Det perfekta paret

Jag har gått igenom en svår separation de senaste veckorna. Mitt ex och hans flickvän har flyttat utomlands. De har varit lite av en fast punkt.
De blev inte av med mig när jag var gravid utan fick ha mig gråtande på soffan till fyra på natten, jag har ätit middag hos dem flera dar i veckan. Dels för att jag är dålig på att komma ihåg att äta men också för att de lagar mycket godare mat. De var dessutom med på min förlossning.
Så det blev himla tomt när de åkte. Det slog mig då att jag trivs väldigt bra med par.
Jag vet inte riktigt varför, det låter nästan lite sjukt men par är oftast så mysiga. Vanligtvis har de tröttnat på att gå ut och tycker att det är bekvämt om någon kommer över och bryter vardagstristessen (det är i alla fall vad jag intalar mig själv).
Problemet nu var bar att hitta ett nytt par. Jag försökte få systern till mitt ex flickvän att ta sig an mig, jag tror att hon var mer intresserad än hennes pojkvän. Sen spetsade jag in mig på ett par som mitt ex och hans flickvän har umgåtts med men problemet var bara att jag inte känner dem.
Så plötsligt återupptog jag kontakten med en kompis som pluggar men som i försök att fly från sina hemtentor gärna umgås med mig och min bebis. Hon har pojkvän och på torsdagar äter de både soppa och pannkaka. De bor dessutom nära och är precis som jag mycket förtjusta i ost.
Jag känner att det här kan bli väldigt bra men jag undrar om de har förstått att de har adopterat mig.