Återvände till Dalarna när storstadstristessen blev för stor. Dessutom blev saknaden efter katten som ett gapande hål, katten har hela sommaren har agerat dala-katt.
Konstigt nog känns det alltid som att alla roliga saker händer precis när man åker. Det är då den där kompisen med hus i skärgården dyker upp och föreslår heldagar på soldränkta klippor eller något annat som är som hämtat ur en reklamfilm. Alla reklamfilmer skulle visserligen inte vara lika kul, hur roligt är det att vara med i Pripps blåreklamen utan att få dricka öl? Gravidkul är inte alltid samma som vanligt kul.
Gravidkul är inte att stå en kväll på Trädgården (poppis ställe under Skanstullsbron för er som inte är ute i svängen). Det finns aldrig någonstans att sitta, toakön är helt enorm och när folk börjar knuffas finns det inget att luta sig mot.
Balansen blir lite taskig när man är gravid och då är fullbultarna ingen bra kombo.
Andra gravida brukar gnälla på att de blir klappade på magen. Personligen tycker jag att det är helt ok däremot undrar jag varför män (ja det är alltid karlar) ska peta en i magen. Om någon trodde det var skönt kan jag en gång för alla fastställa att så inte är fallet.
Innan jag åkte till Dalarna var jag ute en kväll, hängde fridfullt mot en stolpe och smuttade på min alkoholfria öl. En karl tvärstannade och lät blicken flacka mellan mig, magen och ölen. "Den är alkoholfri" sa jag. Han petade mig i magen och utbrast "Jaha, jag tänkte att att det där det blir en Hammarbyare".
I Dalarna är tillvaron lugnare, man kan utan problem spendera en heldag i Insjön strosandes på Clas Ohlson för att sen åka till Leksandknäckes fabriksförsäljning. Var förutom i Dalarna skulle man ge sig ut och shoppa verktyg och knäckebröd och faktiskt känna sig nöjd när man kommer hem?
Jag bor i min mysiga etta på 22 kvadrat. Jag delar min boning med min otroligt snygga katt som ägnar dagarna åt att posera. Nu har jag fått tillökning i bebisformat. Fadersfigur högst oklart men katten är ju i alla fall hårig.
lördag 31 juli 2010
söndag 25 juli 2010
Fräscha babygrejor
Nu när man har vagnen måste man börja kolla på massa andra babysaker som är mer eller mindre nödvändiga. Alla babygrejor är så satans fräscha. Stil, komfort och just fräschör är ord som kan användas för att beskriva alla de otaliga saker man kan kan köpa. Nu senast hittade jag en Iphonehållare att sätta på vagnen. Mamma med sin besatthet för sin Iphone skulle förmodligen vara i extas över en sån så jag kanske måste skaffa en om hon ska barnvakta. Förmodligen finns säkert någon rolig ap som passar när man har barn. (Mät barnets sovcykler så du vet när du ska amma, fyll i barnets tillväxt så att du är helt hundra på att det får i sig tillräckligt med mat, fota bajset så att du har stenkoll på att färgen överensstämmer med vad som är normalt.)
Börjar undra om man ska ha alla prylarna för att dölja allt äckel med ett barn. Seriöst hur fräscha och stilrena är barn? De bajsar på sig, de kräks, de ska ammas vilket innebär att jag också blir ofräsch eftersom jag sen ska ha kladdiga mjölkrester innanför kläderna, det måste lukta pyton, tänk bara när man råkar torka mjölk med en trasa… Det är som att alla pastellfärgade saker är till för att dölja äcklet. Barngrejorna är ungefär som snygga underkläder som ska trigga till en aktivitet som är svettig, kladdig och definitivt kräver en dusch efteråt (med lite otur får man dessutom en parasit i kroppen som stannar i 9 månader).
Lite då och då träffar man folk som tycker katter är snuskiga och ofräscha, min katt sprätter inte mat utanför sin skål, han tvättar sig själv, han bajsar inte på sig, ska han kräkas så kräks han i diskhon(han har varit champion så han är lite mer exklusiv än vanliga katter), han dreglar inte men har däremot inget emot att bjuda på en peeling.
