På spåret

Det enda jag vill en fredag kväll är att i lugn och ro få titta på På spåret. Jag kan aldrig svaren på frågorna, jag är kass på geografi så när Fredrik Lindström drar nån vits om att man kan ju inte åka österut för då hamnar man i havet så skrattar jag med de tävlande mest för att jag vill skratta.
I fredags kvart i åtta medan bebisen skrek som en stucken gris passade katten på att kräkas på tre olika ställen i lägenheten. Jag hann inte avstyra det hela eftersom jag var fullt upptagen med att facebooka med tårna. En teknik jag lärt mig sedan jag alltid har något i händerna. Man placerar helt enkelt datorn på golvet så kan man amma och använda tangentbordet samtidigt.
Jag hade i vilket fall lite tid innan På spåret började. Torkade upp kattspyorna och gladdes åt att han inte hunnit påbörja sin matspjälkning då ville bebisen också kräkas. Jag ställer mig frågan varför de är så glupska mina små skyddslingar. De kastar i sig maten för att sedan spy upp allting fem minuter senare. Varför inte bara äta lagom?
Sen började det efterlängtade tv-programmet, barnet bara skrek och jag missade första tågresan. Jag tyckte synd om min granne ovanför som kanske också ville njuta av Luuk och Lindström som är som tentakler på en och samma organism. Jag tystade bebisen genom att sjunga, det enda jag kom på var Lill Lindfors låtar och då blev det kanske ännu mer synd om grannen. Bebisen började skrika igen när jag för tredje gången sjöng En man i byrålådan och katten började demonstrativt slita loss sin egen päls. Jag blev plötsligt väldigt snorig men insåg snart att det inte var snor utan näsblod. Så medan bebin skrek sig blå och katten gjorde tappra försök att förvandla sig själv till en nakenkatt gick jag in i badrummet. Helt plötsligt blev det tyst. Tyst är aldrig bra. Tyst betyder jag kvävs av mina egna spyor, jag har slutat andas, jag har stoppat något i munnen, katten har bitit mig i halsen, jag har trillat ner från soffan och slagit mig så hårt att jag på en sekund har dött. Tittade in i rummet och inser att tystnade beror på att bebisen som i trans tittar på bilder från en främmande stad samtidigt som katten försöker fånga folk som går över gatan i samma stad.
Jag vet att bebisar inte ska titta på tv men orkar inte bry mig utan myser ner mig i soffan och bara njuter av det jag ser vilket inte är mycket eftersom katten likt mig och bebisen är fascinerad av tv-programmet, han har bara lite sämre syn och måste sitta fem centimeter från apparaten.