Jag åker till Dalarna varje år för att fira midsommar. Varje år börjar det regna, det slår aldrig fel. Precis när majstången ska resas kommer det en skur. Alla tar skydd under ett plåttak, man känner lukten av kokt korv och just då får man ett sms om hur soligt och härligt allt är i Stockholm, på västkusten eller Öland, ja oftast Öland. Vad är egentligen grejen med midsommar och Öland? Jag hatar Ölands midsommarfirande. Jag skulle nog kunna dra det så långt som att jag ogillar Öland som Ö bara på grund av deras midsommar som jag inte vet något om. Tydligen är det något magiskt med deras jävla midsommarfirande. Vad gör de på Öland som vi andra inte gör?
Jag är i alla fall i Dalarna och här är det på riktigt. Det regnar, folk har folkdräkt, det sups så som man bara super i Dalarna och hela dagen går i moll. I år kände jag mig mer som en betraktare än en deltagare.
Jag drack snaps ur vattenglas. Vänta lite, jag menar självklart tvärtom. Jag klämde på mig folkdräkten och såg ut som en tunna vilket inte var en nyhet. Jag brukar dock se ut som en sån där liten söt tunna som inte har någon funktion förutom möjligen som blomkruka i hem där allmoge är lite inne, i år såg jag ut som en öltunna. Hela idén med folkdräkt måste vara att ingen ska vara snyggare än någon annan. Alla ser lite halvfeta ut, det spelar liksom ingen roll om man är gravid eller inte. När man sen går på midsommarfirandet så inser man att de som till största del har dräkt är stockholmare, kullorna väljer istället tights och andra kläder i stretchiga material (helst från Gina Tricot).
Vid halv tolv övergav alla punschverandan där vi intagit vår middag för att bege sig mot festplatsen. Det är där det händer; Sommarnatt ska spelas minst fem gånger, det ska hånglas bakom tombolan och alla ska inför sista tryckaren i panik hitta någon att dansa med, eller så måste man undvika att inte stå ensam så att man inte blir punktmarkerad av någon överförfriskad karl.
Jag blev kvar på punschverandan med min tonic. Tänkte att jag ändå skulle göra ett försök med de sju blommorna för att hitta min tilltänkte. Det här projektet visade sig vara extremt jobbigt. Att hitta sju olika sorter tar tid, efter smörblomma, blåklocka och hundkex var jag kissnödig så jag kissade. Sen kom jag inte riktigt ihåg var jag hade kissat och ångrade att jag hade tagit på mig flipflops istället för gummistövlar. Hittade fyra blommor till även om jag misstänker att den ena var en vissnad blåklocka vilket, väl gjorde att det egentligen bara blev sex olika sorter. Nästa projekt var att klättra över gärdsgårdar. Det här var inte heller så lätt. Fysiken tar emot när man tjock och otymplig ska klättra. Efter två klättringar gav jag upp, gick in och bredde en macka och funderade på livets stora frågor; vilken del av rågkusen kan absorbera mest smör och vad är egentligen skillnaden på en punschveranda och en vanlig veranda?
Somnade och var helt slut. Drömde att jag var avbytare i Kameruns fotbollslag. När det var tio minuter kvar blev jag inskickad på planen. Jag sprang som jag aldrig har sprungit, någonstans här blev det dock oklart vilket lag jag spelade på eftersom hela Kameruns startelva började jaga mig. Sen blev jag anklagad för att gömma bollen. Jag försökte förklara att jag var gravid vilket inte fungerade. Någon blåste i en vuvuzela och jag födde en katt.
I morse satt jag åter på punschverandan och försökte utvärdera min dröm. Fick ett sms från en kompis som hade haft en underbar midsommar, hon hade träffat någon supertrevlig kille och bara haft det så mysigt och solen hade strålat hela dagen. Vad kunde man vänta sig, hon hade ju varit på Öland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar