På återbesök i barnaffären. Den här gången fick jag helt rätt försäljare; en tjej som inte hade barn men som var väldigt förtjust i sin kanin. Jag brukar visserligen tycka att folk med kanin är lite obehagliga men just nu förstod hon precis mina funderingar(och egentligen ville hon ha hund så hon var ok).
Funderingarna är till största del djurrelaterade; får man plats med katten där, kan katten välta den här, kan katten och bebin sova här tillsammans. Allt hörsammades utan att jag var det minsta konstig.
Inte heller några problem att förklara vikten av en stor korg under vagnen då jag inte har en kille som kan hjälpa mig att handla mat. Hur skulle tjejen kunna tycka att jag är konstig, det är hon som brukar gå med sin kanin i koppel...
Jag undrar om det finns någon marknad som är så lukrativ som barnmarknaden? Nu lät visserligen barnmarknad som något helt annat och köparna skulle då inte längre vara gravida, nämen usch det här ville jag inte alls tänka på.
Hur mycket saker ska ett barn ha eller är det barnet som ska ha sakerna eller är det jag? Förmodligen är det jag (bebin lär ju inte bry sig om vi har ett skötbord och en klumpig dyr säng). Det betyder att jag skulle kunna bestämma mig för att köpa så lite som möjligt och istället handla kläder till mig själv när jag har gravidat klart...
Hemska hemska människa som sätter mig själv framför mitt barn men jag har i alla fall ingen kanin!
Har en stark känsla av att handlandet mycket är till för att mammorna ska ha något att sysselsätta sig med när de försöker skringa tankarna under graviditeten. Men jag har ju faktiskt ingen aning=) Kram!
SvaraRaderaJag tycker du inte ska spendera pengar på ditt barn förrän barnet verkligen behöver pengar... jag hade nog hellre fått alla onödiga presenter jag fick mellan 0 - 6 år i form av pengar när jag blev 18.. hade nog räckt till en kontantinsats..
SvaraRaderaMen utan presenter från 0-6 år hade du kanske blivit en ensam och elak människa.
SvaraRadera