Vem som helst kan ju förstå att det inte är så kul för mitt ex nya när alla tror att hennes pojkvän är min man man och pappa till mitt barn.
Vi har prövat att gå i lite olika formationer för att de ska se ut som ett par vilket förvirrar lokalbefolkningen väldigt mycket.
Förvirringen började redan i den Indonesiska passkontrollen. Passmannen frågade om barnets far och jag klämde ur mig något om att han var hemma. (Sen tog han kort på oss vilket jag trodde var någon visum grej tills jag insåg att det var hans privata mobil...) När jag vaxade mig lite varstans kom frågan igen och dessutom kom massa följdfrågor så samtidigt som jag fick hår bortryckt från ljumsken klämde jag ur mig att min man jobbar med data.
Men sen ibland så tröttnar man, speciellt när en försäljerska sålde på mig ett kilo rökelse och tyckte att jag var oansvarig som mamma för att jag tänkte åka till Giliöarna. Så till henne sa jag min man hade dött i en bilolycka och då blev hon jättegullig och gav mig en godis.
När vi sedan väl kom till Gili var det inga som helst problem eftersom de är muslimer, den naturliga frågan var bara är kvinnan med barnet också din fru?
Sen bestämde jag mig för att om folk ska acceptera att vissa kvinnor har barn men ingen man så måste jag stolt kunna säga att jag är ensam. Eftersom jag nu är omgiven av hinduer har påföljden blivit att folk förfäras över vilken dålig karma mitt barns pappa får.
Tanken på den dåliga karman får mig att vilja konvertera på en gång om det inte var för alla konstiga ceremonier som kostar balineserna 70 procent av deras månadslöner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar