lördag 26 juni 2010

Folkdräkt, punschveranda och Kameruns startelva

Jag åker till Dalarna varje år för att fira midsommar. Varje år börjar det regna, det slår aldrig fel. Precis när majstången ska resas kommer det en skur. Alla tar skydd under ett plåttak, man känner lukten av kokt korv och just då får man ett sms om hur soligt och härligt allt är i Stockholm, på västkusten eller Öland, ja oftast Öland. Vad är egentligen grejen med midsommar och Öland? Jag hatar Ölands midsommarfirande. Jag skulle nog kunna dra det så långt som att jag ogillar Öland som Ö bara på grund av deras midsommar som jag inte vet något om. Tydligen är det något magiskt med deras jävla midsommarfirande. Vad gör de på Öland som vi andra inte gör?
Jag är i alla fall i Dalarna och här är det på riktigt. Det regnar, folk har folkdräkt, det sups så som man bara super i Dalarna och hela dagen går i moll. I år kände jag mig mer som en betraktare än en deltagare.
Jag drack snaps ur vattenglas. Vänta lite, jag menar självklart tvärtom. Jag klämde på mig folkdräkten och såg ut som en tunna vilket inte var en nyhet. Jag brukar dock se ut som en sån där liten söt tunna som inte har någon funktion förutom möjligen som blomkruka i hem där allmoge är lite inne, i år såg jag ut som en öltunna. Hela idén med folkdräkt måste vara att ingen ska vara snyggare än någon annan. Alla ser lite halvfeta ut, det spelar liksom ingen roll om man är gravid eller inte. När man sen går på midsommarfirandet så inser man att de som till största del har dräkt är stockholmare, kullorna väljer istället tights och andra kläder i stretchiga material (helst från Gina Tricot).
Vid halv tolv övergav alla punschverandan där vi intagit vår middag för att bege sig mot festplatsen. Det är där det händer; Sommarnatt ska spelas minst fem gånger, det ska hånglas bakom tombolan och alla ska inför sista tryckaren i panik hitta någon att dansa med, eller så måste man undvika att inte stå ensam så att man inte blir punktmarkerad av någon överförfriskad karl.
Jag blev kvar på punschverandan med min tonic. Tänkte att jag ändå skulle göra ett försök med de sju blommorna för att hitta min tilltänkte. Det här projektet visade sig vara extremt jobbigt. Att hitta sju olika sorter tar tid, efter smörblomma, blåklocka och hundkex var jag kissnödig så jag kissade. Sen kom jag inte riktigt ihåg var jag hade kissat och ångrade att jag hade tagit på mig flipflops istället för gummistövlar. Hittade fyra blommor till även om jag misstänker att den ena var en vissnad blåklocka vilket, väl gjorde att det egentligen bara blev sex olika sorter. Nästa projekt var att klättra över gärdsgårdar. Det här var inte heller så lätt. Fysiken tar emot när man tjock och otymplig ska klättra. Efter två klättringar gav jag upp, gick in och bredde en macka och funderade på livets stora frågor; vilken del av rågkusen kan absorbera mest smör och vad är egentligen skillnaden på en punschveranda och en vanlig veranda?
Somnade och var helt slut. Drömde att jag var avbytare i Kameruns fotbollslag. När det var tio minuter kvar blev jag inskickad på planen. Jag sprang som jag aldrig har sprungit, någonstans här blev det dock oklart vilket lag jag spelade på eftersom hela Kameruns startelva började jaga mig. Sen blev jag anklagad för att gömma bollen. Jag försökte förklara att jag var gravid vilket inte fungerade. Någon blåste i en vuvuzela och jag födde en katt.
I morse satt jag åter på punschverandan och försökte utvärdera min dröm. Fick ett sms från en kompis som hade haft en underbar midsommar, hon hade träffat någon supertrevlig kille och bara haft det så mysigt och solen hade strålat hela dagen. Vad kunde man vänta sig, hon hade ju varit på Öland.

torsdag 24 juni 2010

Bebisen rör sig vill du känna?

