Bebis i kris

I förgår hade bebisen sin första kris. Jag har läst att under det första levnadsåret så genomgår barnet sju utvecklingsstadier. Inför varje utveckling drabbas barnet av en kris. Det vill säga är jävligt besvärlig. Samtidigt som hon skrek försökte jag skruva ihop hennes spjälsäng och titta på frågesport. Frågan Vad är subjekt i meningen Bebisen skriker högt gjorde att jag stängde av ljudet på teven. Sen lyckades jag lura bebisen att jag var en kudde och fick tyst på henne så pass länge att jag kunde få ihop sängen.
Eftersom det är en del av utvecklingen så måste man bara acceptera det här jobbiga beteendet för sen ska man tydligen märka att de har gjort stora intellektuella framsteg. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men jag hade en förhoppning om att jag skulle se en enorm förändring eller kanske att hon åtminstone skulle kunna fästa blicken. Men icke. Hon bara sov.
Nu börjar jag fundera på om det verkligen var en kris kanske var hon kinkig och gnällig bara för att.
Det var dessutom helt bortkastat att få ihop sängen när hon var gnällig för då hade hon absolut ingen lust att sova i den utan fick i vanlig ordning sova på mig.
Men det var ju underbart att få ytterligare en möbel i lägenheten. Bebisen är 55 cm lång och sängen tar upp två kvadratmeter. Yta är ju verkligen något jag har gott om.