffade en sympatisk hund som gillade bananer. Min snälla kompis hade med sig en madrass så jag slapp sova på liggunderlag och den andra kompisen har ett värmeaggregat inbyggt i kroppen så att man slapp frysa.
Den Värmländska natten fick mig att tänka på när jag i början av min graviditet satt i ett beduinläger i den Jordanska öknen Wadi Rum.
Under kvällen i Wadi rum oroade jag mig för om den skumpiga jeepturen vi hade varit ute på skulle framkalla ett missfall. Nu hade jag packat med mig min journal eftersom man aldrig vet vad som händer och oroade mig för vilket konstigt sjukhus man kunde tänkas hamna på om förlossningen skulle sätta igång för tidigt. Förutom oron var likheten inte stor, här syntes inga stjärnor, vi lyckades placera tältet bredvid en generator som höll igång musiken så det blev aldrig tyst som det varit i Wadi rum. Man kunde inte titta på soluppgången för det var för molnigt. Den arabiska middagen och frukosten var utbytt mot kolbulle och tunnbröd med mjukost och en mängd bananer.
Trots det var det något som slog mig som en likhet, kanske var det bara det faktum att jag fortfarande var gravid eller så var det likheten i mötet vid lägerelden. Då spenderade jag kvällen med att sitta och prata arabiska med en beduin utan att egentligen kunna någon arabiska alls nu när jag stod vid elden på grund av sömnlöshet började en man prata med mig om lyckan med barn. På det stora hela var diskussionen så osammanhängande att den mycket påminde om den jag fört med beduinen som jag inte pratade samma språk som.

Wadi rum eller Värmland, gravid var jag och gravid är jag men snart kan jag och bebisen tillsammans förlusta oss med bilåka och möten med mysiga djur.

Gravidkul i Dalarna

Återvände till Dalarna när storstadstristessen blev för stor. Dessutom blev saknaden efter katten som ett gapande hål, katten har hela sommaren har agerat dala-katt.

Konstigt nog känns det alltid som att alla roliga saker händer precis när man åker. Det är då den där kompisen med hus i skärgården dyker upp och föreslår heldagar på soldränkta klippor eller något annat som är som hämtat ur en reklamfilm. Alla reklamfilmer skulle visserligen inte vara lika kul, hur roligt är det att vara med i Pripps blåreklamen utan att få dricka öl? Gravidkul är inte alltid samma som vanligt kul.
Gravidkul är inte att stå en kväll på Trädgården (poppis ställe under Skanstullsbron för er som inte är ute i svängen). Det finns aldrig någonstans att sitta, toakön är helt enorm och när folk börjar knuffas finns det inget att luta sig mot.
Balansen blir lite taskig när man är gravid och då är fullbultarna ingen bra kombo.

Andra gravida brukar gnälla på att de blir klappade på magen. Personligen tycker jag att det är helt ok däremot undrar jag varför män (ja det är alltid karlar) ska peta en i magen. Om någon trodde det var skönt kan jag en gång för alla fastställa att så inte är fallet.
Innan jag åkte till Dalarna var jag ute en kväll, hängde fridfullt mot en stolpe och smuttade på min alkoholfria öl. En karl tvärstannade och lät blicken flacka mellan mig, magen och ölen. "Den är alkoholfri" sa jag. Han petade mig i magen och utbrast "Jaha, jag tänkte att att det där det blir en Hammarbyare".

I Dalarna är tillvaron lugnare, man kan utan problem spendera en heldag i Insjön strosandes på Clas Ohlson för att sen åka till Leksandknäckes fabriksförsäljning. Var förutom i Dalarna skulle man ge sig ut och shoppa verktyg och knäckebröd och faktiskt känna sig nöjd när man kommer hem?

Fräscha babygrejor

Nu när man har vagnen måste man börja kolla på massa andra babysaker som är mer eller mindre nödvändiga. Alla babygrejor är så satans fräscha. Stil, komfort och just fräschör är ord som kan användas för att beskriva alla de otaliga saker man kan kan köpa. Nu senast hittade jag en Iphonehållare att sätta på vagnen. Mamma med sin besatthet för sin Iphone skulle förmodligen vara i extas över en sån så jag kanske måste skaffa en om hon ska barnvakta. Förmodligen finns säkert någon rolig ap som passar när man har barn. (Mät barnets sovcykler så du vet när du ska amma, fyll i barnets tillväxt så att du är helt hundra på att det får i sig tillräckligt med mat, fota bajset så att du har stenkoll på att färgen överensstämmer med vad som är normalt.)

Börjar undra om man ska ha alla prylarna för att dölja allt äckel med ett barn. Seriöst hur fräscha och stilrena är barn? De bajsar på sig, de kräks, de ska ammas vilket innebär att jag också blir ofräsch eftersom jag sen ska ha kladdiga mjölkrester innanför kläderna, det måste lukta pyton, tänk bara när man råkar torka mjölk med en trasa… Det är som att alla pastellfärgade saker är till för att dölja äcklet. Barngrejorna är ungefär som snygga underkläder som ska trigga till en aktivitet som är svettig, kladdig och definitivt kräver en dusch efteråt (med lite otur får man dessutom en parasit i kroppen som stannar i 9 månader).
Lite då och då träffar man folk som tycker katter är snuskiga och ofräscha, min katt sprätter inte mat utanför sin skål, han tvättar sig själv, han bajsar inte på sig, ska han kräkas så kräks han i diskhon(han har varit champion så han är lite mer exklusiv än vanliga katter), han dreglar inte men har däremot inget emot att bjuda på en peeling.

Träffade en bebis i pastelldräkt häromdagen, han såg ganska fräsch ut och jag blev väldigt förtjust i honom, nu kommer moderskänslorna krypande tänkte jag glatt. Någon timme senare så såg jag en väldigt trevlig tax. Hade jag fått välja så måste jag nog erkänna att jag hade valt taxen… Varför skulle jag få välja? Hej vill du ha den här pastellbebisen eller den här jycken med korta ben och överdimensionerade öron?
Jag försöker lugna mig med vagnen tillsvidare. Bebis med eller utan pastell kommer tids nog, den där taxen klarar jag mig bra utan och skulle det vara så att jag behöver massa såna där babygejor så får jag lov att bejaka mitt plötsliga sug efter att sy lapptäcken, sovpåsar och stimulerande leksaker à la Montessori.