Att vara gravid och jobba som servitris på en liten båt är inte ultimat.
Man klarar korta pass men när det blir en tio timmar säger liksom kroppen ifrån. Härom dagen blev det lite för mycket. Vid 14 tiden började jag tackla av på grund av hunger vilket jag inte förstod just då. Kvart över två satt jag på en back och grät och en kollega beställde fram mat. 14.25 kom maten det visade sig vara pannkakor vilket gjorde mig glad så jag grät lite mer. När jag sen hade ätit upp pannkakorna grät jag i igen, den här gången för att maten var slut.
Sen fortgick dan ganska bra fram till fyra snåret när jag försökte vila och lyckades fastna med rumpan i en back och håret i en krok i väggen. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades med det här men jag kom i vilket fall inte loss förens jag fick hjälp av en kollega.
Kvällen drog igång på riktigt, 11 män på svensexa klappade mig på magen jag gick med på att ge brudgummen en puss (på kinden). Visste inte om jag skulle känna mig billig eller som att jag inte gick att köpa när de inte dricksade en spänn. Kom fram till att jag hellre hade känt mig billig och fått dricks. Blev sen petad hårt i sidan för att en karl ville ha notan, finns det något bättre sätt att pocka på uppmärksamheten…
När jag började få väldigt ont i rygg och höfter försökte jag få en kollega att stryka mig på ryggen. Han ställde sig en halv meter ifrån och gav med besvärad min mig tre klappar på ryggen.
Jag bytte taktik, huvudsaken var att någon tog lite i mig. Så jag sa till min andra kollega att bebin rörde sig och hon la en hand på magen. Sen när hon inte kände något sa jag att bebin tycker att det är skönt om man stryker över magen. Hon började stryka och klappa och eftersom jag hade lite sammandragningar så var det här väldigt avslappnande och skönt. Råkade dock ge ifrån mig ett litet välbehagsljud och helt plötsligt blev situationen lite spänd och laddad där hon stod med handen nästan på mitt blygdben… Inte så att jag var obekväm, jag tyckte det var ganska skönt min kollega däremot fick väldigt bråttom att ta dessert-beställningen.
På vägen hem när jag försökte övertyga mig själv om att den långa uppförsbacken var bra för att jag på så vis kunde stretcha ut baksidan av benen kände jag att det hade varit väldigt mysigt om man hade haft någon hemma som kunde stryka en lite på ryggen.
Jag kom hem byggde en koja i sängen av täcken och kuddar och insåg att man på sin höjd kunde vara tre i sängen (jag, bebin och katten). Sen smorde jag in mig med lite tigerbalsam och insåg att det var ganska bra.
Ingen låg och strök mig på ryggen men hur ofta bygger man en koja i sängen. Jag grät lite, inte för att jag var ledsen utan mest för att jag och katten hade det så mysigt och dessutom hade jag råkat peta mig i ögat när jag hade tigerbalsam på fingrarna.

lördag 19 juni 2010

Silvia gråter och jag fick ingen vattenmelon

Bröllopsyra idag, jag har varit ute och handlat frukost och redan hunnit gråta en skvätt när jag såg löpsedeln där det stod att Silvia hade gråtit. Jag vet inte varför Silvia hade gråtit, jag vet inte varför jag grät.
Sen insåg jag att jag inte orkade bära hem en vattenmelon och livet kändes ganska hopplöst och jag brydde mig inte alls om varför Silvia grät.
Tänkte att jag åtminstone kunde göra frukosten lite festlig med wienerbröd. Det hade varit en jättebra idé om inte katten hade tagit det när jag kom hem. Hade ingen lust att äta det längre började tänka på toxoplasm och allt sånt man kan få som är så farligt när man är gravid. Toxoplasm får man visserligen från kattbajs om katten har grävt i jord, Observera att man också kan få det från rått kött i t ex råbiff. Va härligt att likställa kattbajs och köttfärs! Det kändes dock lite otacksamt att jag hade kokat ett ägg till katten och så tog han mitt wienerbröd. Och sen efter att ha tagit små tuggor och slickat lite på det så ratar han det och vill ha mitt ägg.
Var ska man egentligen hålla till idag? Jag är egentligen för trött för att orka gå någonstans, jag tror att mitt bäcken håller på att dela sig i två delar. Jag och mamma har redan hunnit bråka om i fall vi ska stå på stan och titta på kortegen eller titta på tv. Jag förstår inte mammas plötsliga intresse när hon för några veckor sedan upprörd påpekade att jag inte fick glömma att jag är republikan när jag berättade att jag hade gråtit när jag läste om Daniel och Victorias kärlek i SvD. Hade jag tyckt att det var så här roligt, känsloladdat och festligt om jag inte hade varit med barn? Jag har förvandlats till en gammal tant. Snart kommer jag att börja köpa Allers och sticka kläder till katten. Jag har redan lapptäcket, porslinsdjuren och två fåtöljer i plysch.
Vad ska jag egentligen ha på mig, jag hade planerat att ha folkdräkt men det blir nog lite mycket. Känner redan nu att det här kan urarta. Gravid, i folkdräkt, storgråtande när Daniel och Victoria åker förbi.
Är min fixering vid det kungliga bröllopet ett uttryck för min egen sorg över att inte få gifta mig. Istället sitter jag här ensam med katten och i magen ligger barnet som är helt avlat i synd.

