Jag hann precis få det nya kylskåpet och sen var det dags att få bebisen. (Till de eventuellt upprörda och sexuellt frustrerade hantverkare som läser kan jag bara meddela att de som hämtade kylen kallade cylinda-hantverkaren för en riktig idiot, så jag bjöd dem på kakor.)Det var full rulle hela onsdagen. Jag hängde om dörren på kylskåpet, tvättade, handlade tre kilo rotfrukter, åkte till en kompis och tog en rask promenad hem.
När jag kom hem vid 22 så drog det igång.
Mitt ex (som alltså inte är pappa till barnet) ringde tjugo över tio och frågade om bebisen var på gång. Intuition sa han. Han och hans nya flickvän kom över och skötte samtal med sjukhuset och antecknade värkarna samtidigt som katten låg 10 centimeter från mitt ansikte och stirrade på mig. När jag kom till sjukhuset halv två ringde vi till min väninna som var den som skulle vara med. Då ville inte jag att någon skulle gå så alla blev kvar. Strax innan jag fick börja krysta stack barnmorskan hål på hinnan så att vattnet gick, då hade hon suttit vid fotändan och grimaserat ett tag lite orolig för att vattnet skulle gå när som helst så när hon väl stack hål sa hon att det var lika bra för annars skulle hela rummet få målas om. Jag hade totalt missat att det faktiskt var lite blodigt och slemmigt så när jag fick känna på barnets huvud och sen drog tillbaka handen och upptäckte att den var blodigt torkade jag i panik hastigt av mig på min väninna. Vid halv fem kom bebisen. Tydligen uttryckte jag ingen glädje utan klagade bara på att hon var grå (till mitt försvar vill jag säga att nu när jag har sett bilder så var hon faktiskt grå men jag ser ändå glad ut).
Va gnällig man kan bli när man tycker att man är klar. Under värkarbetet och själva förlossningen hade jag inte gnällt alls men nu gjorde allt ont; när barnmorskan tryckte på magen, när man skulle få bedövning, ja t om den där nålen som satt på handen blev ett objekt för klagan.
Undersköterskan kom sen och klappade om mig och sa att jag hade varit duktig. Sen la hon till att stämningen i förlossningsrummet hade varit så fantastisk ja som en Pripps Blå reklam!
På BB frågade barnmorskan efter pappan. Min storebror var där så i första hand vände hon sig till honom. När jag sa att han inte var pappan frågade hon istället vem som hade varit med på förlossningen, när jag då sa min kompis, mitt ex och hans nya flickvän blev barnmorskan lite konfunderad och undrade om det var ex-pojkvännen som var pappan. När svaret blev nej valde hon att lämna ämnet.
Så långt var allt strålande men sen följdes Pripps Blå förlossningen av barnsängsfeber så jag hann bara komma hem innan jag hamnade på sjukhus igen.
Den lilla damen är dock helt obekymrad och har ägnat tiden åt att gå upp ett halvt kilo.
GRATTIS!!! <3 /Nikita
SvaraRadera