Prickig vagn för jag är född på 80-talet

Beslutade att sitt och liggvagnen för 700 dög lika bra som motsvarigheterna för 10 000. Dessutom var den prickig. Hon som sålde vagnen frågade om jag var född på 80-talet och konstaterade sedan att det var därför jag gillade prickarna. Undrar om det är därför det finns så många fula rutiga vagnar på blocket; för att sjuttiotalisterna gillar dem?
Jag lekte med vagnen till klockan halv tre i natt när jag hade jätte ont i ryggen efter att ha tagit tid på hur snabbt man kunde byta från ligg till sittdel. Jag har ju inte så mycket yta att provköra på så då fick man ju testa de andra funktionerna istället. Blev jätteledsen för att katten är på landet för jag hade så gärna velat bädda ner någonting levande istället för Mertil Melin (nallen). Tillslut fick han provsitta vagnen i alla fall, i brist på annat.
Jag vill så gärna ut och provgå med vagnen men hur galen verkar jag vara om jag är ute med en tom vagn och dessutom är gravid. Eller det kanske rättfärdigar det hela? Jag kan kanske låtsats att jag ska köpa något tungt och behöver lasta i vagnen. Men jag vill himla gärna ha Mertil i vagnen och då blir jag ju sådär konstig igen.

Begagnad katt och barnvagn

Barnvagnen, favoritsysselsättningen när ångesten blir svår. Jag sitter som klistrad vid Blocket varje dag och känner stressen över at jag kanske borde köpa en sprillans ny vagn men då är det bråttom eftersom det tar 10 veckor att få den. Undrar seriöst om det inte går snabbare att bygga en bil och visst är det så att en bilfabrik på 36 timmar kan göras om till en kärnvapenanläggning. Tydligen är det här med barnvagn mer komplicerat än både bil och kärnvapen vilket kanske också får förklara ångesten över det här valet jag står inför.
Mitt största problem i frågan är att jag egentligen bara vill att den ska vara snygg. Det låter bra med stötdämpning, swivelhjul och allt vad det är men helst vill jag bara ha en stilren sak med detaljer i guld och mink eller åtminstone röd sammet.
Efter lite letande har jag hittat en prickig italiensk vagn på blocket. Jag tar tillbaka min ilska gentemot Italien för de bygger i alla fall snygga vagnar, vilket man inte kan säga om Tyskland som satsar mer på funktion. Tänk om de gick samman vilka vagnar de skulle kunna göra. Det finns ju dessutom en historia av att dessa två länder samarbetar. Vagnen skulle kunna kallas Axel som en liten historisk kuriosa.
Frågan är nu bara om den här vagnen är bra, mina tidigare erfarenheter från Blocket säger mig att köpet kan bli lyckat. Senast jag köpte något så var det katten som var renrasig och rabatterad då han var gammal avelskatt. Har hittills inte haft några problem med stil, kvalité och funktion på katten så vagnen borde ju vara ganska lugn.
Frågan är bara hur jag ska hantera min gravidångest när jag inte kan lägga energin på vagnen?

Att vila och kissa när man pluggar

Jag har fått bekräftelse på att jag är antagen till universitetet i höst. Inte så att jag egentligen var orolig för att komma in men ibland blir man ju så tokigt nervös att något elektroniskt ska gå fel. Det blir ju lite klurigt det här med pluggandet. Min första tenta är den 13 oktober och mitt barn är planerat till den 12... (Hur konstigt var det inte att skriva in det i kalendern ”föda barn?”)
Studierna i våras drabbades också av min graviditet. Insåg när jag började plugga på riktigt inför tentorna att jag hade missat massa bitar utan att riktigt förstå hur. En tjej i klassen kommenterade när vi skulle plugga ihop att jag hade hållit mig så för mig själv i början. Det lät inte alls som mig. Jag brukar vräka ut mig ganska rejält och tvinga alla att umgås med mig eller åtminstone lyssna när jag pratar (en av mina personliga kvalitéer jag är mest stolt över). Insåg att jag hade spenderat början av terminen sovandes. Jag hade visserligen varit på föreläsningar och seminarier men jag hade varit som ett apatiskt flyktingbarnbarn. Det fanns tillfällen då lärarna surt påpekade att det kanske var dags att ta en paus eftersom jag som satt längst fram hade somnat. En dag tog jag mig inte hem på grund av min trötthet och försökte desperat hitta någonstans på universitetet där man kunde sova. Jag hittade ett vilorum men där fick man bara vila om man hade bokat tid, vem kom på det? Inte fan vet jag i förväg om jag behöver vila.
Sen hittade jag andrummet, ett rum med sådana där gröna mattor man hade på gymnastiken. Det måste ju vara som gjort för tillfällen när man måste vila upp sig. Så jag tog en matta och la mig under min sjal. Insåg sen att folk kom och gick lite medan jag dåsade, en del kom bara in och tittade på en lapp. När jag efter en timme satte mig upp på knä, lite allmänt mosig med min sjal hängande över huvudet öppnades dörren och in kom en kvinna. Hon hade också sjal. Hon log glatt mot mig och satte sen igång att be. Jag kände att jag hade hamnat lite fel men måste nog ändå säga att andrummet var bra mycket bättre för vila än sofforna i biblioteket. För att inte verka alltför konstig gick jag också fram och tittade på lappen på väggen och gjorde lite hummande ljud som för att bekräfta att jag minsann visste när det var dags för nästa bön.
Fördelen när jag började bli lite piggare efter en 14 veckor var att jag fick mer tid än jag någonsin haft. Distraktionerna blev färre då jag började spendera mer tid hemma och helt kunde förkovra mig i den Italienska grammatiken, den Italienska kulturen och litteraturen. På seminarierna blev jag plötsligt den där lite störande eleven som alltid sitter längst fram redo att prata lite mer än de andra även om det är på ett språk man inte behärskar. Dessutom var det så himla bra att vara gravid när man pluggade på biblioteket. Egentligen kostar det 5 spänn att gå på toa och då brukar jag alltid avbryta mina studier bara av ren irritation för att jag inte vill betala. När man som gravid blev kissnödig fanns det alltid en snäll bibliotekarie som förbarmade sig och låste upp toaletten.
Så studier igen om en månad, barn om tre och toalettbesöken blir tätare och tätare.