tisdag 15 juni 2010

Var tog katten vägen


Katten har efter extremt störande beteende blivit skickad på ferie hos en boxer-hund.
Konstant jamande, promenader på ömmande bröst samt plötsliga hopp i magen är sådant som faller inom kategorin extremt störande beteende.
Från början var det meningen att han skulle spendera en dag på en kolonilott men sen blev det till två veckor hos min mamma och pappa och ej att förglömma deras boxer-hund som enligt mamma bajsar 10 gånger om dagen. Är det ens möjligt? Måste man spara lite bajs per gång då eller vad ska man egentligen äta för att kunna bajsa så ofta?
Det är så mycket med hundar som handlar om kiss och bajs. Första gången min katt var där på nattbesök blev boxer-hunden så rädd att han kissade i sängen.
Min bror menar att mitt barn kommer bli elakt eftersom jag har en sån elak katt. Nu tycker jag inte det här känns helt rättvist. Katten lurpassar visserligen på hunden men han är väldigt människokär och han är framför allt förtjust i homosexuella män.
Jag minns ett herrbesök då katten var lite för förtjust. Svassade runt och gjorde sig till, det skulle slickas i hårbotten, ligga med nosen tryckt mot bröstvårta, poseras och ge långa utmanande blickar. Killen var livrädd, jag insåg att han måste vara bög och katten blev alldeles snurrig av allt uppvaktande. Det hela gick så långt att jag för allas skull blev tvungen att stänga in katten i badrummet. Inte så mycket blev bättre sen, katten jamade besviket, jag gäspade besviket efter att ha insett att här skulle det inte bli något och killen satt och kramade en kudde.
Idag kommer i alla fall katten hem eller jag får hämta honom. Jag har en ryggsäck som man kan bära honom i.
Boxer-hunden kommer trots den terror han levt under bli extremt ledsen när katten försvinner. Men gud så mysigt för mig att få hem katten. Jag har ju ingen att sova sked med när han inte är hemma.

måndag 14 juni 2010

En repa i lacken

Hur kan man vara så dum så att man kör som en idiot och nästan kör på någon för att sedan parkera lite längre fram? Så gör man inte helt enkelt inte. Speciellt inte om man är rädd om sin bil. Jag blev så himla upprörd och var helt enkelt tvungen att repa bilen med nyckeln innan jag promenerade vidare mot jobbet. Det kändes väldigt bra. Det stod en tjej och rökte och tittade stint på mig och jag låtsades helt enkelt att jag var lite gravid-trött och behövde vila mig mot bilen lite. Jag har aldrig repat en bil förut och insåg att det var mycket svårare än jag trodde. Man kan liksom inte bara dra nyckeln och tro att det ger resultat man måste även vara noga med att trycka till lite. Jag kanske hade en dålig nyckel men man har inte riktigt tid att välja när man lite hastigt ska skrida till verket. Kom visserligen på att jag hade en vinöppnare i väskan som nog hade fungerat bra.
Frågan är väl egentligen bara varför man har en vinöppnare i väskan när man inte har druckit vin på 5 månader. Även om man inte var gravid så undrar jag lite i vilket läge man hastigt måste kunna öppna en pava vin. Då köper man väl vin med skruvkork eller en flaska mousserande…
Kollade igenom väskan för att se om det fanns andra spännande prylar och insåg att man nästan kunde gissa att väskan tillhörde en gravid. Ett höftbälte, järntabletter, alvedon och ultraljudsbilder (man vet ju aldrig om någon kan tänkas vilja titta på bebisen). Sen fanns det såklart sådana där vanliga grejor också som block, penna, läppstift hårnålar
och en okänd sladd. De mer märkliga sakerna som låg i väskan var en kondom och en gammal torr snus. Kondomen (oanvänd) hade uppenbarligen behövt användas för några månader sen och snusen (använd), tja det var helt enkelt bara lite äckligt men förklarar den bruna fläcken på mitt anteckningsblock.
Kondomen och snuset åkte ur men vinöppnaren får stanna man vet aldrig vad man kan behöva den till.

