Skulle du kunna äta din katt?

Första dagen på universitetet är en riktig kaosdag. Främst för att det är enda dagen på hela terminen då faktiskt alla går dit. Annars verkar folk glatt skippa sina föreläsningar för att ägna sig åt andra saker. Vet inte exakt vad folk ägnar dagarna åt men kanske ett och annat bakisuppvaknande i Gröndal med två främmande män varav den ena heter Rudolf?

Jag hade i alla fall tagit ett tidigt tåg för att jag rör mig så långsamt men inte nog med att alla ska vara på Universitetet på premiärdagen dessutom vill alla komma i tid vilket aldrig händer annars. Så jag hamnade sist i kön till rulltrapporna efter att inte ha kunnat låta bli att dumförklara en kille som trodde att Nationalteatern var en teater.

För mig var den här första dagen extra kaosartad eftersom jag hade glömt att registrera mig på kursen och nu riskerade att förlora hela min föräldraförsäkring om jag inte fick efterregistrera mig. Alternativ två var annars att anmäla mig på någon av restplatserna och jag hade då spetsat in mig på Tjeckiska I.

Gick i alla fall på första föreläsningen trots att jag inte hade registrerat mig, hamnade längst in och när det blev paus och jag behövde kissa så kom jag inte ut. Det finns dock ett smalt utrymme invid väggen där om man är smidigt glider igenom. Jag brukar ta den vägen men nu lyckades jag istället fastna, jag fick hjärtklappning och blev alldeles svettig när jag försökte krångla loss magen som satt fast samtidigt som ett gäng kaffesugna studenter otåligt stampade bakom mig. Jag kom loss och försökte efter toabesöket uppsöka studievägledaren som var upptagen med cirka 30 kinesiska utbytesstudenter. Tack och lov för tekniken som gjorde det möjligt att istället mejla henne från mobilen.

På den andra föreläsningen satt jag längst fram i mitten vilket oftast är ett bra drag om man vill hänga med ordentligt. Det är dock inte lika praktiskt när man somnar efter 10 minuter och vaknar när det bara är 20 minuter kvar. Jag försökte förstå vad föreläsningen hade handlat om men hade svårt att koncentrera mig och gjorde mig lite populärare genom att prasslade fram en bulle i väskan för att höja mitt blodsocker.

Kan inte säga att jag lärde mig så mycket men jag tog mig i alla fall igenom dagen och hade åtminstone lyckats vara närvarande och registrera mig. Som en avslutning på dagen tänkte jag köpa lite böcker jag behövde. Här fastnade jag totalt och istället för grammatikböcker kom jag ut från bokhandeln med en sån där flerfärgad penna och en bok som hette Skulle du kunna äta din katt?
Så jag kom hem och mös ner mig i funderingen på huruvida det är moraliskt försvarbart att äta upp katten som en kärlekshandling när den är gammal. En tanke som inte har slagit mig tidigare. Däremot har jag ju funderat på att han skulle kunna bli en mycket snygg mössa.

Baby uppochner

Senast jag var hos barnmorska sa hon att bebisen låg med huvudet uppåt och att det var på plats att den vände sig. Jag skulle vila på högersida och försöka prata med den och så skulle den förhoppningsvis vända sig. Jag ville ju inte erkänna att jag totalt hade missuppfattat hur den låg. Jag hade ju känt själv och tänkt hur den låg och insåg att där jag hade petat var ju huvudet och inte rumpan som jag trodde. Hur konstigt är det att inte att man inte känner skillnad på rumpa och huvud. Det är ju tur att det inte alltid är så, oj förlåt det var inte meningen att klämma dig på rumpan jag trodde det var huvudet… Samtidigt kunde jag känna sympati med det lilla livet, jag skulle inte heller vilja ligga med huvudet uppochner i åtta veckor.
Jag började försöka prata med den lite mer än vanligt men vad skulle jag säga till den som gjorde att den vände sig om? Jag prövade några ”rulla runt” men det verkade helt bortkastat. Tänkte att jag i vilket fall som helst sover på högersida så det kanske skulle lösa sig. Sen upptäckte jag att jag enbart somnar så och istället vaknar på rygg som en groda redo att bli dissekerad.
Bebisen stökade i alla fall runt mycket i magen och verkade glad och nöjd. Härom natten vaknade jag och tänkte att den kändes så himla tung. Hade den möjligtvis lagt på sig ett kilo på bara några timmar? Nejdå, katten hade bara kommit på att det var mysigt att ligga på magen. Bebisen verkade inte lika nöjd och vred och vände på sig. Katten verkade mest gilla det hela och spann som en galning. Jag försökte avlasta genom att lägga mig på sidan. Det blev vänstersidan för jag var så trött på att ligga på högersidan och började dessutom bli orolig för att få sne ryggrad (vet inte om det ens är möjligt). Katten gav sig inte utan kröp då tätt intill magen och fortsatte spinna och bebisen stökade vidare i magen. Visst var det mysigt att de hade det mysigt men det hade ju varit skönt att få sova lite.
Tror dock att kattkuren gjorde susen för igår hos barnmorskan visade det sig att den hade vänt sig. Jag hade i förväg sagt att jag trodde den låg kvar med rumpan nedåt. Så när jag låg där på britsen sa hon ”Känn här, så här hård är inte en rumpa”. Återigen funderade jag på det där med att inte kunna känna skillnad. Har de enda rumpor jag har klämt på antingen varit väldigt beniga eller mycket muskulösa?
Jag får väl helt enkelt bara konstatera att urskiljande av olika kroppsdelar inte är min grej. Kanske kan jag skylla hela min oplanerade graviditet på mina dåliga kunskaper i anatomi.

Saker som inte rekommenderas när man är gravid

Från någon gravidsida fick jag ett mail om kost. Där stod det att det var mycket viktigt att jag inte åt saker som inte var mat. Man har visserligen hört historierna om gravida som äter murbruk men vem idag stoppar i sig sånt när alla är skeptiska till minsta ätbara grej som inte står med på Livsmedelsverkets hemsida över rekommenderad kost.
Det är klart att det händer att jag av ren nervositet tuggar i mig en och annan nagel men det kan väl inte räknas…
Jag rekommenderar däremot inte att flytta på tunga saker. Insåg att det var dags att bära upp vagnen på vinden. Det gjorde ont att behöva lyfta ur en djupt sovande katt ur vagnen men snart får jag en soffa och ska bygga om mitt kök och lägenheten är fortfarande bara 22 kvm.
Har gjort en total räd hemma för att få plats med babysaker. Vet inte exakt vad det är för saker, kläderna är ju så små och barnet likaså, men alla säger att det tar så mycket plats att ha en bebis. Skräcken över att ha för lite plats gjorde i vilket fall att jag förutom vagnen behövde lyfta upp 4 kassar med blandat innehåll. Väl på vinden insåg jag att jag var tvungen att stuva om i hela förrådet och ville dessutom passa på att plocka fram sånt som ja ändå måste hämta snart som till exempel pälsen (som måste lagas inför vintern då den sprack i ryggen när brösten blev förstora i början på graviditeten) och näbbkängorna utifall att fötterna svullnar framåt oktober.
Det blev med andra ord ett himla lyftande och kånkande och något pucko hade utanför mitt förråd ställt en spegel som det stod aktas på. Varför ställer man något ömtåligt i vindsgången?
Mitt i allt bara knöt sig hela magen i sammandragningar, jag blev genomsvettig och fick sätta mig på boklådan jag precis hade lyft. Tanken som då for genom huvudet var vad meningen med att lyfta upp vagnen på vinden om jag nu ändå skulle föda för tidigt pg a att jag hade lyft upp den och istället skulle vara tvungen att lyfta ner den igen. Efter en stund gick det över och jag kunde klämma in allt och sedan halta ner och lägga mig på sängen i väntan på att det skulle sluta kännas som att mitt bäcken skulle gå av på mitten.
Gjorde dock vissa fynd (trodde jag) som ett par gamla jeans i stl 25 jag planerade att kunna ha ganska snart. Med viss svårighet fick jag på mig dem och fick sen med tårar i ögonen ligga på golvet och försöka vrida mig ur dem, det gick men det var inte lätt.
Så kontentan av dagen är att om man råkar äta något som inte är mat är det nog bra mycket bättre än att lyfta tungt och sätta på sig för tighta kläder.

Manligt sällskap sökes

Har aldrig tidigare känt mig i så stort behov av manligt sällskap. Vet inte varifrån det kommer jag gillar ju egentligen inte killar så där överdrivet mycket.
Kan man sätta ut en kontaktannons? Gravid kvinna med katt söker man för sällskap. Har upphört med ovanor som snusning och vindrickande men har inga problem att återuppta dessa vanor om ca ett år om så skulle önskas. Du ska vara mellan 25-45 och stabil. Du får gärna vara ekonomiskt oberoende men framförallt ska du vara snäll vänlig och utan problem utdela kramar och vara behjälplig vid dagliga göromål exempelvis; bära ner tvätten till tvättstugan, bära hem mina matkassar och hjälpa mig att bära upp saker på vinden. Det uppskattas också om du tycker att jag är det absolut vackrast du någonsin sett, skulle du samtidigt tycka att jag är otroligt intelligent och intressant som människa är det ett plus. Du ska gilla katter. Du får inte ha en fetisch för gravida.

Samtidigt som jag längtar efter manlig omvårdnad har ett enormt hat gentemot män i största allmänhet växt fram. I större utsträckning än på gymnasiet när jag började skriva en bok om att män är underlägsna kvinnor.
Jag läser feministisk 1700-tals poesi för bebben och sjunger Åh tjejer blandat med Pussycat dolls I don’t need a man och försöker tappert dansa till Beyonces All the single ladies.
Känner vilken hycklare jag är när jag egentligen vill ha manligt sällskap gärna någon som alltid har en borr med sig, man vet ju aldrig…
Håller till godo med brorsan. Häromkvällen flög något in genom fönstret ”En brandbomb tänkte jag och flög upp från sängen… ” Första impuls högst oklar. Nejdå storebror hade bara bakat bullar och var nu ute och åkte rullskridskor… Nu låter kanske inte det här överdrivet manligt då vill jag bara poängtera att riktiga män är de som även bejakar sin feminina sida.

Men helt ärligt borde finnas massa barnlösa män (förutom min storebror) som vill ta sig an en gravid kvinna. Det är ju praktiskt taget som att bli pappa på riktigt.
Samtidigt så vet jag väl att jag på sikt aldrig skulle orka med den där killen och egentligen vill jag bara ha det där manliga sällskapet då och då, en man i byrålådan helt enkelt. Då är det nog bättre att hålla sig till pappa, brorsan och ex-pojkvännen. För annars är risken överhängande att man råkar ut för någon karlslok som tänder extremt mycket på gravida och på nätterna vill jag helst sova.

Födelsedag med Ernst

Förra året när jag fyllde år bestämde jag mig för att ha en fest. En kille på mitt jobb påpekade att 24 inte var något att fira. Jag svarade då att jag kanske inte skulle kunna ha någon fest när jag fyllde 25. Så sitter man här på 25 årsdagen gravid i vecka 31 och ett party är väl inte riktigt vad jag är som mest sugen på.
Igår en dag för tidigt fick jag en jättefin tv. Har inte haft någon tv innan men är nu mycket förtjust. Ordningen i lägenheten kan väl dock diskuteras. På mina 22 kvadrat står en barnvagn, en sittdel till barnvagnen, en halvuppackad spjälsäng, en 40 tums tv på golvet och lådan teven kom i.
Vilken lycka det var att titta på tv igår. Speciellt som jag hade fått order från barnmorskan om att vila på höger sida. Det berodde på att lilla räkan har klämt till sig med rumpan neråt och det skulle inte skada om den snurrade runt. Så igår låg jag på höger sida och tittade på vad torsdagskvällen hade att bjuda på; Nyheter, Vem vet mest och Sommar med Ernst.
Räkan försökte verkligen vända sig. Den petade mig hårt i sidan som för att få fart och snurra runt. Eller så petade den av missnöjet att höra Ernst Kirchsteiger myspynta det där jättehuset. Jag kände också missnöjet när jag såg mig omkring i lägenheten. Inte blir det så mycket bättre när det lilla krypet kommer ut och ska bo i röran med mig och katten. Men å andra sidan som Ernst säger ”När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra”
Frågan är bara om det gäller för djursamlare också? Eller funkar inte citatet om de sovande katterna blandas med en och annan som är död alternativt har fått mask, anemi och skabb?

Teven var i vilket fall en rolig present, har fasat för att jag bara ska få babygrejor samtidigt som jag har undrat vad sjutton man ska få i present när folk inte kan köpa sprit till en. Det känns mest taskigt att ge alkohol till någon som har lite dryga 2 månader kvar till sin förlossning. Ernst säger att ”Ju äldre jag har blivit, ju mer intresserad blir jag av själva papperet runt presenten”. Tur att man inte resonerar så med tanke på att teven var inlindad i en filt täckt med hunddregel. Nej, intresset för själva pappret är något som jag överlåter till katten.

Nu är det snart dags för frukost i det gröna och jag har klämt ner min tjocka kropp i samma klänning som jag hade förra året. Senare blir det inget party men en lugn tillställning med de närmast sörjande hos brorsan. Insåg precis att det är hög tid att ringa honom så att han börjar tina räkorna. Blir bara räkor, jag gillar bara räkor och vill helst inte äta något annat och eftersom jag fyller år så får alla andra också lov att äta räkor.

Värmland eller Wadi rum

Jag fick frågan om jag ville följa med till Värmland på festival. Jag tycker inte om festivaler och jag tycker inte om Värmland men jag är väldigt förtjust i att åka bil.
Fördelar vägdes mot nackdelar. Fördelarna var; turen från Dalarna till Värmland innebar en liten roadtrip, man får ropa tjoho i bilen så fort man kommer in i en by som känns trevlig, man får lyssna på konstig musik i bilen.
Nackdelar; Man måste åka till Värmland, man måste lyssna på konstig musik på festivalen, man måste sova i tält.

Festivalen som troligen är Sveriges minsta överträffade mina förväntningar. Jag som är mycket förtjust i djur blev glatt överraskad av att det på området sprang runt lösa getter, jag klappade en häst, såg en annan häst stimulera sig själv mot en gärdsgård och träffade en sympatisk hund som gillade bananer. Min snälla kompis hade med sig en madrass så jag slapp sova på liggunderlag och den andra kompisen har ett värmeaggregat inbyggt i kroppen så att man slapp frysa.
Den Värmländska natten fick mig att tänka på när jag i början av min graviditet satt i ett beduinläger i den Jordanska öknen Wadi Rum.
Under kvällen i Wadi rum oroade jag mig för om den skumpiga jeepturen vi hade varit ute på skulle framkalla ett missfall. Nu hade jag packat med mig min journal eftersom man aldrig vet vad som händer och oroade mig för vilket konstigt sjukhus man kunde tänkas hamna på om förlossningen skulle sätta igång för tidigt. Förutom oron var likheten inte stor, här syntes inga stjärnor, vi lyckades placera tältet bredvid en generator som höll igång musiken så det blev aldrig tyst som det varit i Wadi rum. Man kunde inte titta på soluppgången för det var för molnigt. Den arabiska middagen och frukosten var utbytt mot kolbulle och tunnbröd med mjukost och en mängd bananer.
Trots det var det något som slog mig som en likhet, kanske var det bara det faktum att jag fortfarande var gravid eller så var det likheten i mötet vid lägerelden. Då spenderade jag kvällen med att sitta och prata arabiska med en beduin utan att egentligen kunna någon arabiska alls nu när jag stod vid elden på grund av sömnlöshet började en man prata med mig om lyckan med barn. På det stora hela var diskussionen så osammanhängande att den mycket påminde om den jag fört med beduinen som jag inte pratade samma språk som.

Wadi rum eller Värmland, gravid var jag och gravid är jag men snart kan jag och bebisen tillsammans förlusta oss med bilåka och möten med mysiga djur.