Äta eller kräkas, det är frågan. Kastade mig mot kylen för att få i mig lite nyponsoppa innan jag kastade upp.
Till min stora förvåning låg Pappa Goriot framför kylen. Jag glömde helt bort mitt illamående, ja man blir ju så glömsk när man är gravid. Jag har råkat lägga bananer i frysen (vilket är en bedrift när man har ett litet igenfrostat frysfack), glömt nycklarna på utsidan av dörren trots att dörren inte går att stänga om man inte låser den (med resultat bortsprungen katt). Nu hade jag alltså glömt att jag var illamående och det låg dessutom en bok framför kylskåpet utan att jag visste hur den hade hamnat där. Det är alltså boken Pappa Goriot jag pratar om och inget annat. Även om min gigantiska nalle hade klätt bra i namnet men nu heter han Mertil Melin efter chefen för hovstallet.
Plötsligt slår det mig att katten har fört liv under natten. Kattstackarn har ingen mat och som straff för sin hunger har han fått Pappa Goriot på sig. (Det här säger också något om storleken på min lägenhet, kylskåp och säng är inte långt ifrån varandra.)
Innebär det här att en hungrig bebis kan drabbas av samma öde? Vi ponerar att bebis skriker av hunger. Just då är jag i färd med att läsa Dostojevskijs Idioten (som är en mycket tyngre bok) istället för att amma bebisen kastar jag boken på den?
För att döva mitt dåliga samvete ger jag katten ett ägg. Han sätter i sig ägget med en väldig fart och sen kräks han på Pappa Goriot. Jag bestämmer mig för att dricka nyponsoppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar