Bröllopsyra idag, jag har varit ute och handlat frukost och redan hunnit gråta en skvätt när jag såg löpsedeln där det stod att Silvia hade gråtit. Jag vet inte varför Silvia hade gråtit, jag vet inte varför jag grät.
Sen insåg jag att jag inte orkade bära hem en vattenmelon och livet kändes ganska hopplöst och jag brydde mig inte alls om varför Silvia grät.
Tänkte att jag åtminstone kunde göra frukosten lite festlig med wienerbröd. Det hade varit en jättebra idé om inte katten hade tagit det när jag kom hem. Hade ingen lust att äta det längre började tänka på toxoplasm och allt sånt man kan få som är så farligt när man är gravid. Toxoplasm får man visserligen från kattbajs om katten har grävt i jord, Observera att man också kan få det från rått kött i t ex råbiff. Va härligt att likställa kattbajs och köttfärs! Det kändes dock lite otacksamt att jag hade kokat ett ägg till katten och så tog han mitt wienerbröd. Och sen efter att ha tagit små tuggor och slickat lite på det så ratar han det och vill ha mitt ägg.
Var ska man egentligen hålla till idag? Jag är egentligen för trött för att orka gå någonstans, jag tror att mitt bäcken håller på att dela sig i två delar. Jag och mamma har redan hunnit bråka om i fall vi ska stå på stan och titta på kortegen eller titta på tv. Jag förstår inte mammas plötsliga intresse när hon för några veckor sedan upprörd påpekade att jag inte fick glömma att jag är republikan när jag berättade att jag hade gråtit när jag läste om Daniel och Victorias kärlek i SvD. Hade jag tyckt att det var så här roligt, känsloladdat och festligt om jag inte hade varit med barn? Jag har förvandlats till en gammal tant. Snart kommer jag att börja köpa Allers och sticka kläder till katten. Jag har redan lapptäcket, porslinsdjuren och två fåtöljer i plysch.
Vad ska jag egentligen ha på mig, jag hade planerat att ha folkdräkt men det blir nog lite mycket. Känner redan nu att det här kan urarta. Gravid, i folkdräkt, storgråtande när Daniel och Victoria åker förbi.
Är min fixering vid det kungliga bröllopet ett uttryck för min egen sorg över att inte få gifta mig. Istället sitter jag här ensam med katten och i magen ligger barnet som är helt avlat i synd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar