Jag handlar med abstinens

Jag inväntar fortfarande att jag ska få en rolig craving. Att kunna sitta och tjock-mysa i solen och säga att jag tycker minsann om saltgurka och honung på singoalla kex…

Nu har det inte riktigt blivit så. Jag vill bara snusa, dricka mousserande vin och äta rå fisk.
Förut hann jag aldrig till systemet innan de stängde på lördagar, oftast beroende på att jag gled runt i trosor och var lite bakis från fredagen. Numera vaknar jag för tidigt även på lördagar men har ingen orsak att gå till systemet.
Jag måste erkänna att det är en befrielse att vakna och inte vara bakis. Jag har även försökt intala mig själv att det känns så befriande att ha slutat snusa men det är bara en lögn. Jag var lyckligare när jag snusade. Jag var en bättre människa när jag snusade. Jag var intelligentare när jag snusade.
Alkoholen och snuset kan jag förstå men varför vill jag absolut äta rå fisk? Jag skulle kunna slicka på en rå lax och rysa av välbehag.

Var och handlade och abstinens gick på högvarv. Jag lyckades handla alkoholfritt mousserande vin, nikotinfritt snus och som en tröst för den råa fisken blev det lågpris kaviar i tub med andra ord den billiga varianten av Kalles.
Väl hemma känner jag mig mest deppig där jag sitter med mitt champagneglas, tre nikotinfria snusar i munnen (tänkte att effekten kanske skulle bli bättre då) och äter kaviar på en bit knäckebröd eftersom jag glömde köpa mjukt bröd.

Jag tittar mot Singoalla kexen som står på diskbänken men börjar bara tänka på den där reklamen när alla kexen dansar och är glada vilket gör mig än mer deppig.

Mors dag i sista stund

Jag fick frågan om jag skulle fira mors dag. Jag är visserligen inte mamma men på god väg att bli.
Bebisen i magen hade inget jättestort på gång. Katten såg på mig slött och verkade inte ha minsta lust att engagera sig i något firande.
Jag la mig utan några större planer. Förvirringen var tydligen total eftersom jag drömde att jag och Suzanne Saperstein firade mors dag ihop. Det är oklart om jag var hennes mamma eller hon min.
Trött vaknade jag av knackningar på dörren och min kära väninna gav mig blommor och bjöd sedan med mig på frukost i sin trädgård.
Jag vet inte vad som gjorde mig gladast, att jag blev uppvaktad eller att jag slapp spendera söndagen med Suzanne Saperstein.

Pappa Goriot, vad gör du vid kylen?

Äta eller kräkas, det är frågan. Kastade mig mot kylen för att få i mig lite nyponsoppa innan jag kastade upp.
Till min stora förvåning låg Pappa Goriot framför kylen. Jag glömde helt bort mitt illamående, ja man blir ju så glömsk när man är gravid. Jag har råkat lägga bananer i frysen (vilket är en bedrift när man har ett litet igenfrostat frysfack), glömt nycklarna på utsidan av dörren trots att dörren inte går att stänga om man inte låser den (med resultat bortsprungen katt). Nu hade jag alltså glömt att jag var illamående och det låg dessutom en bok framför kylskåpet utan att jag visste hur den hade hamnat där. Det är alltså boken Pappa Goriot jag pratar om och inget annat. Även om min gigantiska nalle hade klätt bra i namnet men nu heter han Mertil Melin efter chefen för hovstallet.
Plötsligt slår det mig att katten har fört liv under natten. Kattstackarn har ingen mat och som straff för sin hunger har han fått Pappa Goriot på sig. (Det här säger också något om storleken på min lägenhet, kylskåp och säng är inte långt ifrån varandra.)
Innebär det här att en hungrig bebis kan drabbas av samma öde? Vi ponerar att bebis skriker av hunger. Just då är jag i färd med att läsa Dostojevskijs Idioten (som är en mycket tyngre bok) istället för att amma bebisen kastar jag boken på den?

För att döva mitt dåliga samvete ger jag katten ett ägg. Han sätter i sig ägget med en väldig fart och sen kräks han på Pappa Goriot. Jag bestämmer mig för att dricka nyponsoppa.

Jeans med mudd vs. Anti-våldtäktsjeans

Ni vet när man prövar jeans och killen eller tjejen i butiken uppmanar en att ta en storlek mindre, de töjer sig ju en storlek. Man står där och funderar och känner redan att det är svårt att andas men de i butiken vet väl bäst, eller?
Alla mina jeans är i vilket fall väldigt tighta men jag har alltid tröstat mig med att det åtminstone är omöjligt att bli våldtagen för man får knappt av sig jeansen själv. Tills man en dag upptäcker att om någon annan tar tag i ens byxben så åker trosorna av i farten. Vilket snarare gör anti-våldtäktsjeansen till bli-på-smällen-jeans.
8 veckor in i min graviditet, två kilo extra på rumpan och jeansen var omöjliga att få på sig. Efter en tid i tights och strumpbyxor blev suget efter jeans för stort. Jag gick till H&M bara för att inse att det var helt omöjligt att handla där då gravidavdelningen var så liten och alla som var där var just gravida. Man får helt enkelt inte plats. (Dessutom ska man ju bojkotta H&M nu när de har öppnat butiker i Israel).
Istället gick jag till en mammabutik där en liten nätt sak gladeligen hämtade olika jeans medan jag speglade mig i ett provrum som var tre gånger större än vanliga provrum. Herregud vilken skillnad på jeans, de har mudd i midjan och sitter bara mjukt överallt men ser ändå ut som vanliga jeans.
Ta de skönaste, sa det nätta butiksbiträdet och testa så att de är sköna när du sitter också. Varför har ingen sagt så förut?
De här nya jeansen är extremt lätta att få av. Risken att bli med barn är obefintligt så funktionen är snarare lämplig vid toalettbesök med andra ord ett par jag-måste-kissa-nu-jeans!

Barnvagnen Ipad

För några veckor sen precis när solen hade börjat titta fram satt jag med en kompis på en uteservering. Helt plötsligt såg jag något. Min kompis gav ifrån sig ett litet sånt där åh-ljud och frågade om jag tittade på barnvagnen. Vilken barnvagn frågade jag det står ju en jättestor hund där! Skräcken har spridit sig sedan dess när jag har insett att jag är mycket mer intresserad av hundar än barn. Måste man verkligen gilla barn bara för att man är gravid?
Sen hände något och helt plötsligt blev barnvagnsannonserna så intressanta.
En begagnad barnvagn skulle det bli, helt onödigt att lägga tiotusen på en ny. Ja så tänkte jag i min enfald tills jag hittade en näst intill magisk barnvagn. Barnvagnen hade en informationsfilm som var helt fantastiskt. Filmen var starkt influerad av Apples informationsfilmer. Ett klick så blev den så, ett dubbelklick så trollade den fram en magisk nappflaska. Barnvagnen hette Ipad.
Min kompis tyckte att vi skulle gå till en sån där Babyaffär för att titta på den. Vi hittade den inte. Istället fick jag lite sammandragningar när jag fick veta hur lång tid det tar att beställa en vagn. När vi tittade runt rann hela barngrejen av och jag hittade sängar där jag såg framför mig hur jag bäddade ner min katt och hur söt skulle han inte vara i en randig sparkdräkt.
Min kompis bestämde att jag nog inte fick köpa en barnvagn för risken var för stor att jag skulle börja ha katten i den vilket kan skapa problem senare när katten inte får ligga i den.
Så istället blev det ett sånt där gummiband man har i midjan så att man får mindre ont i ryggen. När jag omgiven av gravida ska betala trycker jag på fel knappar på kortmaskinen och får lite panik. Tryck på abort! Hör jag min kompis skrika…
Senare på kvällen frågar samma kompis om barnvagnen verkligen hette Ipad och nej det gjorde den nog inte men det var något liknande.

Mina största problem

Får man ta bort pappan till barnet man väntar från vänner-listan på Facebook? Vad är comme-il-faut? Varför skriver inte Magdalena Ribbing om såna här saker?

Jag tar steget in i vecka 21 imorgon. För er som inte vet ett dyft om gravida utan hamnade här för att ni trodde att ni skulle få se nakenbilder kan jag berätta att vecka 21 innebär att halva graviditeten är avklarad.

Var på en mammaträff i morse vilket inte bara förstörde min dygnsrytm utan också mitt humör. Det var längesen jag blev så sugen på en ginotonic och en cigarett (jag rökte ju inte ens innan jag blev gravid) bara på ren trots. Jag frågar mig själv om det var värt att gå upp halv sju för att se en barnmorska visa upp en tygdocka och ett virkat bröst för att demonstrera hur amning går till. För några veckor sedan trodde jag att jag skulle få en till katt och inte ett barn, amning känns fortfarande långt borta. Jag vill inte att ett hårigt djur med vassa tänder ska suga på min tutte. Måste tyvärr erkänna att min katt fick agera tygdocka när jag kom hem. Försöket att hålla katten som en bebis lyckades med lite våld men jag anar att det inte går att vara riktigt lika hårdhänt mot en bebis, dessutom tappade jag katten mot slutet av försöket.

Amningen känns som ett ganska trivialt problem när man pluggar, bor på 22 kvadrat och ens partner är en katt.

Mina problem är så mycket större; att inte kunna läsa artiklar om Daniel och Viktoria utan att gråta och vänner-listan på Facebook!