Att vara gravid och jobba som servitris på en liten båt är inte ultimat.
Man klarar korta pass men när det blir en tio timmar säger liksom kroppen ifrån. Härom dagen blev det lite för mycket. Vid 14 tiden började jag tackla av på grund av hunger vilket jag inte förstod just då. Kvart över två satt jag på en back och grät och en kollega beställde fram mat. 14.25 kom maten det visade sig vara pannkakor vilket gjorde mig glad så jag grät lite mer. När jag sen hade ätit upp pannkakorna grät jag i igen, den här gången för att maten var slut.
Sen fortgick dan ganska bra fram till fyra snåret när jag försökte vila och lyckades fastna med rumpan i en back och håret i en krok i väggen. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades med det här men jag kom i vilket fall inte loss förens jag fick hjälp av en kollega.
Kvällen drog igång på riktigt, 11 män på svensexa klappade mig på magen jag gick med på att ge brudgummen en puss (på kinden). Visste inte om jag skulle känna mig billig eller som att jag inte gick att köpa när de inte dricksade en spänn. Kom fram till att jag hellre hade känt mig billig och fått dricks. Blev sen petad hårt i sidan för att en karl ville ha notan, finns det något bättre sätt att pocka på uppmärksamheten…
När jag började få väldigt ont i rygg och höfter försökte jag få en kollega att stryka mig på ryggen. Han ställde sig en halv meter ifrån och gav med besvärad min mig tre klappar på ryggen.
Jag bytte taktik, huvudsaken var att någon tog lite i mig. Så jag sa till min andra kollega att bebin rörde sig och hon la en hand på magen. Sen när hon inte kände något sa jag att bebin tycker att det är skönt om man stryker över magen. Hon började stryka och klappa och eftersom jag hade lite sammandragningar så var det här väldigt avslappnande och skönt. Råkade dock ge ifrån mig ett litet välbehagsljud och helt plötsligt blev situationen lite spänd och laddad där hon stod med handen nästan på mitt blygdben… Inte så att jag var obekväm, jag tyckte det var ganska skönt min kollega däremot fick väldigt bråttom att ta dessert-beställningen.
På vägen hem när jag försökte övertyga mig själv om att den långa uppförsbacken var bra för att jag på så vis kunde stretcha ut baksidan av benen kände jag att det hade varit väldigt mysigt om man hade haft någon hemma som kunde stryka en lite på ryggen.
Jag kom hem byggde en koja i sängen av täcken och kuddar och insåg att man på sin höjd kunde vara tre i sängen (jag, bebin och katten). Sen smorde jag in mig med lite tigerbalsam och insåg att det var ganska bra.
Ingen låg och strök mig på ryggen men hur ofta bygger man en koja i sängen. Jag grät lite, inte för att jag var ledsen utan mest för att jag och katten hade det så mysigt och dessutom hade jag råkat peta mig i ögat när jag hade tigerbalsam på fingrarna.
fint skrivet. Man läste igenom hela inlägget med ett leende på läpparna och en eller två tårar som rann ner.
SvaraRadera