fredag 11 juni 2010

En hemlig gåva som lockar tanken till erotik


Kom hem på tok för sent och på dörren hängde en påse. Senast en påse hängde på dörren var när jag fick böcker om fascismen från Italien. Nu inväntade jag inga böcker, den här påsen var helt enkelt en överraskning från en okänd. Jag tog gladeligen med mig den in i lägenheten.
Påsen innehöll; en dricka, ett schampo, ett smärtstillande stift samt en fotbollstidning.
Jag blev så glad att jag var tvungen att gråta en skvätt och sen äta en macka. Nu var det inte på något sätt så att de här sakerna passar min personlighet. Schampoflaskan var möjligtvis noga utvald. Den var rosa vilket kan antyda att personen bakom presenten känner till accentfärgen i mitt badrum. Drickan, tja jag är törstig? Det smärtstillande stiftet känns inte direkt handplockat då det innehöll acetylsalicylsyra (vilket innebär att man inte får använda det när man är gravid eller ammar). Till sist har vi fotbollstidningen, det kan vara någon som vill vara ironisk med tanke på att sport inte tillhör mina favoriter om det inte är något man utövar själv. All annan form av sport tycker jag är ett opium för folket på samma sätt som religion. Förklara annars Berlusconis val att ha fotbollen som Italiens enande kraft när den katolska kyrkan inte längre är det.
Nu blev det lite hätskt känner jag. Jag har en sån dag, framförallt känner jag ett specifikt hat gentemot Italien som nation och det Isländska folket och deras töntiga hästar.
Presenten gjorde mig i vilket fall glad. Tidningen var okej då den till största del innehöll utmanande bilder på män i poser vilket jag kan leva med. Det kan till och med vara lite nyttigt med tanke på att jag fastnade stirrandes på en polis igår för att jag trodde att han skulle ta av sig tröjan, tyvärr visade det sig att han hade en tröja under, hur som helst blev det hela aningen pinsamt där jag stod med min 100% nöt bar och stirrade och smackade. När jag tittar på fotboll brukar jag alltid hoppas att männen ska kyssa varandra när de i slutet alldeles svettiga kramas i bar överkropp, gud så upphetsande. När slutade det egentligen vara okej för kvinnor att attraheras av två män? För romerska kvinnor ansågs det extremt upphetsande när två män framförde dansen Leda och svanen. Nu var vi tillbaka i Italien… Tänk på en islänning på tjock mini-häst så försvinner all form av erotik.

Presentens avsändare var i vilket fall okänd. Fick frågan om det kanske var från en eventuell pappa till mitt barn. Hej, jag har råkat befrukta dig och nu tänkte jag att du var törstig, smutsig i håret, hade lite ont och ville ha något kul att läsa…
Inte helt troligt, så avsändaren förblev okänd.
Kvällen blev i alla fall trevlig.Kröp ner i sängen med nytvättat hår, bläddrade flämtande i tidningen, somnade och fick gå upp efter en timme då drickan hade åkt igenom kroppen och min bebis övade inför fotbolls VM i tron att min urinblåsa var en boll.

torsdag 10 juni 2010

Ser jag tjock ut i den här?


