Katten börjar vänja sig men det har tagit lite tid. Jag har till och med tyckt mig ana hat i hans blick Jag försökte vid ett tillfälle få katten att lukta på bebisens huvud (bebisar luktar ju så himla gott just på huvudet) men oj va katten fräste, han såg ut som en orm som gör sig redo att svälja en kanin.För att skapa en bättre stämning införde jag delad säng-tid. Det innebär att bebisen får sova första delen av natten i sin säng. Då passar katten på att sova sked med mig. Efter några timmar är det dags med amning och då flyr katten fältet och lägger sig i badrummet.
Den senaste veckan har vi dock gjort stora framsteg då katten har valt att stanna i sängen trots att bebisen är där. I förgår sov vi alla tre på rad. Bebisen mot min rygg och katten mot min mage. I morse vaknade jag som ett S med en älskling mot bröstet och en i knävecken (för de oroliga kan jag säga att det var katten som låg i knävecken).
Piken på kattens gillande infinner sig när D-vitamindropparna ska portioneras ut. Ivrig att få sin del står han med tassarna på bebins mage och följer skeden. Är man inte tillräckligt snabb har han med tassen slagit till skeden och roffat åt sig vitaminerna. Det blev stor besvikelse häromdagen när jag skulle testa om magont kunde dämpas med minifom droppar. Katten såg en burk och en sked kom rusande och ställde sig på bebisen. Tydligen var de dropparna inte lika kul och sur svassade han in i badrummet.
Bebisen tar ingen större notis om katten, katten ställer sig på henne när jag ammar, buffar på henne när vi kommer hem och har till och med sprungit rakt över hennes huvud när hon sover men hon verkar inte bry sig ett dyft. Hon ler dock förtjust när katten och jag gosar, kanske tror hon att han är hennes pappa