Träffade en bebis i pastelldräkt häromdagen, han såg ganska fräsch ut och jag blev väldigt förtjust i honom, nu kommer moderskänslorna krypande tänkte jag glatt. Någon timme senare så såg jag en väldigt trevlig tax. Hade jag fått välja så måste jag nog erkänna att jag hade valt taxen… Varför skulle jag få välja? Hej vill du ha den här pastellbebisen eller den här jycken med korta ben och överdimensionerade öron?
Jag försöker lugna mig med vagnen tillsvidare. Bebis med eller utan pastell kommer tids nog, den där taxen klarar jag mig bra utan och skulle det vara så att jag behöver massa såna där babygejor så får jag lov att bejaka mitt plötsliga sug efter att sy lapptäcken, sovpåsar och stimulerande leksaker à la Montessori.
lördag 24 juli 2010
Prickig vagn för jag är född på 80-talet
Beslutade att sitt och liggvagnen för 700 dög lika bra som motsvarigheterna för 10 000. Dessutom var den prickig. Hon som sålde vagnen frågade om jag var född på 80-talet och konstaterade sedan att det var därför jag gillade prickarna. Undrar om det är därför det finns så många fula rutiga vagnar på blocket; för att sjuttiotalisterna gillar dem?
Jag lekte med vagnen till klockan halv tre i natt när jag hade jätte ont i ryggen efter att ha tagit tid på hur snabbt man kunde byta från ligg till sittdel. Jag har ju inte så mycket yta att provköra på så då fick man ju testa de andra funktionerna istället. Blev jätteledsen för att katten är på landet för jag hade så gärna velat bädda ner någonting levande istället för Mertil Melin (nallen). Tillslut fick han provsitta vagnen i alla fall, i brist på annat.
Jag vill så gärna ut och provgå med vagnen men hur galen verkar jag vara om jag är ute med en tom vagn och dessutom är gravid. Eller det kanske rättfärdigar det hela? Jag kan kanske låtsats att jag ska köpa något tungt och behöver lasta i vagnen. Men jag vill himla gärna ha Mertil i vagnen och då blir jag ju sådär konstig igen.
fredag 23 juli 2010
Begagnad katt och barnvagn
Barnvagnen, favoritsysselsättningen när ångesten blir svår. Jag sitter som klistrad vid Blocket varje dag och känner stressen över at jag kanske borde köpa en sprillans ny vagn men då är det bråttom eftersom det tar 10 veckor att få den. Undrar seriöst om det inte går snabbare att bygga en bil och visst är det så att en bilfabrik på 36 timmar kan göras om till en kärnvapenanläggning. Tydligen är det här med barnvagn mer komplicerat än både bil och kärnvapen vilket kanske också får förklara ångesten över det här valet jag står inför.
Mitt största problem i frågan är att jag egentligen bara vill att den ska vara snygg. Det låter bra med stötdämpning, swivelhjul och allt vad det är men helst vill jag bara ha en stilren sak med detaljer i guld och mink eller åtminstone röd sammet.
Efter lite letande har jag hittat en prickig italiensk vagn på blocket. Jag tar tillbaka min ilska gentemot Italien för de bygger i alla fall snygga vagnar, vilket man inte kan säga om Tyskland som satsar mer på funktion. Tänk om de gick samman vilka vagnar de skulle kunna göra. Det finns ju dessutom en historia av att dessa två länder samarbetar. Vagnen skulle kunna kallas Axel som en liten historisk kuriosa.
Frågan är nu bara om den här vagnen är bra, mina tidigare erfarenheter från Blocket säger mig att köpet kan bli lyckat. Senast jag köpte något så var det katten som var renrasig och rabatterad då han var gammal avelskatt. Har hittills inte haft några problem med stil, kvalité och funktion på katten så vagnen borde ju vara ganska lugn.
Frågan är bara hur jag ska hantera min gravidångest när jag inte kan lägga energin på vagnen?
onsdag 21 juli 2010
Att vila och kissa när man pluggar
.jpg)
Jag har fått bekräftelse på att jag är antagen till universitetet i höst. Inte så att jag egentligen var orolig för att komma in men ibland blir man ju så tokigt nervös att något elektroniskt ska gå fel. Det blir ju lite klurigt det här med pluggandet. Min första tenta är den 13 oktober och mitt barn är planerat till den 12... (Hur konstigt var det inte att skriva in det i kalendern ”föda barn?”)
Studierna i våras drabbades också av min graviditet. Insåg när jag började plugga på riktigt inför tentorna att jag hade missat massa bitar utan att riktigt förstå hur. En tjej i klassen kommenterade när vi skulle plugga ihop att jag hade hållit mig så för mig själv i början. Det lät inte alls som mig. Jag brukar vräka ut mig ganska rejält och tvinga alla att umgås med mig eller åtminstone lyssna när jag pratar (en av mina personliga kvalitéer jag är mest stolt över). Insåg att jag hade spenderat början av terminen sovandes. Jag hade visserligen varit på föreläsningar och seminarier men jag hade varit som ett apatiskt flyktingbarnbarn. Det fanns tillfällen då lärarna surt påpekade att det kanske var dags att ta en paus eftersom jag som satt längst fram hade somnat. En dag tog jag mig inte hem på grund av min trötthet och försökte desperat hitta någonstans på universitetet där man kunde sova. Jag hittade ett vilorum men där fick man bara vila om man hade bokat tid, vem kom på det? Inte fan vet jag i förväg om jag behöver vila.
Sen hittade jag andrummet, ett rum med sådana där gröna mattor man hade på gymnastiken. Det måste ju vara som gjort för tillfällen när man måste vila upp sig. Så jag tog en matta och la mig under min sjal. Insåg sen att folk kom och gick lite medan jag dåsade, en del kom bara in och tittade på en lapp. När jag efter en timme satte mig upp på knä, lite allmänt mosig med min sjal hängande över huvudet öppnades dörren och in kom en kvinna. Hon hade också sjal. Hon log glatt mot mig och satte sen igång att be. Jag kände att jag hade hamnat lite fel men måste nog ändå säga att andrummet var bra mycket bättre för vila än sofforna i biblioteket. För att inte verka alltför konstig gick jag också fram och tittade på lappen på väggen och gjorde lite hummande ljud som för att bekräfta att jag minsann visste när det var dags för nästa bön.
Fördelen när jag började bli lite piggare efter en 14 veckor var att jag fick mer tid än jag någonsin haft. Distraktionerna blev färre då jag började spendera mer tid hemma och helt kunde förkovra mig i den Italienska grammatiken, den Italienska kulturen och litteraturen. På seminarierna blev jag plötsligt den där lite störande eleven som alltid sitter längst fram redo att prata lite mer än de andra även om det är på ett språk man inte behärskar. Dessutom var det så himla bra att vara gravid när man pluggade på biblioteket. Egentligen kostar det 5 spänn att gå på toa och då brukar jag alltid avbryta mina studier bara av ren irritation för att jag inte vill betala. När man som gravid blev kissnödig fanns det alltid en snäll bibliotekarie som förbarmade sig och låste upp toaletten.
Så studier igen om en månad, barn om tre och toalettbesöken blir tätare och tätare.
fredag 16 juli 2010
Kid och tjockdjur
Häromdagen tittade grannen förbi. Vi utbytte historier om rådjur, han hade filmat ett på landet jag hade sett flera på kolonilotten. Den jag hade sett hade tre kid. Jag började klura på om det uttalas kid eller tjid. Så jag praktiskt taget kastade mig över min ordbok som på grund av platsbrist förvaras i fönstret under andra böcker och prylar. Försöket att dra fram ordboken misslyckades totalt och jag fick min Waldemarsuddekruka på tån. Försökte spela tuff och sa att det här kunde ses som en prövning inför en förlossning om man klarar en ynklig smärta i en tå. Problemet vara bara att jag inte klarade det. Helt plötsligt gjorde det jätteont och kändes inte lika aktuellt att slå upp ordet kid. Jag försökte desperat hitta lite is men det enda jag fick tag i var en gammal sojakorv så den fick duga. Grannen erbjöd sig då att hämta is eftersom jag hade lagt mig helt utslagen på sängen med min korv på tån. När han gick kom jag på det här med krukan och var tvungen att halta till fönstret för att se att den hade klarat sig vilket den hade gjort och jag blev då ändå lite glad att min tå tog stryket istället för krukan. Grannen återvände med is och jag fick doppa tån i ett isbad, vilket också gjorde ont. Sen upptäckte jag att jag var ganska varm och att det var ganska skönt att bada andra foten också. Insåg till min förfäran att jag kommer bli helt fruktansvärd när jag ska föda barn när jag blev så här påverkad av ett slag på en tå.