Kid och tjockdjur

Häromdagen tittade grannen förbi. Vi utbytte historier om rådjur, han hade filmat ett på landet jag hade sett flera på kolonilotten. Den jag hade sett hade tre kid. Jag började klura på om det uttalas kid eller tjid. Så jag praktiskt taget kastade mig över min ordbok som på grund av platsbrist förvaras i fönstret under andra böcker och prylar. Försöket att dra fram ordboken misslyckades totalt och jag fick min Waldemarsuddekruka på tån. Försökte spela tuff och sa att det här kunde ses som en prövning inför en förlossning om man klarar en ynklig smärta i en tå. Problemet vara bara att jag inte klarade det. Helt plötsligt gjorde det jätteont och kändes inte lika aktuellt att slå upp ordet kid. Jag försökte desperat hitta lite is men det enda jag fick tag i var en gammal sojakorv så den fick duga. Grannen erbjöd sig då att hämta is eftersom jag hade lagt mig helt utslagen på sängen med min korv på tån. När han gick kom jag på det här med krukan och var tvungen att halta till fönstret för att se att den hade klarat sig vilket den hade gjort och jag blev då ändå lite glad att min tå tog stryket istället för krukan. Grannen återvände med is och jag fick doppa tån i ett isbad, vilket också gjorde ont. Sen upptäckte jag att jag var ganska varm och att det var ganska skönt att bada andra foten också. Insåg till min förfäran att jag kommer bli helt fruktansvärd när jag ska föda barn när jag blev så här påverkad av ett slag på en tå.
Förövrigt uttalas det tji:d. Mamma rådjur heter get, pappa rådjur bock och bäbisen kid. En get som ännu inte fött ungar kallas för smaldjur. Vilket borde betyda att ett rådjur i grossess är ett tjockdjur…

Fabergé eller Förlossning

Idag är det exakt 3 månader till min planerade förlossning. Förlossning ett konstigt ord sug på det lite, för+lossning, förlösa. Det är inte riktigt så att något bara lossnar det ska väl snarare pressas ut så då vore väl utpressning ett bättre ord. Förutom förlossning som ordet med stort F så går hela måndagen i F-ets tecken då jag behöver ringa till olika instanser som börjar på F och ställa frågor.
Försäkringskassan för frågor om föräldrarförsäkringen är ett exempel. Jag hade tänkt anmäla mig till en sån där infoträff för att få koll. Det var det jag uppmanades att göra när jag fick brev från försäkringskassan. Problemet är bara att det var fullbokat fram till mitten på november. Nu ska ju jag få barn i oktober och då känns det lite problematiskt att få informationen i november. Jag måste också ringa familjerätten och ställa frågor. Det är inte bara problematiskt att man är ensamstående det visade sig vara extremt krångligt att få barn överhuvudtaget om man är ogift. Det känns som att jag är ett stämpeldokument som ska skickas till olika enheter där det ska fattas beslut om mitt liv utan att jag har ett hum om vad som händer.
Det här blir bara en bonus på all annan oro en graviditet medför. Inte nog med att man är ensam och på det stora hela lite nervös man ska dessutom vara juridiskt insatt och ha koll på försäkringar.
Jag tycker någonstans att det vore mer rättvist att det fanns en maxgräns på orosmoment.
Tänk om måndagens F istället kunde innehålla roliga saker som fröjdfullt besök på fjärilshuset, fantasirika ferier i Frankrike eller varför inte förtjusande Fabergéägg.
Nu blir det istället förlossningsoro, föräldrarförsäkring, familjejuridik och foglossning.

Demi Moore graviditet

Var är alla gravida efter klockan sju på kvällen? Dagtid kryllar Stockholm av kvinnor i grossess. Så plötsligt vid sjusnåret är de spårlöst försvunna. Alla tycks gå hem och titta djupt ner i chipsskålen för att sedan somna gott vid tiorycket med en stabil partner som älskar dem och tycker att de är vackra trots fetma, snarkningar, gaser och bristningar.
Jag kan inte påstå att jag är ute i svängen men det händer ändå att man går ut och äter, dricker tranbärsjuice på en uteservering eller bara promenerar hem från en kompis efter 23.
Våldgästade några vänner som var ute och åt häromdagen. Jag hade ätit, de hade precis beställt in plockmat. Helt fel att den gravida kompisen kom precis då…
När jag stod i toakön, ska en kille ta sig förbi han blir så ställd eller jag kanske ska säga förskräckt av att jag är gravid så han tar en krånglig väg förbi, tryckt mot en vägg med armarna rakt up i luften samtidigt som han säger ”oj, oj”. Det var inte på något sätt trångt men helt plötsligt kände jag mig extremt tjock. Så jag bara sa rakt ut i luften att så svårt kan det inte ha varit att komma förbi. Killen bakom mig i kön kläckte då ur sig ”Du har ju en sån här Demi Moore graviditet”. Såvitt jag vet är inte det här något vedertaget uttryck. Jag tittade frågande på honom (läs aggressivt) och han fortsatte ”ja alltså det är ju bara en mage det syns inte alls i övrigt”. Nöjd med att få en komplimang åmade jag mig lite och knixade med höfterna innan jag vaggade in på toan för att kissa ut min alkoholfria öl.
På vägen hem blev jag hungrig i kombination av att jag tyckte väldigt synd om mig själv. Orsaken var att när jag gick Hornsgatan fram mötte jag en annan gravid som hade en kärleksfull partner under armen. Där rök liksom teorin om att alla gravida med partner satt hemma och hade tråkigt och blev tjocka.
Gick till kiosken för att köpa pommes frites, där jobbade en mycket vänlig man som tyckte att min sjal var väldigt klädsam och att jag var vackert solkysst. (Nu använde han väl kanske inte de orden men det var det han menade.)
Det kom en nattfjäril och vi pratade om dess korta liv och sen om mannens farbrors hår som var väldigt vitt. Jag fick någon extra god ketchup och var på det stora hela väldigt nöjd med mitt liv och min Demi Moore graviditet.

Hustomten som inte kräver sexuella tjänster

Är inte det ett av de ultimata bevisen på att någon bryr sig att de gör sig besväret att möta en på flygplatsen, stationen eller kanske bara vid tunnelbaneuppgången.
Idag kom jag med tåg till centralen. Förra sommaren när jag kom till stan med tåg blev jag mött med blommor. Blommorna var visserligen plockade i Humlegården och killen lite bakis, han erbjöd sig inte att bära min väska men han sa att jag var fin och att han var trött.
Idag hade jag verkligen behövt bli mött. Det är klart att jag hade kunnat ringa en vän men det hade varit så skönt med självklarheten i att någon kom och hjälpte mig att bära min väska som var ganska tung och min påse som var ännu tyngre och min kudde som inte var tung alls men den kunde jag ha burit själv.
En stor skillnad förra året var dock att jag var mer lättillgänglig när det kom till sexuella tjänster. Om jag inte minns fel så var mötet i övrigt inte så lyckat, han var grinig jag blev trött, han kommenterade att min katt såg elak ut och sen gick han. Det gjorde liksom inte så mycket med tanke på att jag ändå hade fått sällskap från stationen.
Jag tyckte så extremt synd om mig själv idag när jag vaggade fram med min packning. När jag väl kom hem och var trött och hungrig insåg jag dessutom att jag direkt var tvungen att gå ut och handla eftersom jag inte hade något hemma. Så återigen blev jag tvungen att släpa hem tunga saker.
Allt var dock inte pest för min hustomte hade varit här. Min hustomte är min granne som har tagit hand om mitt fikonträd. Fikonträdet var visserligen lite visset men det hela vägdes upp av att han hade varit och köpt en spjälsäng till mig och att hans mamma hade köpt ett gosedjur till min bebis. Dessutom hade han lämnat en välkommenhemlapp i lägenheten.
Så nej det ultimata beviset på att någon bryr sig är inte att de möter en på stationen och sen förväntar sig sex. Idag hade jag verkligen ingen som helst lust att ligga lite som tack för en bukett blommor. Så mycket bättre då att när man ensam sitter i sin kokheta lägenhet får pyssla med att skruva ihop en säng och försöka föreställa sig att någon ska sova där snart…

Folkdräkt, punschveranda och Kameruns startelva

Jag åker till Dalarna varje år för att fira midsommar. Varje år börjar det regna, det slår aldrig fel. Precis när majstången ska resas kommer det en skur. Alla tar skydd under ett plåttak, man känner lukten av kokt korv och just då får man ett sms om hur soligt och härligt allt är i Stockholm, på västkusten eller Öland, ja oftast Öland. Vad är egentligen grejen med midsommar och Öland? Jag hatar Ölands midsommarfirande. Jag skulle nog kunna dra det så långt som att jag ogillar Öland som Ö bara på grund av deras midsommar som jag inte vet något om. Tydligen är det något magiskt med deras jävla midsommarfirande. Vad gör de på Öland som vi andra inte gör?
Jag är i alla fall i Dalarna och här är det på riktigt. Det regnar, folk har folkdräkt, det sups så som man bara super i Dalarna och hela dagen går i moll. I år kände jag mig mer som en betraktare än en deltagare.
Jag drack snaps ur vattenglas. Vänta lite, jag menar självklart tvärtom. Jag klämde på mig folkdräkten och såg ut som en tunna vilket inte var en nyhet. Jag brukar dock se ut som en sån där liten söt tunna som inte har någon funktion förutom möjligen som blomkruka i hem där allmoge är lite inne, i år såg jag ut som en öltunna. Hela idén med folkdräkt måste vara att ingen ska vara snyggare än någon annan. Alla ser lite halvfeta ut, det spelar liksom ingen roll om man är gravid eller inte. När man sen går på midsommarfirandet så inser man att de som till största del har dräkt är stockholmare, kullorna väljer istället tights och andra kläder i stretchiga material (helst från Gina Tricot).
Vid halv tolv övergav alla punschverandan där vi intagit vår middag för att bege sig mot festplatsen. Det är där det händer; Sommarnatt ska spelas minst fem gånger, det ska hånglas bakom tombolan och alla ska inför sista tryckaren i panik hitta någon att dansa med, eller så måste man undvika att inte stå ensam så att man inte blir punktmarkerad av någon överförfriskad karl.
Jag blev kvar på punschverandan med min tonic. Tänkte att jag ändå skulle göra ett försök med de sju blommorna för att hitta min tilltänkte. Det här projektet visade sig vara extremt jobbigt. Att hitta sju olika sorter tar tid, efter smörblomma, blåklocka och hundkex var jag kissnödig så jag kissade. Sen kom jag inte riktigt ihåg var jag hade kissat och ångrade att jag hade tagit på mig flipflops istället för gummistövlar. Hittade fyra blommor till även om jag misstänker att den ena var en vissnad blåklocka vilket, väl gjorde att det egentligen bara blev sex olika sorter. Nästa projekt var att klättra över gärdsgårdar. Det här var inte heller så lätt. Fysiken tar emot när man tjock och otymplig ska klättra. Efter två klättringar gav jag upp, gick in och bredde en macka och funderade på livets stora frågor; vilken del av rågkusen kan absorbera mest smör och vad är egentligen skillnaden på en punschveranda och en vanlig veranda?
Somnade och var helt slut. Drömde att jag var avbytare i Kameruns fotbollslag. När det var tio minuter kvar blev jag inskickad på planen. Jag sprang som jag aldrig har sprungit, någonstans här blev det dock oklart vilket lag jag spelade på eftersom hela Kameruns startelva började jaga mig. Sen blev jag anklagad för att gömma bollen. Jag försökte förklara att jag var gravid vilket inte fungerade. Någon blåste i en vuvuzela och jag födde en katt.
I morse satt jag åter på punschverandan och försökte utvärdera min dröm. Fick ett sms från en kompis som hade haft en underbar midsommar, hon hade träffat någon supertrevlig kille och bara haft det så mysigt och solen hade strålat hela dagen. Vad kunde man vänta sig, hon hade ju varit på Öland.

