Förortens svar på Paris?

Skolavslutning idag och jag är i vecka 23. Man hinner med så mycket när man vaknar tidigt på morgonen. Idag var jag med på en skolavslutning. Inte för att jag kände någon utan enbart för att det är så mysigt med barn som sjunger psalmer. Vilken faslig tur att jag inte är man då hade jag nog inte haft min plats i kyrkan lika säker.
Efter skolavslutningen begav jag mig ut mot förorten för att försöka se dess fördelar. Min tes; det är alltid att föredra att bo i stan även om det innebär ett begränsat utrymme. Frågan var då bara om Midsommarkransen kunde få mig på andra tankar?
Förövrigt låter Midsommarkransen så snuskigt nu när slidkrans ska användas istället för mödomshinna. Det får midsommarkrans att låta som någon form av pubis-frisyr.

Midsommarkransen har två uppgångar jag valde ena på måfå. Promenerade nerför en backe och hamnade vid Essingeleden och i dess buller kände jag mig nästan hemma. Men var det inte tystnaden man sökte i förorten? Tydligen såg jag väldigt hemma ut då en bilist stannade och frågade om vägen, faktum var att jag hade irrat runt en stund så jag visste faktiskt vart karln skulle. Gick uppför backen och kom till en liten park där mammor satt i grupp och umgicks, var det mysigt? Fick syn på en ”Det litterära Stockholm” skylt i en ena hörnan och gick dit för att läsa. För helt plötsligt fanns det hopp då man insåg att även en så för mig apart del av stan kunde omnämnas i en bok. Författaren och boken var för mig okänd (Kjell Johansson Huset vid flon) men jag fastnade för ett citat; /…/ Hägerstensvägen, förortens svar på Paris boulevarder/…/ Det här måste med andra ord betyda att för mig som har bott i Paris och som älskar Paris kan det inte blir bättre än så här om jag nu inte kan bo varken i Paris eller innerstan? Jag försökte tappert se det parisiska när jag passerade en igenbommad biograf som vittnade om svunna tiders charm.
Promenerade en stund till men vände sedan om och åkte in till stan. När jag kom upp på Hornsgatan drog jag glatt ett djupt andetag och kände lungorna fyllas av avgaser från Stockholms mest trafikerade gata. En kvinna frågade om vägen och jag kunde inte hjälpa henne. En ilning gick genom kroppen då jag insåg att jag var bättre på vägbeskrivningar i Midsommarkransen än i mina egna kvarter.
Kommer hem och ser mig omkring och tänker på vad lätt det är att ha överblick på både katt och barn i en så liten lägenhet. Går för att kissa och ser utrymmet mellan handfat och toalett krympa. Lite tjockare och jag får inte plats att duscha…
Imorgon gör jag en utflykt till Aspudden kanske hittar jag förortens svar på Belleville eller så hittar jag Stockholms Harlem. Då får jag kanske överväga om jag ska börja duscha hos mamma och pappa som bor på gångavstånd.