Förövrigt uttalas det tji:d. Mamma rådjur heter get, pappa rådjur bock och bäbisen kid. En get som ännu inte fött ungar kallas för smaldjur. Vilket borde betyda att ett rådjur i grossess är ett tjockdjur…
måndag 12 juli 2010
Fabergé eller Förlossning
Idag är det exakt 3 månader till min planerade förlossning. Förlossning ett konstigt ord sug på det lite, för+lossning, förlösa. Det är inte riktigt så att något bara lossnar det ska väl snarare pressas ut så då vore väl utpressning ett bättre ord. Förutom förlossning som ordet med stort F så går hela måndagen i F-ets tecken då jag behöver ringa till olika instanser som börjar på F och ställa frågor.
Försäkringskassan för frågor om föräldrarförsäkringen är ett exempel. Jag hade tänkt anmäla mig till en sån där infoträff för att få koll. Det var det jag uppmanades att göra när jag fick brev från försäkringskassan. Problemet är bara att det var fullbokat fram till mitten på november. Nu ska ju jag få barn i oktober och då känns det lite problematiskt att få informationen i november. Jag måste också ringa familjerätten och ställa frågor. Det är inte bara problematiskt att man är ensamstående det visade sig vara extremt krångligt att få barn överhuvudtaget om man är ogift. Det känns som att jag är ett stämpeldokument som ska skickas till olika enheter där det ska fattas beslut om mitt liv utan att jag har ett hum om vad som händer.
Det här blir bara en bonus på all annan oro en graviditet medför. Inte nog med att man är ensam och på det stora hela lite nervös man ska dessutom vara juridiskt insatt och ha koll på försäkringar.
Jag tycker någonstans att det vore mer rättvist att det fanns en maxgräns på orosmoment.
Tänk om måndagens F istället kunde innehålla roliga saker som fröjdfullt besök på fjärilshuset, fantasirika ferier i Frankrike eller varför inte förtjusande Fabergéägg.
Nu blir det istället förlossningsoro, föräldrarförsäkring, familjejuridik och foglossning.
Försäkringskassan för frågor om föräldrarförsäkringen är ett exempel. Jag hade tänkt anmäla mig till en sån där infoträff för att få koll. Det var det jag uppmanades att göra när jag fick brev från försäkringskassan. Problemet är bara att det var fullbokat fram till mitten på november. Nu ska ju jag få barn i oktober och då känns det lite problematiskt att få informationen i november. Jag måste också ringa familjerätten och ställa frågor. Det är inte bara problematiskt att man är ensamstående det visade sig vara extremt krångligt att få barn överhuvudtaget om man är ogift. Det känns som att jag är ett stämpeldokument som ska skickas till olika enheter där det ska fattas beslut om mitt liv utan att jag har ett hum om vad som händer.
Det här blir bara en bonus på all annan oro en graviditet medför. Inte nog med att man är ensam och på det stora hela lite nervös man ska dessutom vara juridiskt insatt och ha koll på försäkringar.
Jag tycker någonstans att det vore mer rättvist att det fanns en maxgräns på orosmoment.
Tänk om måndagens F istället kunde innehålla roliga saker som fröjdfullt besök på fjärilshuset, fantasirika ferier i Frankrike eller varför inte förtjusande Fabergéägg.
Nu blir det istället förlossningsoro, föräldrarförsäkring, familjejuridik och foglossning.
lördag 10 juli 2010
Demi Moore graviditet
Var är alla gravida efter klockan sju på kvällen? Dagtid kryllar Stockholm av kvinnor i grossess. Så plötsligt vid sjusnåret är de spårlöst försvunna. Alla tycks gå hem och titta djupt ner i chipsskålen för att sedan somna gott vid tiorycket med en stabil partner som älskar dem och tycker att de är vackra trots fetma, snarkningar, gaser och bristningar.