Bebisen rör sig vill du känna?

Att vara gravid och jobba som servitris på en liten båt är inte ultimat.
Man klarar korta pass men när det blir en tio timmar säger liksom kroppen ifrån. Härom dagen blev det lite för mycket. Vid 14 tiden började jag tackla av på grund av hunger vilket jag inte förstod just då. Kvart över två satt jag på en back och grät och en kollega beställde fram mat. 14.25 kom maten det visade sig vara pannkakor vilket gjorde mig glad så jag grät lite mer. När jag sen hade ätit upp pannkakorna grät jag i igen, den här gången för att maten var slut.
Sen fortgick dan ganska bra fram till fyra snåret när jag försökte vila och lyckades fastna med rumpan i en back och håret i en krok i väggen. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades med det här men jag kom i vilket fall inte loss förens jag fick hjälp av en kollega.
Kvällen drog igång på riktigt, 11 män på svensexa klappade mig på magen jag gick med på att ge brudgummen en puss (på kinden). Visste inte om jag skulle känna mig billig eller som att jag inte gick att köpa när de inte dricksade en spänn. Kom fram till att jag hellre hade känt mig billig och fått dricks. Blev sen petad hårt i sidan för att en karl ville ha notan, finns det något bättre sätt att pocka på uppmärksamheten…
När jag började få väldigt ont i rygg och höfter försökte jag få en kollega att stryka mig på ryggen. Han ställde sig en halv meter ifrån och gav med besvärad min mig tre klappar på ryggen.
Jag bytte taktik, huvudsaken var att någon tog lite i mig. Så jag sa till min andra kollega att bebin rörde sig och hon la en hand på magen. Sen när hon inte kände något sa jag att bebin tycker att det är skönt om man stryker över magen. Hon började stryka och klappa och eftersom jag hade lite sammandragningar så var det här väldigt avslappnande och skönt. Råkade dock ge ifrån mig ett litet välbehagsljud och helt plötsligt blev situationen lite spänd och laddad där hon stod med handen nästan på mitt blygdben… Inte så att jag var obekväm, jag tyckte det var ganska skönt min kollega däremot fick väldigt bråttom att ta dessert-beställningen.
På vägen hem när jag försökte övertyga mig själv om att den långa uppförsbacken var bra för att jag på så vis kunde stretcha ut baksidan av benen kände jag att det hade varit väldigt mysigt om man hade haft någon hemma som kunde stryka en lite på ryggen.
Jag kom hem byggde en koja i sängen av täcken och kuddar och insåg att man på sin höjd kunde vara tre i sängen (jag, bebin och katten). Sen smorde jag in mig med lite tigerbalsam och insåg att det var ganska bra.
Ingen låg och strök mig på ryggen men hur ofta bygger man en koja i sängen. Jag grät lite, inte för att jag var ledsen utan mest för att jag och katten hade det så mysigt och dessutom hade jag råkat peta mig i ögat när jag hade tigerbalsam på fingrarna.

Silvia gråter och jag fick ingen vattenmelon

Bröllopsyra idag, jag har varit ute och handlat frukost och redan hunnit gråta en skvätt när jag såg löpsedeln där det stod att Silvia hade gråtit. Jag vet inte varför Silvia hade gråtit, jag vet inte varför jag grät.
Sen insåg jag att jag inte orkade bära hem en vattenmelon och livet kändes ganska hopplöst och jag brydde mig inte alls om varför Silvia grät.
Tänkte att jag åtminstone kunde göra frukosten lite festlig med wienerbröd. Det hade varit en jättebra idé om inte katten hade tagit det när jag kom hem. Hade ingen lust att äta det längre började tänka på toxoplasm och allt sånt man kan få som är så farligt när man är gravid. Toxoplasm får man visserligen från kattbajs om katten har grävt i jord, Observera att man också kan få det från rått kött i t ex råbiff. Va härligt att likställa kattbajs och köttfärs! Det kändes dock lite otacksamt att jag hade kokat ett ägg till katten och så tog han mitt wienerbröd. Och sen efter att ha tagit små tuggor och slickat lite på det så ratar han det och vill ha mitt ägg.
Var ska man egentligen hålla till idag? Jag är egentligen för trött för att orka gå någonstans, jag tror att mitt bäcken håller på att dela sig i två delar. Jag och mamma har redan hunnit bråka om i fall vi ska stå på stan och titta på kortegen eller titta på tv. Jag förstår inte mammas plötsliga intresse när hon för några veckor sedan upprörd påpekade att jag inte fick glömma att jag är republikan när jag berättade att jag hade gråtit när jag läste om Daniel och Victorias kärlek i SvD. Hade jag tyckt att det var så här roligt, känsloladdat och festligt om jag inte hade varit med barn? Jag har förvandlats till en gammal tant. Snart kommer jag att börja köpa Allers och sticka kläder till katten. Jag har redan lapptäcket, porslinsdjuren och två fåtöljer i plysch.
Vad ska jag egentligen ha på mig, jag hade planerat att ha folkdräkt men det blir nog lite mycket. Känner redan nu att det här kan urarta. Gravid, i folkdräkt, storgråtande när Daniel och Victoria åker förbi.
Är min fixering vid det kungliga bröllopet ett uttryck för min egen sorg över att inte få gifta mig. Istället sitter jag här ensam med katten och i magen ligger barnet som är helt avlat i synd.