Hur underligt att man trots att man är gravid kan leta efter plagg i garderoben som man ser smal ut i. Jag kan väl säga att det inte blir lättare för var dag som går. Det här kanske verkar helt ologiskt men det finns faktiskt tjockiskläder och så finns det kläder man ser trevligt gravid ut i.
Men kläderna går helt i faser. I början fick man helt plötsligt jättetuttar som man glatt kunde visa upp i urringade tröjor med resultatet att man blev refererad till som kompisen med silikonbröst (nu var väl inte det epitet just något eftersträvansvärt). Sen blev man helt plötsligt lite små-tjock utan att se det minsta gravid ut. Jag fick en förkärlek för löst sittande toppar och leggings och förstod varför så många handlar sina kläder på Gina Tricot. Jag säger inte att alla som handlar kläder där är smygfeta bara att det råkar stämma på det stora flertalet.
Nu är de där lösa topparna helt obrukbara då man ser bylsigt oproportionerlig då de är de gjorda för tjejer med små bröst och mina finns det liksom ingen hejd på. (Herregud va osnygga Gina Tricot tjejer lät; smygfeta med små bröst.)
Behån är väl det kanske största problemet. Man vet att man bara kan ha den i några månader till så man vill att den ska vara billig så man går till Twilfit för att prova och få svaret nej tyvärr vi har inget större… Så klämmer ner brösten i min spets balconette och försöker trösta mig med att många betalar dyrt för bröst i den här storleken. Tänker att jag likt i början kan ha urringat och lägga krutet på brösten men då ser man mest lite horigt gravid ut. Med tanke på att jag ändå faller inom den kategorin när jag ständigt får påminna folk om att jag varken är gift eller har pojkvän och så undviker jag helst att placera mig i den kategorin på grund av mina klädval.
Så upptäckte jag mönster, prickar och blommor. Helt omöjligt att se annat än gullig ut i när man har bebis mage men man kan samtidigt tighta till allt och till och med ha något urringat.
Det enda problemet som återstår är vilken bikini man kan ha. Drar på mig den jag köpte senast det vill säga 2007, bröst överallt. Ser mig själv i spegeln och frågar mig om jag ser tjock ut, nejdå jag ser mest ut som bokstaven S eller nej då hade jag ju haft platt mage, som ett B kanske. Det lättaste vore kanske att sola topless men är det okej att när man är gravid?
Jag måste skicka ett mejl till Magdalena Ribbing.

onsdag 9 juni 2010

Förortens svar på Paris?


Skolavslutning idag och jag är i vecka 23. Man hinner med så mycket när man vaknar tidigt på morgonen. Idag var jag med på en skolavslutning. Inte för att jag kände någon utan enbart för att det är så mysigt med barn som sjunger psalmer. Vilken faslig tur att jag inte är man då hade jag nog inte haft min plats i kyrkan lika säker.
Efter skolavslutningen begav jag mig ut mot förorten för att försöka se dess fördelar. Min tes; det är alltid att föredra att bo i stan även om det innebär ett begränsat utrymme. Frågan var då bara om Midsommarkransen kunde få mig på andra tankar?
Förövrigt låter Midsommarkransen så snuskigt nu när slidkrans ska användas istället för mödomshinna. Det får midsommarkrans att låta som någon form av pubis-frisyr.

Midsommarkransen har två uppgångar jag valde ena på måfå. Promenerade nerför en backe och hamnade vid Essingeleden och i dess buller kände jag mig nästan hemma. Men var det inte tystnaden man sökte i förorten? Tydligen såg jag väldigt hemma ut då en bilist stannade och frågade om vägen, faktum var att jag hade irrat runt en stund så jag visste faktiskt vart karln skulle. Gick uppför backen och kom till en liten park där mammor satt i grupp och umgicks, var det mysigt? Fick syn på en ”Det litterära Stockholm” skylt i en ena hörnan och gick dit för att läsa. För helt plötsligt fanns det hopp då man insåg att även en så för mig apart del av stan kunde omnämnas i en bok. Författaren och boken var för mig okänd (Kjell Johansson Huset vid flon) men jag fastnade för ett citat; /…/ Hägerstensvägen, förortens svar på Paris boulevarder/…/ Det här måste med andra ord betyda att för mig som har bott i Paris och som älskar Paris kan det inte blir bättre än så här om jag nu inte kan bo varken i Paris eller innerstan? Jag försökte tappert se det parisiska när jag passerade en igenbommad biograf som vittnade om svunna tiders charm.
Promenerade en stund till men vände sedan om och åkte in till stan. När jag kom upp på Hornsgatan drog jag glatt ett djupt andetag och kände lungorna fyllas av avgaser från Stockholms mest trafikerade gata. En kvinna frågade om vägen och jag kunde inte hjälpa henne. En ilning gick genom kroppen då jag insåg att jag var bättre på vägbeskrivningar i Midsommarkransen än i mina egna kvarter.
Kommer hem och ser mig omkring och tänker på vad lätt det är att ha överblick på både katt och barn i en så liten lägenhet. Går för att kissa och ser utrymmet mellan handfat och toalett krympa. Lite tjockare och jag får inte plats att duscha…
Imorgon gör jag en utflykt till Aspudden kanske hittar jag förortens svar på Belleville eller så hittar jag Stockholms Harlem. Då får jag kanske överväga om jag ska börja duscha hos mamma och pappa som bor på gångavstånd.