Jag kan inte påstå att jag är ute i svängen men det händer ändå att man går ut och äter, dricker tranbärsjuice på en uteservering eller bara promenerar hem från en kompis efter 23.
Våldgästade några vänner som var ute och åt häromdagen. Jag hade ätit, de hade precis beställt in plockmat. Helt fel att den gravida kompisen kom precis då…
När jag stod i toakön, ska en kille ta sig förbi han blir så ställd eller jag kanske ska säga förskräckt av att jag är gravid så han tar en krånglig väg förbi, tryckt mot en vägg med armarna rakt up i luften samtidigt som han säger ”oj, oj”. Det var inte på något sätt trångt men helt plötsligt kände jag mig extremt tjock. Så jag bara sa rakt ut i luften att så svårt kan det inte ha varit att komma förbi. Killen bakom mig i kön kläckte då ur sig ”Du har ju en sån här Demi Moore graviditet”. Såvitt jag vet är inte det här något vedertaget uttryck. Jag tittade frågande på honom (läs aggressivt) och han fortsatte ”ja alltså det är ju bara en mage det syns inte alls i övrigt”. Nöjd med att få en komplimang åmade jag mig lite och knixade med höfterna innan jag vaggade in på toan för att kissa ut min alkoholfria öl.
På vägen hem blev jag hungrig i kombination av att jag tyckte väldigt synd om mig själv. Orsaken var att när jag gick Hornsgatan fram mötte jag en annan gravid som hade en kärleksfull partner under armen. Där rök liksom teorin om att alla gravida med partner satt hemma och hade tråkigt och blev tjocka.
Gick till kiosken för att köpa pommes frites, där jobbade en mycket vänlig man som tyckte att min sjal var väldigt klädsam och att jag var vackert solkysst. (Nu använde han väl kanske inte de orden men det var det han menade.)
Det kom en nattfjäril och vi pratade om dess korta liv och sen om mannens farbrors hår som var väldigt vitt. Jag fick någon extra god ketchup och var på det stora hela väldigt nöjd med mitt liv och min Demi Moore graviditet.
Jag kan inte påstå att jag är ute i svängen men det händer ändå att man går ut och äter, dricker tranbärsjuice på en uteservering eller bara promenerar hem från en kompis efter 23.
Våldgästade några vänner som var ute och åt häromdagen. Jag hade ätit, de hade precis beställt in plockmat. Helt fel att den gravida kompisen kom precis då…
När jag stod i toakön, ska en kille ta sig förbi han blir så ställd eller jag kanske ska säga förskräckt av att jag är gravid så han tar en krånglig väg förbi, tryckt mot en vägg med armarna rakt up i luften samtidigt som han säger ”oj, oj”. Det var inte på något sätt trångt men helt plötsligt kände jag mig extremt tjock. Så jag bara sa rakt ut i luften att så svårt kan det inte ha varit att komma förbi. Killen bakom mig i kön kläckte då ur sig ”Du har ju en sån här Demi Moore graviditet”. Såvitt jag vet är inte det här något vedertaget uttryck. Jag tittade frågande på honom (läs aggressivt) och han fortsatte ”ja alltså det är ju bara en mage det syns inte alls i övrigt”. Nöjd med att få en komplimang åmade jag mig lite och knixade med höfterna innan jag vaggade in på toan för att kissa ut min alkoholfria öl.
På vägen hem blev jag hungrig i kombination av att jag tyckte väldigt synd om mig själv. Orsaken var att när jag gick Hornsgatan fram mötte jag en annan gravid som hade en kärleksfull partner under armen. Där rök liksom teorin om att alla gravida med partner satt hemma och hade tråkigt och blev tjocka.
Gick till kiosken för att köpa pommes frites, där jobbade en mycket vänlig man som tyckte att min sjal var väldigt klädsam och att jag var vackert solkysst. (Nu använde han väl kanske inte de orden men det var det han menade.)
Det kom en nattfjäril och vi pratade om dess korta liv och sen om mannens farbrors hår som var väldigt vitt. Jag fick någon extra god ketchup och var på det stora hela väldigt nöjd med mitt liv och min Demi Moore graviditet.
tisdag 6 juli 2010
Hustomten som inte kräver sexuella tjänster
Är inte det ett av de ultimata bevisen på att någon bryr sig att de gör sig besväret att möta en på flygplatsen, stationen eller kanske bara vid tunnelbaneuppgången.
