Att vila och kissa när man pluggar

Jag har fått bekräftelse på att jag är antagen till universitetet i höst. Inte så att jag egentligen var orolig för att komma in men ibland blir man ju så tokigt nervös att något elektroniskt ska gå fel. Det blir ju lite klurigt det här med pluggandet. Min första tenta är den 13 oktober och mitt barn är planerat till den 12... (Hur konstigt var det inte att skriva in det i kalendern ”föda barn?”)
Studierna i våras drabbades också av min graviditet. Insåg när jag började plugga på riktigt inför tentorna att jag hade missat massa bitar utan att riktigt förstå hur. En tjej i klassen kommenterade när vi skulle plugga ihop att jag hade hållit mig så för mig själv i början. Det lät inte alls som mig. Jag brukar vräka ut mig ganska rejält och tvinga alla att umgås med mig eller åtminstone lyssna när jag pratar (en av mina personliga kvalitéer jag är mest stolt över). Insåg att jag hade spenderat början av terminen sovandes. Jag hade visserligen varit på föreläsningar och seminarier men jag hade varit som ett apatiskt flyktingbarnbarn. Det fanns tillfällen då lärarna surt påpekade att det kanske var dags att ta en paus eftersom jag som satt längst fram hade somnat. En dag tog jag mig inte hem på grund av min trötthet och försökte desperat hitta någonstans på universitetet där man kunde sova. Jag hittade ett vilorum men där fick man bara vila om man hade bokat tid, vem kom på det? Inte fan vet jag i förväg om jag behöver vila.
Sen hittade jag andrummet, ett rum med sådana där gröna mattor man hade på gymnastiken. Det måste ju vara som gjort för tillfällen när man måste vila upp sig. Så jag tog en matta och la mig under min sjal. Insåg sen att folk kom och gick lite medan jag dåsade, en del kom bara in och tittade på en lapp. När jag efter en timme satte mig upp på knä, lite allmänt mosig med min sjal hängande över huvudet öppnades dörren och in kom en kvinna. Hon hade också sjal. Hon log glatt mot mig och satte sen igång att be. Jag kände att jag hade hamnat lite fel men måste nog ändå säga att andrummet var bra mycket bättre för vila än sofforna i biblioteket. För att inte verka alltför konstig gick jag också fram och tittade på lappen på väggen och gjorde lite hummande ljud som för att bekräfta att jag minsann visste när det var dags för nästa bön.
Fördelen när jag började bli lite piggare efter en 14 veckor var att jag fick mer tid än jag någonsin haft. Distraktionerna blev färre då jag började spendera mer tid hemma och helt kunde förkovra mig i den Italienska grammatiken, den Italienska kulturen och litteraturen. På seminarierna blev jag plötsligt den där lite störande eleven som alltid sitter längst fram redo att prata lite mer än de andra även om det är på ett språk man inte behärskar. Dessutom var det så himla bra att vara gravid när man pluggade på biblioteket. Egentligen kostar det 5 spänn att gå på toa och då brukar jag alltid avbryta mina studier bara av ren irritation för att jag inte vill betala. När man som gravid blev kissnödig fanns det alltid en snäll bibliotekarie som förbarmade sig och låste upp toaletten.
Så studier igen om en månad, barn om tre och toalettbesöken blir tätare och tätare.