lördag 5 juni 2010

Blek, fet och hårig

Häromdagen när jag satt i solen kände jag mig blek, fet och hårig och bestämde mig för att raka benen för första gången sen jag var 16. Eller jag har rakat benen en gång när jag var 21 och skulle söka ett reklamjobb, jag skulle ner i en källare och bli fotad i bikini (hör ju nu när jag skriver att det här låter väldigt skumt.).

I alla fall så rakade jag benen häromdagen och ångrade sen att jag inte hade vaxat dem. Sen började jag fundera på om man får muttan rakad när man ska föda barn. Jag har fått för mig det vilket jag helt baserar på filmen Dr T och kvinnorna. En jätte konstig film där Richard Gere är gynekolog och hans fru är lite galen och badar naken i en fontän i ett köpcentrum. Så har han en lesbisk dotter som ska gifta sig med en man och den lesbiska älskarinnan får svamp i underlivet och ska gå på besök hos Dr T vilket är lite konstigt, man vill väl inte att älskarinnans pappa ska bedöma om man har dåligt ph värde. I vilket fall i slutet assisterar han en förlossning ute i öknen och då får man se en bebis födas och den muttan är hårlös. Poängen i filmen är att det föds en pojke och att Dr T blir jätteglad för att han inte längre är omgiven av kvinnor. Varför i helvete man nu blir gynekolog om man inte orkar med kvinnor. Då får man bli urolog eller sån där stjärtdoktor om man nu vill vara könsneutral.

I vilket fall funderade jag på om det inte vore bättre att vaxa än att raka för det måste vara jobbigt att få stubb om man är alldeles sårig… men tänk va roligt det skulle se ut om man höggravid ska göra en brazilian.
Nu måste jag tyvärr erkänna att jag är så barnslig så hår frågorna överskuggas helt av det där med stjärtdoktor, speciellt som jag inte kan komma på vad det egentligen heter. En pediatriker håller väl på med barn, kardiolog är hjärtläkare, onkolog cancer men vad heter det egentligen när man är stjärt doktor? Stjärtdoktorn kan komma vilket fantastiskt namn på en bögporrfilm…

Det här hamnar nog på listan över saker jag inte vågar fråga barnmorskan, alltså inte det om stjärtdoktorn utan det där med rakningen.

torsdag 3 juni 2010

DN borde terrorstämplas

Ont i rygg och lite överallt ger sömnbrist. Jag försöker tappert följa råden om att bulla upp kuddar att lägga lite varstans. Det hjälper inte. Och vem inbillade sig att ett kuddelände skulle ta bort det onda i mitt blygdben (jag trodde faktiskt inte dagen skulle komma när jag sa att jag har ont i blygdbenet, visste inte ens var det satt innan).

Vid åtta i morse lyckades jag somna och skulle få sova två timmar innan skola och jobb.
Då hände det, straffet för en månad med gratis DN slog till. De ringde en gång, jag svarade inte, en minut senare ringde de igen jag lät återigen bli att svara. Tredje gången två minuter senare tryckte jag bort samtalet, fjärde gången på fem minuter svarade jag. Killen på andra sidan tråden hann bara säga att han ringde från DN innan jag gick lös. Jag kan erkänna att jag har uttryckt mig mer nyanserat. Jag vet av erfarenhet att de inte slutar ringa om man är minsta tveksam. Det gäller att tydliggöra att man inte vill ha tidningen. Den här gången valde jag dock att förtydliga det hela med ett par adjektiv.
När jag la tillbaka huvudet på kudden undrade jag om det här var straffet för att jag har mejlat DN:s web-redaktör och klagat på ett web-tv klipp. Jag kan i vilket fall lova att det här bara var början. Jag har redan hunnit mejla PO (pressombudsmannen) om web-tv klippet, anmält ett par artiklar till granskningsnämnden samt skickat flera mejl till slumpvis valda personer på DN.
Jag har varit utsatt för DN-terrorn förut men de har aldrig varit utsatta för mig.

Undrar i mitt stilla sinne varför jag lämnade Svenska Dagbladet och inser att det berodde på att jag ville ha DN:s korsord, jag är helt enkelt inte tillräckligt skärpt för kryssen i SvD. Saknar Svenskan så att jag vill gråta och tänker på den trevliga killen som ringde från Svenskan och som bokade in en tid som passade mig när han kunde ringa och ge mig det senaste erbjudandet, det är kärlek. Den kärleken ska odlas.
Så förlåt SvD för min frånvaro jag återvänder men måste tyvärr erkänna att jag väntar någon annans barn men som tur är det i alla fall ingen på DN-redaktionen som har gjort mig på smällen.

onsdag 2 juni 2010

Vecka 22 fyll på kärlekskontot

Jag undrar hur sjutton jag skulle hålla reda på vilken vecka jag var i om jag inte var i samma vecka som det är. Nu kan man alltid kolla i kalendern. Går in i vecka 22 idag.
Läste på om vecka 22 på Vårdguiden. På pappa/partner stod det att vi skulle ta hand om varandra, fylla på kärlekskontot och göra sånt som vi inte kan göra sen. Som mamma uppmanas jag att sköta min tandhygien lite extra ordentligt. Jag frågar mig om det här hänger samman med kärlekskontot.

Jag förvånas fortfarande över att pappa/partner får ett stycke på varje vecka. Hur mycket förändras hans/hennes tillvaro egentligen från vecka till vecka? Det faktum att man gör så här marginaliserar mammans besvär till enbart fysiska eller hormonella. Pappa/partner däremot genomgår processer där han/hon vill prata med sina vänner som har barn, han/hon upplever och känner.
Nu i vecka 22 ska dessutom kärlekskontot fyllas på? Vems konto, jag menar alla har ju inte gemensam ekonomi. De kanske inte ens har ett gemensamt konto.
Vad betyder det rent konkret, ska man ligga lite mer den här veckan? Älskling jag vet att du har börjat få bäckenuppluckring men det stod faktiskt på Vårdguiden att vi ska fylla på kärlekskontot. Men om du står på alla fyra kan du ju passa på att göra de där ryggövningarna ni gjorde på yogan…
Om HBT lobbyister har fått till att det står partner som rubriknamn så undrar jag varför man inte har ett stycke för dem som är singlar också.
Vecka 22 Singel/partnersökande
Du kan känna dig lite extra ensam den här veckan då alla andra gravida blir ompysslade av pappa/partner. Piffa till dig lite så ska du se att det blir bättre. Misströsta inte när du bär hem dina matkassar och gråter för att du har ont i ryggen. Du behöver i alla fall inte fylla på kärlekskontot…

tisdag 1 juni 2010

Kanin kanin Brio-vagn

På återbesök i barnaffären. Den här gången fick jag helt rätt försäljare; en tjej som inte hade barn men som var väldigt förtjust i sin kanin. Jag brukar visserligen tycka att folk med kanin är lite obehagliga men just nu förstod hon precis mina funderingar(och egentligen ville hon ha hund så hon var ok).
Funderingarna är till största del djurrelaterade; får man plats med katten där, kan katten välta den här, kan katten och bebin sova här tillsammans. Allt hörsammades utan att jag var det minsta konstig.
Inte heller några problem att förklara vikten av en stor korg under vagnen då jag inte har en kille som kan hjälpa mig att handla mat. Hur skulle tjejen kunna tycka att jag är konstig, det är hon som brukar gå med sin kanin i koppel...

Jag undrar om det finns någon marknad som är så lukrativ som barnmarknaden? Nu lät visserligen barnmarknad som något helt annat och köparna skulle då inte längre vara gravida, nämen usch det här ville jag inte alls tänka på.

Hur mycket saker ska ett barn ha eller är det barnet som ska ha sakerna eller är det jag? Förmodligen är det jag (bebin lär ju inte bry sig om vi har ett skötbord och en klumpig dyr säng). Det betyder att jag skulle kunna bestämma mig för att köpa så lite som möjligt och istället handla kläder till mig själv när jag har gravidat klart...

Hemska hemska människa som sätter mig själv framför mitt barn men jag har i alla fall ingen kanin!