Var tog katten vägen

Katten har efter extremt störande beteende blivit skickad på ferie hos en boxer-hund.
Konstant jamande, promenader på ömmande bröst samt plötsliga hopp i magen är sådant som faller inom kategorin extremt störande beteende.
Från början var det meningen att han skulle spendera en dag på en kolonilott men sen blev det till två veckor hos min mamma och pappa och ej att förglömma deras boxer-hund som enligt mamma bajsar 10 gånger om dagen. Är det ens möjligt? Måste man spara lite bajs per gång då eller vad ska man egentligen äta för att kunna bajsa så ofta?
Det är så mycket med hundar som handlar om kiss och bajs. Första gången min katt var där på nattbesök blev boxer-hunden så rädd att han kissade i sängen.
Min bror menar att mitt barn kommer bli elakt eftersom jag har en sån elak katt. Nu tycker jag inte det här känns helt rättvist. Katten lurpassar visserligen på hunden men han är väldigt människokär och han är framför allt förtjust i homosexuella män.
Jag minns ett herrbesök då katten var lite för förtjust. Svassade runt och gjorde sig till, det skulle slickas i hårbotten, ligga med nosen tryckt mot bröstvårta, poseras och ge långa utmanande blickar. Killen var livrädd, jag insåg att han måste vara bög och katten blev alldeles snurrig av allt uppvaktande. Det hela gick så långt att jag för allas skull blev tvungen att stänga in katten i badrummet. Inte så mycket blev bättre sen, katten jamade besviket, jag gäspade besviket efter att ha insett att här skulle det inte bli något och killen satt och kramade en kudde.
Idag kommer i alla fall katten hem eller jag får hämta honom. Jag har en ryggsäck som man kan bära honom i.
Boxer-hunden kommer trots den terror han levt under bli extremt ledsen när katten försvinner. Men gud så mysigt för mig att få hem katten. Jag har ju ingen att sova sked med när han inte är hemma.

En repa i lacken

Hur kan man vara så dum så att man kör som en idiot och nästan kör på någon för att sedan parkera lite längre fram? Så gör man inte helt enkelt inte. Speciellt inte om man är rädd om sin bil. Jag blev så himla upprörd och var helt enkelt tvungen att repa bilen med nyckeln innan jag promenerade vidare mot jobbet. Det kändes väldigt bra. Det stod en tjej och rökte och tittade stint på mig och jag låtsades helt enkelt att jag var lite gravid-trött och behövde vila mig mot bilen lite. Jag har aldrig repat en bil förut och insåg att det var mycket svårare än jag trodde. Man kan liksom inte bara dra nyckeln och tro att det ger resultat man måste även vara noga med att trycka till lite. Jag kanske hade en dålig nyckel men man har inte riktigt tid att välja när man lite hastigt ska skrida till verket. Kom visserligen på att jag hade en vinöppnare i väskan som nog hade fungerat bra.
Frågan är väl egentligen bara varför man har en vinöppnare i väskan när man inte har druckit vin på 5 månader. Även om man inte var gravid så undrar jag lite i vilket läge man hastigt måste kunna öppna en pava vin. Då köper man väl vin med skruvkork eller en flaska mousserande…
Kollade igenom väskan för att se om det fanns andra spännande prylar och insåg att man nästan kunde gissa att väskan tillhörde en gravid. Ett höftbälte, järntabletter, alvedon och ultraljudsbilder (man vet ju aldrig om någon kan tänkas vilja titta på bebisen). Sen fanns det såklart sådana där vanliga grejor också som block, penna, läppstift hårnålar
och en okänd sladd. De mer märkliga sakerna som låg i väskan var en kondom och en gammal torr snus. Kondomen (oanvänd) hade uppenbarligen behövt användas för några månader sen och snusen (använd), tja det var helt enkelt bara lite äckligt men förklarar den bruna fläcken på mitt anteckningsblock.
Kondomen och snuset åkte ur men vinöppnaren får stanna man vet aldrig vad man kan behöva den till.

En hemlig gåva som lockar tanken till erotik

Kom hem på tok för sent och på dörren hängde en påse. Senast en påse hängde på dörren var när jag fick böcker om fascismen från Italien. Nu inväntade jag inga böcker, den här påsen var helt enkelt en överraskning från en okänd. Jag tog gladeligen med mig den in i lägenheten.
Påsen innehöll; en dricka, ett schampo, ett smärtstillande stift samt en fotbollstidning.
Jag blev så glad att jag var tvungen att gråta en skvätt och sen äta en macka. Nu var det inte på något sätt så att de här sakerna passar min personlighet. Schampoflaskan var möjligtvis noga utvald. Den var rosa vilket kan antyda att personen bakom presenten känner till accentfärgen i mitt badrum. Drickan, tja jag är törstig? Det smärtstillande stiftet känns inte direkt handplockat då det innehöll acetylsalicylsyra (vilket innebär att man inte får använda det när man är gravid eller ammar). Till sist har vi fotbollstidningen, det kan vara någon som vill vara ironisk med tanke på att sport inte tillhör mina favoriter om det inte är något man utövar själv. All annan form av sport tycker jag är ett opium för folket på samma sätt som religion. Förklara annars Berlusconis val att ha fotbollen som Italiens enande kraft när den katolska kyrkan inte längre är det.
Nu blev det lite hätskt känner jag. Jag har en sån dag, framförallt känner jag ett specifikt hat gentemot Italien som nation och det Isländska folket och deras töntiga hästar.
Presenten gjorde mig i vilket fall glad. Tidningen var okej då den till största del innehöll utmanande bilder på män i poser vilket jag kan leva med. Det kan till och med vara lite nyttigt med tanke på att jag fastnade stirrandes på en polis igår för att jag trodde att han skulle ta av sig tröjan, tyvärr visade det sig att han hade en tröja under, hur som helst blev det hela aningen pinsamt där jag stod med min 100% nöt bar och stirrade och smackade. När jag tittar på fotboll brukar jag alltid hoppas att männen ska kyssa varandra när de i slutet alldeles svettiga kramas i bar överkropp, gud så upphetsande. När slutade det egentligen vara okej för kvinnor att attraheras av två män? För romerska kvinnor ansågs det extremt upphetsande när två män framförde dansen Leda och svanen. Nu var vi tillbaka i Italien… Tänk på en islänning på tjock mini-häst så försvinner all form av erotik.

Presentens avsändare var i vilket fall okänd. Fick frågan om det kanske var från en eventuell pappa till mitt barn. Hej, jag har råkat befrukta dig och nu tänkte jag att du var törstig, smutsig i håret, hade lite ont och ville ha något kul att läsa…
Inte helt troligt, så avsändaren förblev okänd.
Kvällen blev i alla fall trevlig.Kröp ner i sängen med nytvättat hår, bläddrade flämtande i tidningen, somnade och fick gå upp efter en timme då drickan hade åkt igenom kroppen och min bebis övade inför fotbolls VM i tron att min urinblåsa var en boll.

Ser jag tjock ut i den här?

Hur underligt att man trots att man är gravid kan leta efter plagg i garderoben som man ser smal ut i. Jag kan väl säga att det inte blir lättare för var dag som går. Det här kanske verkar helt ologiskt men det finns faktiskt tjockiskläder och så finns det kläder man ser trevligt gravid ut i.
Men kläderna går helt i faser. I början fick man helt plötsligt jättetuttar som man glatt kunde visa upp i urringade tröjor med resultatet att man blev refererad till som kompisen med silikonbröst (nu var väl inte det epitet just något eftersträvansvärt). Sen blev man helt plötsligt lite små-tjock utan att se det minsta gravid ut. Jag fick en förkärlek för löst sittande toppar och leggings och förstod varför så många handlar sina kläder på Gina Tricot. Jag säger inte att alla som handlar kläder där är smygfeta bara att det råkar stämma på det stora flertalet.
Nu är de där lösa topparna helt obrukbara då man ser bylsigt oproportionerlig då de är de gjorda för tjejer med små bröst och mina finns det liksom ingen hejd på. (Herregud va osnygga Gina Tricot tjejer lät; smygfeta med små bröst.)
Behån är väl det kanske största problemet. Man vet att man bara kan ha den i några månader till så man vill att den ska vara billig så man går till Twilfit för att prova och få svaret nej tyvärr vi har inget större… Så klämmer ner brösten i min spets balconette och försöker trösta mig med att många betalar dyrt för bröst i den här storleken. Tänker att jag likt i början kan ha urringat och lägga krutet på brösten men då ser man mest lite horigt gravid ut. Med tanke på att jag ändå faller inom den kategorin när jag ständigt får påminna folk om att jag varken är gift eller har pojkvän och så undviker jag helst att placera mig i den kategorin på grund av mina klädval.
Så upptäckte jag mönster, prickar och blommor. Helt omöjligt att se annat än gullig ut i när man har bebis mage men man kan samtidigt tighta till allt och till och med ha något urringat.
Det enda problemet som återstår är vilken bikini man kan ha. Drar på mig den jag köpte senast det vill säga 2007, bröst överallt. Ser mig själv i spegeln och frågar mig om jag ser tjock ut, nejdå jag ser mest ut som bokstaven S eller nej då hade jag ju haft platt mage, som ett B kanske. Det lättaste vore kanske att sola topless men är det okej att när man är gravid?
Jag måste skicka ett mejl till Magdalena Ribbing.

Förortens svar på Paris?

Skolavslutning idag och jag är i vecka 23. Man hinner med så mycket när man vaknar tidigt på morgonen. Idag var jag med på en skolavslutning. Inte för att jag kände någon utan enbart för att det är så mysigt med barn som sjunger psalmer. Vilken faslig tur att jag inte är man då hade jag nog inte haft min plats i kyrkan lika säker.
Efter skolavslutningen begav jag mig ut mot förorten för att försöka se dess fördelar. Min tes; det är alltid att föredra att bo i stan även om det innebär ett begränsat utrymme. Frågan var då bara om Midsommarkransen kunde få mig på andra tankar?
Förövrigt låter Midsommarkransen så snuskigt nu när slidkrans ska användas istället för mödomshinna. Det får midsommarkrans att låta som någon form av pubis-frisyr.

Midsommarkransen har två uppgångar jag valde ena på måfå. Promenerade nerför en backe och hamnade vid Essingeleden och i dess buller kände jag mig nästan hemma. Men var det inte tystnaden man sökte i förorten? Tydligen såg jag väldigt hemma ut då en bilist stannade och frågade om vägen, faktum var att jag hade irrat runt en stund så jag visste faktiskt vart karln skulle. Gick uppför backen och kom till en liten park där mammor satt i grupp och umgicks, var det mysigt? Fick syn på en ”Det litterära Stockholm” skylt i en ena hörnan och gick dit för att läsa. För helt plötsligt fanns det hopp då man insåg att även en så för mig apart del av stan kunde omnämnas i en bok. Författaren och boken var för mig okänd (Kjell Johansson Huset vid flon) men jag fastnade för ett citat; /…/ Hägerstensvägen, förortens svar på Paris boulevarder/…/ Det här måste med andra ord betyda att för mig som har bott i Paris och som älskar Paris kan det inte blir bättre än så här om jag nu inte kan bo varken i Paris eller innerstan? Jag försökte tappert se det parisiska när jag passerade en igenbommad biograf som vittnade om svunna tiders charm.
Promenerade en stund till men vände sedan om och åkte in till stan. När jag kom upp på Hornsgatan drog jag glatt ett djupt andetag och kände lungorna fyllas av avgaser från Stockholms mest trafikerade gata. En kvinna frågade om vägen och jag kunde inte hjälpa henne. En ilning gick genom kroppen då jag insåg att jag var bättre på vägbeskrivningar i Midsommarkransen än i mina egna kvarter.
Kommer hem och ser mig omkring och tänker på vad lätt det är att ha överblick på både katt och barn i en så liten lägenhet. Går för att kissa och ser utrymmet mellan handfat och toalett krympa. Lite tjockare och jag får inte plats att duscha…
Imorgon gör jag en utflykt till Aspudden kanske hittar jag förortens svar på Belleville eller så hittar jag Stockholms Harlem. Då får jag kanske överväga om jag ska börja duscha hos mamma och pappa som bor på gångavstånd.

Blek, fet och hårig

Häromdagen när jag satt i solen kände jag mig blek, fet och hårig och bestämde mig för att raka benen för första gången sen jag var 16. Eller jag har rakat benen en gång när jag var 21 och skulle söka ett reklamjobb, jag skulle ner i en källare och bli fotad i bikini (hör ju nu när jag skriver att det här låter väldigt skumt.).

