Katten är tillbaka

Katten är hemma igen. Han fick såhär i den inledande fasen av mitt föräldraskap bo hos min mamma och pappa. Mamma har dessutom haft lite svårt att slita sig. Han har självklart träffat bebisen. Livrädd har han luktat på henne och sen sprungit därifrån med öppen mun.
Nu väl hemma började han med att sitta vid ytterdörren. Sen fick han syn på något som rörde sig mellan spjälorna, han fick den där rovdjursblicken som säger Jag ska döda något nu på en gång. Lappade till bebisen (han brukar slå mamma och pappas boxer och har hittills inte använt klor) insåg dock sitt misstag och sprang livrädd in under sängen.
Sen skrek bebisen i tre timmar (lite oklart varför). Katten tog då sin tillflykt till badrummet. Jag försökte intala mig själv att han inte kände sig bortbytt utan bara låg där pg a golvvärmen. När bebisen sen somnade kom han fram och mös ner sig med mig i soffan.
Sen var det dags för D-vitamindroppar. Katten ville också ha, han kastade sig på teskeden jag hade förberett och slickade girigt i sig.
Jag är lite orolig för natten. Förut sov jag sked med katten numera sover bebisen på min mage medan spjälsängen gapar tom.
Kommer det hela sluta med att katten och barnet tar sängen och jag får sova på soffan?