Idag kom jag med tåg till centralen. Förra sommaren när jag kom till stan med tåg blev jag mött med blommor. Blommorna var visserligen plockade i Humlegården och killen lite bakis, han erbjöd sig inte att bära min väska men han sa att jag var fin och att han var trött.
Idag hade jag verkligen behövt bli mött. Det är klart att jag hade kunnat ringa en vän men det hade varit så skönt med självklarheten i att någon kom och hjälpte mig att bära min väska som var ganska tung och min påse som var ännu tyngre och min kudde som inte var tung alls men den kunde jag ha burit själv.
En stor skillnad förra året var dock att jag var mer lättillgänglig när det kom till sexuella tjänster. Om jag inte minns fel så var mötet i övrigt inte så lyckat, han var grinig jag blev trött, han kommenterade att min katt såg elak ut och sen gick han. Det gjorde liksom inte så mycket med tanke på att jag ändå hade fått sällskap från stationen.
Jag tyckte så extremt synd om mig själv idag när jag vaggade fram med min packning. När jag väl kom hem och var trött och hungrig insåg jag dessutom att jag direkt var tvungen att gå ut och handla eftersom jag inte hade något hemma. Så återigen blev jag tvungen att släpa hem tunga saker.
Allt var dock inte pest för min hustomte hade varit här. Min hustomte är min granne som har tagit hand om mitt fikonträd. Fikonträdet var visserligen lite visset men det hela vägdes upp av att han hade varit och köpt en spjälsäng till mig och att hans mamma hade köpt ett gosedjur till min bebis. Dessutom hade han lämnat en välkommenhemlapp i lägenheten.
Så nej det ultimata beviset på att någon bryr sig är inte att de möter en på stationen och sen förväntar sig sex. Idag hade jag verkligen ingen som helst lust att ligga lite som tack för en bukett blommor. Så mycket bättre då att när man ensam sitter i sin kokheta lägenhet får pyssla med att skruva ihop en säng och försöka föreställa sig att någon ska sova där snart…
Idag kom jag med tåg till centralen. Förra sommaren när jag kom till stan med tåg blev jag mött med blommor. Blommorna var visserligen plockade i Humlegården och killen lite bakis, han erbjöd sig inte att bära min väska men han sa att jag var fin och att han var trött.
Idag hade jag verkligen behövt bli mött. Det är klart att jag hade kunnat ringa en vän men det hade varit så skönt med självklarheten i att någon kom och hjälpte mig att bära min väska som var ganska tung och min påse som var ännu tyngre och min kudde som inte var tung alls men den kunde jag ha burit själv.
En stor skillnad förra året var dock att jag var mer lättillgänglig när det kom till sexuella tjänster. Om jag inte minns fel så var mötet i övrigt inte så lyckat, han var grinig jag blev trött, han kommenterade att min katt såg elak ut och sen gick han. Det gjorde liksom inte så mycket med tanke på att jag ändå hade fått sällskap från stationen.
Jag tyckte så extremt synd om mig själv idag när jag vaggade fram med min packning. När jag väl kom hem och var trött och hungrig insåg jag dessutom att jag direkt var tvungen att gå ut och handla eftersom jag inte hade något hemma. Så återigen blev jag tvungen att släpa hem tunga saker.
Allt var dock inte pest för min hustomte hade varit här. Min hustomte är min granne som har tagit hand om mitt fikonträd. Fikonträdet var visserligen lite visset men det hela vägdes upp av att han hade varit och köpt en spjälsäng till mig och att hans mamma hade köpt ett gosedjur till min bebis. Dessutom hade han lämnat en välkommenhemlapp i lägenheten.
Så nej det ultimata beviset på att någon bryr sig är inte att de möter en på stationen och sen förväntar sig sex. Idag hade jag verkligen ingen som helst lust att ligga lite som tack för en bukett blommor. Så mycket bättre då att när man ensam sitter i sin kokheta lägenhet får pyssla med att skruva ihop en säng och försöka föreställa sig att någon ska sova där snart…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)