I alla fall så rakade jag benen häromdagen och ångrade sen att jag inte hade vaxat dem. Sen började jag fundera på om man får muttan rakad när man ska föda barn. Jag har fått för mig det vilket jag helt baserar på filmen Dr T och kvinnorna. En jätte konstig film där Richard Gere är gynekolog och hans fru är lite galen och badar naken i en fontän i ett köpcentrum. Så har han en lesbisk dotter som ska gifta sig med en man och den lesbiska älskarinnan får svamp i underlivet och ska gå på besök hos Dr T vilket är lite konstigt, man vill väl inte att älskarinnans pappa ska bedöma om man har dåligt ph värde. I vilket fall i slutet assisterar han en förlossning ute i öknen och då får man se en bebis födas och den muttan är hårlös. Poängen i filmen är att det föds en pojke och att Dr T blir jätteglad för att han inte längre är omgiven av kvinnor. Varför i helvete man nu blir gynekolog om man inte orkar med kvinnor. Då får man bli urolog eller sån där stjärtdoktor om man nu vill vara könsneutral.

I vilket fall funderade jag på om det inte vore bättre att vaxa än att raka för det måste vara jobbigt att få stubb om man är alldeles sårig… men tänk va roligt det skulle se ut om man höggravid ska göra en brazilian.
Nu måste jag tyvärr erkänna att jag är så barnslig så hår frågorna överskuggas helt av det där med stjärtdoktor, speciellt som jag inte kan komma på vad det egentligen heter. En pediatriker håller väl på med barn, kardiolog är hjärtläkare, onkolog cancer men vad heter det egentligen när man är stjärt doktor? Stjärtdoktorn kan komma vilket fantastiskt namn på en bögporrfilm…

Det här hamnar nog på listan över saker jag inte vågar fråga barnmorskan, alltså inte det om stjärtdoktorn utan det där med rakningen.

DN borde terrorstämplas

Ont i rygg och lite överallt ger sömnbrist. Jag försöker tappert följa råden om att bulla upp kuddar att lägga lite varstans. Det hjälper inte. Och vem inbillade sig att ett kuddelände skulle ta bort det onda i mitt blygdben (jag trodde faktiskt inte dagen skulle komma när jag sa att jag har ont i blygdbenet, visste inte ens var det satt innan).

Vid åtta i morse lyckades jag somna och skulle få sova två timmar innan skola och jobb.
Då hände det, straffet för en månad med gratis DN slog till. De ringde en gång, jag svarade inte, en minut senare ringde de igen jag lät återigen bli att svara. Tredje gången två minuter senare tryckte jag bort samtalet, fjärde gången på fem minuter svarade jag. Killen på andra sidan tråden hann bara säga att han ringde från DN innan jag gick lös. Jag kan erkänna att jag har uttryckt mig mer nyanserat. Jag vet av erfarenhet att de inte slutar ringa om man är minsta tveksam. Det gäller att tydliggöra att man inte vill ha tidningen. Den här gången valde jag dock att förtydliga det hela med ett par adjektiv.
När jag la tillbaka huvudet på kudden undrade jag om det här var straffet för att jag har mejlat DN:s web-redaktör och klagat på ett web-tv klipp. Jag kan i vilket fall lova att det här bara var början. Jag har redan hunnit mejla PO (pressombudsmannen) om web-tv klippet, anmält ett par artiklar till granskningsnämnden samt skickat flera mejl till slumpvis valda personer på DN.
Jag har varit utsatt för DN-terrorn förut men de har aldrig varit utsatta för mig.

Undrar i mitt stilla sinne varför jag lämnade Svenska Dagbladet och inser att det berodde på att jag ville ha DN:s korsord, jag är helt enkelt inte tillräckligt skärpt för kryssen i SvD. Saknar Svenskan så att jag vill gråta och tänker på den trevliga killen som ringde från Svenskan och som bokade in en tid som passade mig när han kunde ringa och ge mig det senaste erbjudandet, det är kärlek. Den kärleken ska odlas.
Så förlåt SvD för min frånvaro jag återvänder men måste tyvärr erkänna att jag väntar någon annans barn men som tur är det i alla fall ingen på DN-redaktionen som har gjort mig på smällen.

Vecka 22 fyll på kärlekskontot

Jag undrar hur sjutton jag skulle hålla reda på vilken vecka jag var i om jag inte var i samma vecka som det är. Nu kan man alltid kolla i kalendern. Går in i vecka 22 idag.
Läste på om vecka 22 på Vårdguiden. På pappa/partner stod det att vi skulle ta hand om varandra, fylla på kärlekskontot och göra sånt som vi inte kan göra sen. Som mamma uppmanas jag att sköta min tandhygien lite extra ordentligt. Jag frågar mig om det här hänger samman med kärlekskontot.

Jag förvånas fortfarande över att pappa/partner får ett stycke på varje vecka. Hur mycket förändras hans/hennes tillvaro egentligen från vecka till vecka? Det faktum att man gör så här marginaliserar mammans besvär till enbart fysiska eller hormonella. Pappa/partner däremot genomgår processer där han/hon vill prata med sina vänner som har barn, han/hon upplever och känner.
Nu i vecka 22 ska dessutom kärlekskontot fyllas på? Vems konto, jag menar alla har ju inte gemensam ekonomi. De kanske inte ens har ett gemensamt konto.
Vad betyder det rent konkret, ska man ligga lite mer den här veckan? Älskling jag vet att du har börjat få bäckenuppluckring men det stod faktiskt på Vårdguiden att vi ska fylla på kärlekskontot. Men om du står på alla fyra kan du ju passa på att göra de där ryggövningarna ni gjorde på yogan…
Om HBT lobbyister har fått till att det står partner som rubriknamn så undrar jag varför man inte har ett stycke för dem som är singlar också.
Vecka 22 Singel/partnersökande
Du kan känna dig lite extra ensam den här veckan då alla andra gravida blir ompysslade av pappa/partner. Piffa till dig lite så ska du se att det blir bättre. Misströsta inte när du bär hem dina matkassar och gråter för att du har ont i ryggen. Du behöver i alla fall inte fylla på kärlekskontot…